Êxodo 18

1 Or, Jéthro, sacrificateur de Madian, beau-père de Moïse, apprit tout ce que Dieu avait fait à Moïse et à Israël, son peuple, et que l’Éternel avait retiré Israël de l’Égypte.

2 Et Jéthro, beau-père de Moïse, prit Séphora, femme de Moïse, après son renvoi,

3 Et ses deux fils, dont l’un s’appelait Guershom (étranger là), car, dit-il, j’ai séjourné dans un pays étranger;

4 Et l’autre Éliézer (Dieu aide), car le Dieu de mon père, dit-il, m’a été en aide, et m’a délivré de l’épée de Pharaon.

5 Jéthro, beau-père de Moïse, vint donc vers Moïse, avec ses enfants et sa femme, au désert où il était campé, près de la montagne de Dieu.

6 Et il fit dire à Moïse: Moi, Jéthro ton beau-père, je viens vers toi, avec ta femme et ses deux fils avec elle.

7 Et Moïse sortit au-devant de son beau-père; et il se prosterna, et le baisa; et ils s’informèrent mutuellement de leur bien-être; puis ils entrèrent dans la tente.

8 Et Moïse raconta à son beau-père tout ce que l’Éternel avait fait à Pharaon et aux Égyptiens en faveur d’Israël, toute la peine qui leur était survenue par le chemin, et comment l’Éternel les avait délivrés.

9 Et Jéthro se réjouit de tout le bien que l’Éternel avait fait à Israël, de ce qu’il l’avait délivré de la main des Égyptiens.

10 Et Jéthro dit: Béni soit l’Éternel qui vous a délivrés de la main des Égyptiens et de la main de Pharaon; qui a délivré le peuple de la puissance des Égyptiens!

11 Maintenant je connais que l’Éternel est plus grand que tous les dieux; car lorsqu’ils se sont élevés avec orgueil, il l’a emporté sur eux.

12 Et Jéthro, beau-père de Moïse, prit un holocauste et des sacrifices pour les offrir à Dieu; et Aaron et tous les anciens d’Israël vinrent manger le pain avec le beau-père de Moïse, en la présence de Dieu.

13 Il arriva, le lendemain, que Moïse s’assit pour juger le peuple, et le peuple se tint devant Moïse depuis le matin jusqu’au soir.

14 Et le beau-père de Moïse, voyant tout ce qu’il faisait pour le peuple, lui dit: Qu’est-ce que tu fais à l’égard de ce peuple? Pourquoi sièges-tu seul, et tout le peuple se tient-il devant toi, depuis le matin jusqu’au soir?

15 Et Moïse répondit à son beau-père: C’est que le peuple vient à moi pour consulter Dieu.

16 Quand ils ont quelque cause, ils viennent à moi; je juge entre l’un et l’autre, et je fais connaître les ordonnances de Dieu et ses lois.

17 Mais le beau-père de Moïse lui dit: Ce que tu fais n’est pas bien.

18 Certainement, tu succomberas, et toi et ce peuple qui est avec toi; car cela est trop pesant pour toi, tu ne peux le faire toi seul.

19 Maintenant écoute ma voix; je te conseillerai, et que Dieu soit avec toi! Sois pour le peuple devant Dieu; et rapporte les causes à Dieu.

20 Instruis-les des ordonnances et des lois, et fais-leur connaître la voie dans laquelle ils doivent marcher, et ce qu’ils doivent faire.

21 Et choisis-toi d’entre tout le peuple des hommes capables, craignant Dieu, des hommes fidèles, haïssant le gain déshonnête, et établis-les sur eux comme chefs de milliers, chefs de centaines, chefs de cinquantaines, et chefs de dizaines;

22 Et qu’ils jugent le peuple en tout temps; s’il y a de grandes affaires, qu’ils te les rapportent; mais qu’ils jugent eux-mêmes toutes les petites causes. Allège ton fardeau, et qu’ils le portent avec toi.

23 Si tu fais cela, et que Dieu te le commande, tu pourras subsister, et tout ce peuple arrivera heureusement en son lieu.

24 Et Moïse obéit à la voix de son beau-père, et fit tout ce qu’il avait dit.

25 Moïse choisit donc de tout Israël des hommes capables, et les établit chefs sur le peuple, chefs de milliers, chefs de centaines, chefs de cinquantaines, et chefs de dizaines,

26 Qui devaient juger le peuple en tout temps; ils devaient rapporter à Moïse les affaires difficiles, et juger eux-mêmes toutes les petites affaires.

27 Puis Moïse laissa aller son beau-père, qui s’en retourna en son pays.

Jetro besöker Mose

1 Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten. 2 Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora som Mose tidigare hade sänt hem. 3 *1 Krön 23:15, Apg 7:29. Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gershom, för Mose sade: "Jag är främling i ett främmande land." 4 Den andre fick namnet Elieser,*18:3fGershom … ElieserBetyder "främling" och "min Gud är hjälparen". för Mose sade: "Min fars Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd."

5 *2 Mos 3:1, 24:13. När Jetro, Moses svärfar, kom med Moses söner och hans hustru till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg, 6 sände han bud till Mose: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner." 7 Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.

8 Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren hade gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all möda de fått utstå på vägen och hur Herren hade räddat dem. 9 Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand. 10 Han sade: "Lovad är Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket från egyptiernas hand! 11 *2 Mos 1:13f, 5:6f, 14:18, 27f, 15:11, Neh 9:10, Ps 86:8. Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när de handlade övermodigt mot detta folk." 12 Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.

Mose tillsätter domare

13 Nästa dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. 14 När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?" 15 Mose svarade sin svärfar: "Folket kommer till mig för att fråga Gud.

16 De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud."

17 Då sade Moses svärfar till honom: "Ditt sätt att arbeta är inte bra. 18 Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam. 19 Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud ska vara med dig. Du ska föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de ska vandra och vad de ska göra.

21 *4 Mos 11:16f, 5 Mos 1:13. Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar oärlig vinst, och sätt dem till föreståndare för folket, några över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. 22 De ska alltid döma folket. Varje viktigt ärende ska överlåtas till dig, men i alla enklare mål ska de döma själva. Så ska du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig. 23 Om du gör på det sättet och om Gud befaller dig det, så kan du hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid."

24 Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt. 25 Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare över tusen, över hundra, över femtio och över tio. 26 Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de överlåta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra. 27 Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.