Êxodo 15

1 Alors Moïse et les enfants d’Israël chantèrent ce cantique à l’Éternel, et ils dirent: Je chanterai à l’Éternel, car il s’est hautement élevé. Il a jeté dans la mer le cheval et son cavalier.

2 L’Éternel est ma force et ma louange: il a été mon libérateur. Il est mon Dieu, je le glorifierai; il est le Dieu de mon père, je l’exalterai.

3 L’Éternel est un vaillant guerrier; son nom est l’Éternel.

4 Il a jeté dans la mer les chars de Pharaon et son armée; et l’élite de ses combattants a été plongée dans la mer Rouge.

5 Les flots les ont couverts; ils sont descendus au fond des eaux, comme une pierre.

6 Ta droite, ô Éternel, est magnifique en force. Ta droite, ô Éternel, écrase l’ennemi.

7 Par la grandeur de ta majesté, tu renverses tes adversaires. Tu envoies ta colère, elle les consume comme le chaume.

8 Au souffle de tes narines les eaux se sont amoncelées; les courants se sont arrêtés comme une digue; les flots ont gelé au cœur de la mer.

9 L’ennemi avait dit: Je poursuivrai, j’atteindrai, je partagerai le butin; mon âme s’assouvira sur eux, je tirerai l’épée, ma main les détruira.

10 Tu as soufflé de ton haleine: la mer les a couverts; ils ont roulé comme le plomb, au fond des eaux puissantes.

11 Qui est comme toi, parmi les dieux, ô Éternel? Qui est comme toi magnifique en sainteté, redoutable dans les louanges, opérant des merveilles?

12 Tu as étendu ta droite; la terre les engloutit.

13 Tu as conduit par ta miséricorde ce peuple que tu as racheté; tu l’as dirigé par ta force vers ta sainte demeure.

14 Les peuples l’entendent, et ils tremblent; l’effroi saisit les habitants de la Palestine.

15 Alors les princes d’Édom sont troublés; le tremblement saisit les puissants de Moab; tous les habitants de Canaan désespèrent.

16 La frayeur et l’épouvante tomberont sur eux; par la grandeur de ton bras, ils deviendront muets comme la pierre, jusqu’à ce que ton peuple, ô Éternel, ait passé; jusqu’à ce qu’il ait passé, le peuple que tu as acquis.

17 Tu les introduiras et tu les planteras sur la montagne de ton héritage, au lieu que tu as préparé pour ta demeure, ô Éternel, au sanctuaire, Seigneur, que tes mains ont établi.

18 L’Éternel régnera éternellement et à toujours.

19 Car les chevaux de Pharaon, avec ses chars et ses cavaliers, sont entrés dans la mer; et l’Éternel a fait retourner sur eux les eaux de la mer; mais les enfants d’Israël ont marché à sec au milieu de la mer.

20 Et Marie, la prophétesse, sœur d’Aaron, prit dans sa main le tambourin, et toutes les femmes sortirent après elle, avec des tambourins et en dansant.

21 Et Marie répondait à ceux qui chantaient: Chantez à l’Éternel, car il s’est hautement élevé; il a jeté dans la mer le cheval et son cavalier.

22 Puis, Moïse fit partir les Israélites de la mer Rouge, et ils tirèrent vers le désert de Shur; et ils marchèrent trois jours dans le désert, et ne trouvèrent point d’eau.

23 Puis ils vinrent à Mara, mais ils ne purent boire des eaux de Mara, car elles étaient amères; c’est pour cela que ce lieu fut appelé Mara (amertume).

24 Alors le peuple murmura contre Moïse, en disant: Que boirons-nous?

25 Et Moïse cria à l’Éternel; et l’Éternel lui indiqua un bois, qu’il jeta dans les eaux, et les eaux devinrent douces. C’est là qu’il lui imposa une ordonnance et un statut, et c’est là qu’il l’éprouva.

26 Et il dit: Si tu écoutes attentivement la voix de l’Éternel ton Dieu, si tu fais ce qui est droit à ses yeux, si tu prêtes l’oreille à ses commandements et si tu gardes toutes ses ordonnances, je ne t’infligerai aucune des maladies que j’ai infligées à l’Égypte; car je suis l’Éternel qui te guérit.

27 Puis ils vinrent à Élim; et là il y avait douze sources d’eau et soixante et dix palmiers; et ils campèrent là, près des eaux.

Israels lovsång

1 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:

"Jag vill lovsjunga Herren,

högt är han upphöjd.

Häst och ryttare störtade han

i havet.

2 *Ps 118:14f, Jes 12:2.Herren är min styrka

och min lovsång,

han blev min frälsning.

Han är min Gud,

jag vill prisa honom,

min fars Gud,

jag vill upphöja honom.

3 *Ps 24:8, Hos 12:6.Herren är en stridsman,

Herren är hans namn.

4 Faraos vagnar och här

kastade han i havet,

hans utvalda krigsmän

dränktes i Röda havet.

5 Djupen täckte dem,

de sjönk till botten som stenar.

6 Din högra hand, Herre,

är härlig i sin kraft,

din högra hand, Herre,

krossade fienden.

7 I din stora höghet

slog du ner dina motståndare,

du släppte lös din glödande vrede,

den förtärde dem som strå.

8 Av din näsas fnysning*15:8din näsas fnysningAnnan översättning (så Septuaginta): "din vredes Ande".

dämdes vattnen upp,

böljorna reste sig som en mur,

vattenströmmarna stelnade

i havets djup.

9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,

jag ska hinna upp dem,

jag ska dela upp bytet,

släcka min hämnd på dem.

Jag ska dra mitt svärd,

min hand ska förgöra dem.

10 Du andades på dem

och havet täckte dem,

de sjönk som bly

i de väldiga vattnen.

11 *2 Mos 18:11, 1 Krön 16:25, Ps 96:4, Jes 40:18. Vem är som du bland gudarna,

Herre?

Vem är som du, härlig i helighet,

värdig fruktan och lovsång,

du som gör under?

12 Du sträckte ut din högra hand,

och jorden slukade dem.

13 *Ps 78:54. Du ledde med din nåd

det folk som du återlöst,

du förde dem med din makt

till din heliga boning.

14 *Jos 2:10f. Folken hörde det och darrade,

ångest grep Filisteens invånare.

15 Då blev Edoms furstar förskräckta,

Moabs hövdingar bävade,

Kanaans alla invånare

smälte av ångest.

16 *2 Mos 23:27. Över dem föll skräck och fruktan.

Inför din mäktiga arm stod de

som förstenade

tills ditt folk drog förbi, Herre,

tills folket drog förbi

som du hade köpt.

17 *Ps 44:3, 78:54, 80:9. Du för dem in

och planterar dem

på din arvedels berg,

den plats som du gjort

till din boning, Herre,

den helgedom, Herre,

som dina händer berett.

18 *Ps 93:1.Herren ska regera alltid

och för evigt."

19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

20 Och profetissan Mirjam*15:20MirjamNamnet kan tolkas som "trotsig" (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska "älskad"., Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

"Lovsjung Herren,

högt är han upphöjd!

Häst och ryttare störtade han

i havet."

Det bittra vattnet i Mara

22 *4 Mos 33:8, Ps 78:52. Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur*15:22öknen ShurÖkenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara*15:23MaraBetyder "bitter". , men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: "Vad ska vi dricka?"

25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 *2 Mos 19:5, 23:25, 5 Mos 7:15. Han sade: "Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

27 *4 Mos 33:9. Sedan kom de till Elim*15:27ElimBetyder "terebinter" (ett träd besläktat med eken). , där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.