Apocalipse 12

1 Il parut aussi un grand signe dans le ciel, savoir, une femme revêtue du soleil, et qui avait la lune sous ses pieds, et sur la tête une couronne de douze étoiles;

2 Elle était enceinte, et elle criait, étant en travail et souffrant des douleurs de l’enfantement.

3 Il parut aussi un autre signe dans le ciel: c’était un grand dragon roux, qui avait sept têtes et dix cornes, et sur ses têtes sept diadèmes.

4 Et sa queue entraînait la troisième partie des étoiles du ciel, et elle les jeta sur la terre; puis le dragon s’arrêta devant la femme qui allait accoucher, afin de dévorer son enfant quand elle l’aurait mis au monde.

5 Or, elle mit au monde un fils, qui devait gouverner toutes les nations avec un sceptre de fer, et son enfant fut enlevé vers Dieu et vers son trône;

6 Et la femme s’enfuit dans un désert, où Dieu lui avait préparé un lieu, afin qu’elle y fût nourrie pendant mille deux cent soixante jours.

7 Alors il y eut un combat dans le ciel. Michel et ses anges combattaient contre le dragon; et le dragon combattait contre eux avec ses anges.

8 Mais ceux-ci ne furent pas les plus forts, et leur place ne se trouva plus dans le ciel.

9 Et le grand dragon, le serpent ancien, appelé le diable et Satan, qui séduit tout le monde, fut précipité en terre, et ses anges furent précipités avec lui.

10 Alors j’entendis dans le ciel une grande voix, qui disait: C’est maintenant qu’est venu le salut et la force, et le règne de notre Dieu, et la puissance de son Christ; car l’accusateur de nos frères, qui les accusait jour et nuit devant notre Dieu, a été précipité.

11 Ils l’ont vaincu par le sang de l’Agneau, et par la parole à laquelle ils rendaient témoignage, et ils n’ont point aimé leur vie, mais ils l’ont exposée à la mort.

12 C’est pourquoi réjouissez-vous, cieux, et vous qui y habitez. Malheur à vous, habitants de la terre et de la mer; car le diable est descendu vers vous avec une grande fureur, sachant qu’il ne lui reste que peu de temps.

13 Quand donc le dragon vit qu’il avait été précipité en terre, il poursuivit la femme qui avait mis au monde un fils.

14 Mais deux ailes d’un grand aigle furent données à la femme, pour s’envoler de devant le serpent au désert, en son lieu, où elle est nourrie un temps, et des temps, et la moitié d’un temps.

15 Et le serpent jeta de sa gueule de l’eau comme un fleuve après la femme, afin qu’elle fût entraînée par le fleuve.

16 Mais la terre secourut la femme; car la terre s’ouvrit et engloutit le fleuve que le dragon avait jeté de sa gueule.

17 Alors le dragon s’irrita contre la femme, et s’en alla faire la guerre au reste de ses enfants, qui gardent les commandements de Dieu, et qui retiennent le témoignage de Jésus-Christ.

18 Et je me tins sur le sable de la mer.

Kvinnan och draken

1 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 *Jes 66:7. Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.

3 Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 *Dan 8:10. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor*12:4himlens stjärnorÄnglar som faller tillsammans med Satan (jfr Upp 12:7f, Job 38:7)., och han kastade ner dem på jorden.

Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 5 *Jes 66:7, Upp 2:27, 19:15. Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.

Mikael och draken

7 *Dan 10:13, 21, Jud v 9. Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 *1 Mos 3:1, Luk 10:18, Joh 12:31, Upp 20:2f. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 *Job 1:9f, Sak 3:1f, Luk 22:31, Upp 11:15. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

"Nu tillhör frälsningen

och makten och riket vår Gud

och väldet hans Smorde,

för våra bröders åklagare

är nerkastad,

han som dag och natt

anklagade dem inför vår Gud.

11 *Luk 14:26, Rom 8:37, Upp 7:14. De övervann honom

genom Lammets blod

och genom sitt vittnesbörds ord,

de älskade inte sitt liv så högt

att de drog sig undan döden.

12 *Jes 49:13, Upp 8:13. Jubla därför, ni himlar

och ni som bor i dem!

Men ve dig, du jord och du hav,

för djävulen har kommit ner

till er i stor vrede,

eftersom han vet

att hans tid är kort."

13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 *Dan 7:25, 12:7. Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.

17 *Upp 14:12, 19:10. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod*12:18han stodAndra handskrifter: "jag stod". på sanden vid havet.