Apocalipse 4

1 Après cela je regardai, et je vis une porte ouverte dans le ciel; et la première voix que j’avais entendue comme celle d’une trompette, et qui parlait avec moi, me dit: Monte ici et je te ferai voir les choses qui doivent arriver dans la suite.

2 Et incontinent je fus ravi en esprit; et voici, un trône était dressé dans le ciel, et quelqu’un était assis sur ce trône.

3 Celui qui y était assis paraissait semblable à une pierre de jaspe et de sardoine; et le trône était environné d’un arc-en-ciel, qui paraissait comme une émeraude.

4 Autour de ce trône, il y avait vingt-quatre autres trônes; et je vis sur ces trônes vingt-quatre vieillards assis, vêtus d’habillements blancs, et qui avaient sur leurs têtes des couronnes d’or.

5 Et il sortait du trône des éclairs, des tonnerres et des voix; il y avait sept lampes allumées devant le trône, qui sont les sept esprits de Dieu.

6 Il y avait aussi devant le trône une mer de verre semblable à du cristal, et au milieu du trône et autour du trône il y avait quatre animaux pleins d’yeux devant et derrière.

7 Le premier animal ressemblait à un lion, le second ressemblait à un veau, le troisième avait le visage comme celui d’un homme; et le quatrième ressemblait à un aigle qui vole.

8 Ces quatre animaux avaient chacun six ailes, et ils étaient pleins d’yeux tout à l’entour et au dedans; et ils ne cessaient, jour et nuit, de dire: Saint, saint, saint est le Seigneur Dieu tout-puissant, QUI ETAIT, QUI EST, et QUI SERA.

9 Et quand ces animaux rendaient gloire et honneur et des actions de grâces à celui qui était assis sur le trône et qui vit aux siècles des siècles,

10 Les vingt-quatre vieillards se prosternaient devant celui qui était assis sur le trône, et ils adoraient celui qui vit aux siècles des siècles, et ils jetaient leurs couronnes devant le trône, en disant:

11 Seigneur, tu es digne de recevoir la gloire, l’honneur, et la puissance; car tu as créé toutes choses, et c’est par ta volonté qu’elles subsistent et qu’elles ont été créées.

Den himmelska synen

1 *Upp 1:10, 19. Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen. Och rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun sade: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta."

2 *Hes 1:26f. Genast var jag i Anden. Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. 3 Och han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis och karneol*4:3jaspis och karneolUnder antiken användes dessa namn (t ex av Plinius) för glittrande gröna respektive röda ädelstenar, och inte för de matta halvädelstenar som de betecknar idag., och runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. 4 *Jes 24:23. Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 5 *2 Mos 19:16, Upp 1:4, 3:1, 5:6. Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. 6 *Hes 1:5f, Upp 15:2. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.

Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 *Hes 1:10. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. 8 *Jes 6:2f, Hes 10:12, Upp 1:4. Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan*4:8på insidanKanske avses insidan av vingarna.. Dag och natt säger de utan uppehåll:

"Helig, helig, helig

är Herren Gud Allsmäktig,

han som var och som är

och som kommer."

9 Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 *Dan 4:34, Upp 5:14. då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:

11 *Upp 14:7. "Värdig är du,

vår Herre och Gud,

att ta emot lov och ära och makt,

för du har skapat allt.

Genom din vilja kom det till

och blev skapat."