Êxodo 8

1 Puis l’Éternel dit à Moïse: Va vers Pharaon, et dis-lui: Ainsi a dit l’Éternel: Laisse aller mon peuple, afin qu’il me serve.

2 Si tu refuses de le laisser aller, voici, je vais frapper du fléau des grenouilles tout ton territoire.

3 Et le fleuve foisonnera de grenouilles, qui monteront et entreront dans ta maison, et dans la chambre où tu couches, et sur ton lit, et dans la maison de tes serviteurs, et parmi ton peuple, et dans tes fours, et dans tes huches.

4 Et les grenouilles monteront sur toi, sur ton peuple, et sur tous tes serviteurs.

5 L’Éternel dit donc à Moïse: Dis à Aaron: Étends ta main avec ta verge sur les rivières, sur les fleuves, et sur les marais, et fais monter les grenouilles sur le pays d’Égypte.

6 Et Aaron étendit sa main sur les eaux de l’Égypte; et les grenouilles montèrent, et couvrirent le pays d’Égypte.

7 Et les magiciens firent la même chose par leurs enchantements, pour faire monter des grenouilles sur le pays d’Égypte.

8 Alors Pharaon appela Moïse et Aaron, et dit: Intercédez auprès de l’Éternel, pour qu’il éloigne les grenouilles de moi et de mon peuple; et je laisserai aller le peuple, afin qu’il sacrifie à l’Éternel.

9 Et Moïse dit à Pharaon: Glorifie-toi sur moi: Pour quand je dois intercéder en ta faveur, en faveur de tes serviteurs, et de ton peuple, afin d’exterminer les grenouilles loin de toi et de tes maisons, et qu’il n’en reste que dans le fleuve.

10 Et il répondit: Pour demain. Et Moïse dit: Il sera fait selon ta parole, afin que tu saches que nul n’est semblable à l’Éternel notre Dieu.

11 Les grenouilles donc s’éloigneront de toi, et de tes maisons, et de tes serviteurs, et de ton peuple; il n’en restera que dans le fleuve.

12 Alors Moïse et Aaron sortirent d’auprès de Pharaon. Et Moïse cria à l’Éternel, au sujet des grenouilles qu’il avait fait venir sur Pharaon.

13 Et l’Éternel fit selon la parole de Moïse, et les grenouilles périrent dans les maisons, dans les villages et dans les champs.

14 On les amassa par monceaux, et la terre en fut infectée.

15 Mais Pharaon, voyant qu’il y avait du relâche, appesantit son cœur, et ne les écouta point, comme l’Éternel l’avait dit.

16 Et l’Éternel dit à Moïse: Dis à Aaron: Étends ta verge et frappe la poussière de la terre, et elle deviendra des poux par tout le pays d’Égypte.

17 Et ils firent ainsi: Aaron étendit sa main avec sa verge, et frappa la poussière de la terre, et elle devint des poux sur les hommes et sur les bêtes; toute la poussière du pays devint des poux dans tout le pays d’Égypte.

18 Et les magiciens firent la même chose par leurs enchantements pour produire les poux, mais ils ne purent pas. Les poux furent donc sur les hommes et sur les bêtes.

19 Alors les magiciens dirent à Pharaon: C’est le doigt de Dieu. Mais le cœur de Pharaon s’endurcit, et il ne les écouta point, comme l’Éternel l’avait dit.

20 Puis, l’Éternel dit à Moïse: Lève-toi de bon matin, et présente-toi devant Pharaon. Voici, il sortira vers l’eau; et tu lui diras: Ainsi a dit l’Éternel: Laisse aller mon peuple, afin qu’il me serve.

21 Car si tu ne laisses pas aller mon peuple, voici, je vais envoyer les insectes sur toi, sur tes serviteurs, sur ton peuple et sur tes maisons; et les maisons des Égyptiens seront remplies d’insectes, et même le sol sur lequel ils sont.

22 Mais je distinguerai en ce jour-là le pays de Gossen, où se tient mon peuple, pour qu’il n’y ait point là d’insectes, afin que tu saches que moi, l’Éternel, je suis au milieu du pays.

23 Et je mettrai une séparation entre mon peuple et ton peuple. Demain ce prodige se fera.

24 Et l’Éternel fit ainsi; et il vint des insectes en grand nombre dans la maison de Pharaon, et dans la maison de ses serviteurs; et, dans tout le pays d’Égypte, la terre fut dévastée par les insectes.

25 Alors Pharaon appela Moïse et Aaron, et dit: Allez, sacrifiez à votre Dieu dans le pays.

26 Mais Moïse dit: Il n’est pas convenable de faire ainsi; car ce que nous sacrifierions à l’Éternel notre Dieu, serait en abomination aux Égyptiens. Voici, si nous offrions, sous leurs yeux, des sacrifices qui sont en abomination aux Égyptiens, ne nous lapideraient-ils pas?

27 Nous irons le chemin de trois jours dans le désert, et nous sacrifierons à l’Éternel notre Dieu, comme il nous dira.

28 Alors Pharaon dit: Je vous laisserai aller pour sacrifier à l’Éternel votre Dieu dans le désert, seulement vous n’irez pas plus loin. Intercédez pour moi.

29 Et Moïse dit: Voici, je sors d’auprès de toi, et j’intercéderai auprès de l’Éternel; et demain les insectes s’éloigneront de Pharaon, de ses serviteurs, et de son peuple. Seulement que Pharaon ne continue point à tromper, en ne laissant point aller le peuple pour sacrifier à l’Éternel.

30 Alors Moïse sortit d’auprès de Pharaon, et intercéda auprès de l’Éternel.

31 Et l’Éternel fit selon la parole de Moïse, et les insectes s’éloignèrent de Pharaon, de ses serviteurs, et de son peuple; il n’en resta pas un seul.

32 Mais Pharaon appesantit son cœur encore cette fois, et ne laissa point aller le peuple.

Den andra plågan – grodor

1 Därefter sade Herren till Mose: "Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 2 Men om du vägrar att släppa dem, ska jag plåga hela ditt land med grodor. 3 Nilen ska vimla av grodor. De ska stiga upp och komma in i ditt hus, in i ditt sovrum och upp i din säng, in i dina tjänares hus och bland ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. 4 Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare ska grodorna hoppa upp." 5 Herren sade också till Mose: "Säg till Aron: Räck ut handen med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna och låt grodor stiga upp över Egyptens land." 6 *Ps 78:45, 105:30. Då räckte Aron ut handen över Egyptens vatten, och det kom upp grodor som täckte landet.

7 Men spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster och lät grodor stiga upp över Egyptens land.

8 *2 Mos 10:16f, 12:31. Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Be till Herren att han tar bort grodorna från mig och mitt folk. Då ska jag släppa folket, så att de kan offra till Herren." 9 Mose sade till farao: "Du ska få äran att bestämma när jag ska be för dig och dina tjänare och ditt folk, så att grodorna försvinner från dig och dina hus och bara finns kvar i Nilen." 10 Han svarade: "I morgon." Då sade Mose: "Det ska bli som du har sagt, så att du förstår att ingen är som Herren vår Gud. 11 Grodorna ska försvinna från dig och dina hus, från dina tjänare och ditt folk och bara finnas kvar i Nilen."

12 Därefter gick Mose och Aron ut från farao. Och Mose ropade till Herren om hjälp mot grodorna som han låtit komma över farao. 13 Herren gjorde så som Mose hade begärt. Grodorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten. 14 Man samlade ihop dem i hög på hög, och landet fylldes av stank. 15 *2 Mos 7:4, 13. Men när farao såg att han fått lindring, förhärdade han sitt hjärta och lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.

Den tredje plågan – mygg

16 Sedan sade Herren till Mose: "Säg till Aron: Räck ut din stav och slå stoftet på marken. Över hela Egyptens land ska då stoftet förvandlas till mygg." 17 De gjorde så. Aron räckte ut sin hand med staven och slog i stoftet på marken, och det kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev det mygg i hela Egypten.

18 Spåmännen tänkte då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 *Luk 11:20. Då sade spåmännen till farao: "Det är Guds finger!" Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.

Den fjärde plågan – flugor

20 Herren sade till Mose: "Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 21 Om du inte släpper mitt folk ska jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus. Egyptiernas hus ska fyllas av flugsvärmar, och även marken som de står på. 22 Men den dagen ska jag göra ett undantag för landet Goshen*8:22GoshenDet östra Nildeltat där israeliterna hade bosatt sig (jfr 1 Mos 46:34). där mitt folk bor. Det ska inte finnas några flugsvärmar där, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. 23 Jag ska göra skillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon ska detta tecken inträffa."

24 *Ps 78:45. Och Herren gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten härjades landet av flugsvärmarna.

25 Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Gå och offra åt er Gud här i landet!" 26 *1 Mos 46:34. Men Mose svarade: "Det skulle inte vara rätt att göra så, för vi offrar sådant åt Herren vår Gud som är avskyvärt för egyptierna. Om vi skulle offra sådant som egyptierna avskyr inför deras ögon skulle de säkert stena oss. 27 *2 Mos 3:18. Vi vill gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren vår Gud, så som han befaller oss."

28 Då sade farao: "Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren er Gud i öknen. Gå bara inte för långt bort. Be för mig!" 29 Mose svarade: "Ja, när jag kommer ut från dig ska jag be till Herren, att flugsvärmarna i morgon viker bort från farao, hans tjänare och hans folk. Men farao bör inte bedra oss igen och vägra släppa folket så att de kan offra åt Herren."

30 Mose gick ut från farao och bad till Herren, 31 och Herren gjorde som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar. 32 Men farao förhärdade sitt hjärta den gången också och släppte inte folket.