1 Toute l’assemblée des enfants d’Israël, étant partie d’Élim, vint au désert de Sin, qui est entre Élim et Sinaï, au quinzième jour du second mois, après leur sortie du pays d’Égypte.
2 Et toute l’assemblée des enfants d’Israël murmura dans ce désert contre Moïse et contre Aaron.
3 Et les enfants d’Israël leur dirent: Ah! que ne sommes-nous morts par la main de l’Éternel au pays d’Égypte, quand nous étions assis près des potées de viande, quand nous mangions du pain à satiété! Car vous nous avez amenés dans ce désert, pour faire mourir de faim toute cette assemblée.
4 Alors l’Éternel dit à Moïse: Voici, je vais vous faire pleuvoir des cieux du pain, et le peuple sortira, et ils en recueilleront chaque jour ce qu’il faut pour la journée, afin que je l’éprouve, pour voir s’il marchera, ou non, dans ma loi.
5 Mais, le sixième jour, ils apprêteront ce qu’ils auront apporté, et il y en aura le double de ce qu’ils recueilleront chaque jour.
6 Moïse et Aaron dirent donc à tous les enfants d’Israël: Ce soir vous saurez que c’est l’Éternel qui vous a retirés du pays d’Égypte;
7 Et au matin vous verrez la gloire de l’Éternel, parce qu’il a entendu vos murmures contre l’Éternel. Que sommes-nous, en effet, pour que vous murmuriez contre nous?
8 Et Moïse dit: Ce sera quand l’Éternel vous donnera ce soir de la chair à manger, et au matin du pain en abondance; parce que l’Éternel a entendu vos murmures, que vous élevez contre lui. Que sommes-nous en effet? Vos murmures ne sont pas contre nous, mais contre l’Éternel.
9 Et Moïse dit à Aaron: Dis à toute l’assemblée des enfants d’Israël: Approchez-vous devant l’Éternel, car il a entendu vos murmures.
10 Et comme Aaron parlait à toute l’assemblée des enfants d’Israël, ils se tournèrent vers le désert, et voici, la gloire de l’Éternel se montra dans la nuée;
11 Et l’Éternel parla à Moïse, en disant:
12 J’ai entendu les murmures des enfants d’Israël. Parle-leur, et leur dis: Entre les deux soirs vous mangerez de la chair, et au matin vous vous rassasierez de pain, et vous saurez que je suis l’Éternel votre Dieu.
13 Le soir donc les cailles montèrent et couvrirent le camp, et au matin il y eut une couche de rosée à l’entour du camp.
14 Et la couche de rosée s’évanouit, et voici il y avait sur la surface du désert une chose menue, perlée, menue comme le givre sur la terre.
15 Quand les enfants d’Israël la virent, ils se dirent l’un à l’autre: Qu’est cela? car ils ne savaient ce que c’était. Et Moïse leur dit: C’est le pain que l’Éternel vous a donné à manger.
16 Voici ce que l’Éternel a commandé: Recueillez-en chacun en proportion de ce qu’il mange, un homer par tête, selon le nombre de vos personnes; vous en prendrez chacun pour ceux qui sont dans sa tente.
17 Les enfants d’Israël firent donc ainsi; et ils recueillirent, l’un plus et l’autre moins.
18 Et ils le mesurèrent par homer; et celui qui en recueillait beaucoup, n’en eut pas trop, et celui qui en recueillait peu, n’en manqua pas; ils en recueillirent chacun en proportion de ce qu’il mangeait.
19 Et Moïse leur dit: Que personne n’en laisse de reste jusqu’au matin.
20 Mais ils n’obéirent point à Moïse, et quelques-uns en laissèrent jusqu’au matin, et il s’y engendra des vers et une mauvaise odeur; et Moïse se mit en colère contre eux.
21 Ils en recueillirent donc tous les matins, chacun en proportion de ce qu’il mangeait; et lorsque le soleil était chaud, cela fondait.
22 Et le sixième jour, ils recueillirent du pain au double, deux homers pour chacun. Et tous les principaux de l’assemblée vinrent le rapporter à Moïse.
23 Et il leur répondit: C’est ce que l’Éternel a dit: Demain est le repos, le sabbat consacré à l’Éternel; faites cuire ce que vous avez à cuire, et faites bouillir ce que vous avez à bouillir, et serrez tout le surplus, pour le garder jusqu’au matin.
24 Ils le serrèrent donc jusqu’au matin, comme Moïse l’avait commandé, et il ne sentit point mauvais, et il n’y eut point de vers.
25 Alors Moïse dit: Mangez-le aujourd’hui; car c’est aujourd’hui le sabbat de l’Éternel; aujourd’hui vous n’en trouverez point dans les champs.
26 Pendant six jours vous le recueillerez, mais au septième jour, qui est le sabbat, il n’y en aura point.
27 Et le septième jour, quelques-uns du peuple sortirent pour en recueillir; mais ils n’en trouvèrent point.
28 Alors l’Éternel dit à Moïse: Jusqu’à quand refuserez-vous de garder mes commandements et mes lois?
29 Considérez que l’Éternel vous a donné le sabbat, c’est pourquoi il vous donne au sixième jour du pain pour deux jours; que chacun demeure à sa place, et que personne ne sorte de son lieu le septième jour.
30 Le peuple se reposa donc le septième jour.
31 Et la maison d’Israël nomma cette nourriture, manne; elle était comme de la semence de coriandre, blanche, et avait le goût de beignets au miel.
32 Et Moïse dit: Voici ce que l’Éternel a commandé: Qu’on en remplisse un homer, pour le garder d’âge en âge, afin qu’on voie le pain que je vous ai fait manger au désert, quand je vous ai retirés du pays d’Égypte.
33 Et Moïse dit à Aaron: Prends une cruche, et mets-y un plein homer de manne, et dépose-le devant l’Éternel, pour être gardé d’âge en âge.
34 Comme le Seigneur l’avait commandé à Moïse, Aaron le déposa devant le Témoignage, pour qu’il fût gardé.
35 Et les enfants d’Israël mangèrent la manne quarante ans, jusqu’à ce qu’ils fussent venus dans un pays habité; ils mangèrent la manne, jusqu’à ce qu’ils fussent venus à la frontière du pays de Canaan.
36 Or, le homer est la dixième partie de l’épha.
Manna och vaktlar
1 4 Mos 33:10f. Hela Israels församling bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. 2 Och hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen 3 2 Mos 14:11, 4 Mos 11:4f. och sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält."
4 Neh 9:15, Ps 78:24f, 105:40, Joh 6:31. Då sade Herren till Mose: "Se, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så ska jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. 5 När de på sjätte dagen tillagar vad de har fört hem, ska det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag."
6 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: "I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, 7 4 Mos 14:27, 16:11. och i morgon ska ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni klagar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle klaga mot oss?" 8 Och Mose fortsatte: "Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni klagar mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren."
9 Därefter sade Mose till Aron: "Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni klagar." 10 2 Mos 13:21, 4 Mos 12:5, 16:19. När sedan Aron hade talat till hela Israels församling, vände de sig mot öknen. Och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.
11 Och Herren sade till Mose: 12 "Jag har hört hur Israels barn klagar. Säg till dem: I skymningen ska ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då ska ni inse att jag är Herren er Gud."
13 4 Mos 11:31, Ps 78:26f, 105:40, Joh 6:31, 1 Kor 10:3. På kvällen kom vaktlar16:13vaktlarLiten fasanfågel som varje vår passerar regionen på sin väg från Afrika till Europa. De fångas än i dag i tusental av egyptiska bönder med nät varje år. och täckte lägret, och nästa morgon låg det dagg runt omkring lägret. 14 4 Mos 11:7. När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. 15 Joh 6:31, 1 Kor 10:3. Israels barn såg det, och eftersom de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som Herren har gett er att äta. 16 Och detta är vad Herren har befallt: Var och en ska samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer16:16en gomerCa 2,2 liter (jfr vers 36), enligt den judiske historikern Josefus. Krukan förvarades länge i arken (Heb 9:4, Upp 2:17). per person16:16per personOrdagrant: "per skalle" (hebr. gulgólet, jfr "Golgata", Joh 19:17). ska ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en ska ta åt dem som han har i sitt tält."
17 Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. 18 2 Kor 8:15. Men när de mätte upp det med gomermåttet hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.16:18 Citeras av Paulus i 2 Kor 8:15 i samband med en insamling till de heligas behov.19 Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon." 20 Men de lydde inte Mose, utan vissa sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. 21 De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
22 På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose. 23 Då sade han till dem: "Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en sabbat helgad åt Herren. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över ska ni spara åt er till i morgon." 24 Och de sparade det till nästa morgon som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. 25 Mose sade: "Ät det i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken. 26 I sex dagar ska ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något."
27 Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. 28 Då sade Herren till Mose: "Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 29 1 Mos 2:3, 2 Mos 20:8f. Se, Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen." 30 Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.
31 Israels barn kallade det manna16:31mannaHebr. man? betyder "vad?" (jfr 16:15). Detta "bröd från himlen" (Ps 78:24) användes av Jesus som en förebild till honom (Joh 6:31f).. Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.16:31smakade … som honungDet har föreslagits en koppling mellan manna och honungsdagg, ett sött sekret från bladlöss på öknens tamariskträd. Mängderna som beskrivs förutsätter dock ett under.32 Hebr 9:4. Och Mose sade: "Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut ur Egyptens land." 33 Till Aron sade Mose: "Ta ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten." 34 Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde det framför vittnesbördet16:34vittnesbördetDvs lagens tavlor som förvarades i förbundsarken (25:16, Hebr 9:4). för att förvaras där.
35 Jos 5:12, Neh 9:15, 20f. Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land. 36 En gomer är en tiondels efa16:36efaDet grundläggande rymdmåttet, som genom arkeologiska fynd uppskattas till ca 22 liter. En äldre teori föreslår i stället 36 liter, vilket skulle öka samtliga literangivelser i GT med ca 60-65%. Antika mått varierade över tid och plats och bör betraktas som ungefärliga..