2 Crônicas 25

1 Amatsia devint roi à l’âge de vingt-cinq ans, et il régna vingt-neuf ans à Jérusalem. Sa mère s’appelait Joaddan, de Jérusalem.

2 Il fit ce qui est droit aux yeux de l’Éternel, mais non d’un cœur intègre.

3 Il arriva, après qu’il fut affermi dans son royaume, qu’il fit mourir ses serviteurs qui avaient tué le roi, son père.

4 Mais il ne fit pas mourir leurs enfants; car il fit selon ce qui est écrit dans la loi, dans le livre de Moïse, où l’Éternel a donné ce commandement: On ne fera point mourir les pères pour les enfants, et on ne fera point mourir les enfants pour les pères; mais on fera mourir chacun pour son péché.

5 Puis Amatsia rassembla ceux de Juda, et il les rangea selon les maisons des pères, par chefs de milliers et par chefs de centaines, pour tout Juda et Benjamin; il en fit le dénombrement depuis l’âge de vingt ans et au-dessus; et il trouva trois cent mille hommes d’élite, propres à l’armée, maniant la lance et le bouclier.

6 Il prit aussi à sa solde, pour cent talents d’argent, cent mille vaillants hommes de guerre d’Israël.

7 Mais un homme de Dieu vint à lui, et lui dit: O roi! que l’armée d’Israël ne marche point avec toi; car l’Éternel n’est point avec Israël, avec tous ces fils d’Éphraïm.

8 Sinon, tu peux aller, agir, être vaillant au combat; mais Dieu te fera tomber devant l’ennemi; car Dieu a le pouvoir d’aider et de faire tomber.

9 Et Amatsia dit à l’homme de Dieu: Mais que faire à l’égard des cent talents que j’ai donnés à la troupe d’Israël? Et l’homme de Dieu dit: L’Éternel en a pour t’en donner beaucoup plus.

10 Ainsi Amatsia sépara les troupes qui lui étaient venues d’Éphraïm, afin qu’elles retournassent chez elles; mais leur colère s’enflamma contre Juda, et ces gens s’en retournèrent chez eux dans une ardente colère.

11 Alors Amatsia, ayant pris courage, conduisit son peuple et s’en alla dans la vallée du Sel, où il tua dix mille hommes des enfants de Séir.

12 Et les enfants de Juda prirent dix mille hommes vivants, qu’ils amenèrent au sommet d’une roche, d’où ils les précipitèrent, et ils furent tous brisés.

13 Mais les gens de la troupe qu’Amatsia avait renvoyée, afin qu’ils ne vinssent point avec lui à la guerre, se jetèrent sur les villes de Juda, depuis Samarie jusqu’à Beth-Horon, y tuèrent trois mille personnes, et pillèrent un grand butin.

14 Et après qu’Amatsia fut de retour de la défaite des Édomites, il fit apporter les dieux des enfants de Séir, et se les établit pour dieux; il se prosterna devant eux, et leur fit des encensements.

15 Alors la colère de l’Éternel s’enflamma contre Amatsia, et il envoya vers lui un prophète, qui lui dit: Pourquoi as-tu recherché les dieux de ce peuple, qui n’ont point délivré leur peuple de ta main?

16 Et comme il parlait au roi, le roi lui dit: T’a-t-on établi conseiller du roi? Retire-toi! pourquoi te frapperait-on? Et le prophète se retira, mais en disant: Je sais que Dieu a résolu de te détruire, parce que tu as fait cela, et que tu n’as point écouté mon conseil.

17 Puis Amatsia, roi de Juda, ayant tenu conseil, envoya vers Joas, fils de Joachaz, fils de Jéhu, roi d’Israël, pour lui dire: Viens, que nous nous voyions en face!

18 Mais Joas, roi d’Israël, envoya dire à Amatsia, roi de Juda: L’épine qui est au Liban a envoyé dire au cèdre du Liban: Donne ta fille pour femme à mon fils. Mais les bêtes sauvages qui sont au Liban ont passé et ont foulé l’épine.

19 Voici, tu dis que tu as battu Édom; et ton cœur s’est élevé pour te glorifier. Maintenant, reste dans ta maison! Pourquoi t’engagerais-tu dans un malheur où tu tomberais, toi et Juda avec toi?

20 Mais Amatsia ne l’écouta point; car cela venait de Dieu, afin de les livrer entre les mains de Joas parce qu’ils avaient recherché les dieux d’Édom.

21 Joas, roi d’Israël, monta donc; et ils se virent en face, lui et Amatsia, roi de Juda, à Beth-Shémèsh, qui est de Juda.

22 Et Juda fut battu devant Israël, et ils s’enfuirent chacun dans leurs tentes.

23 Et Joas, roi d’Israël, prit Amatsia, roi de Juda, fils de Joas, fils de Joachaz, à Beth-Shémèsh. Il l’emmena à Jérusalem, et fit une brèche de quatre cents coudées dans la muraille de Jérusalem, depuis la porte d’Éphraïm, jusqu’à la porte du coin.

24 Il prit tout l’or et l’argent, et tous les vases qui furent trouvés dans la maison de Dieu, sous la garde d’Obed-Édom, et les trésors de la maison du roi, et des otages; et il s’en retourna à Samarie.

25 Et Amatsia, fils de Joas, roi de Juda, vécut quinze ans, après que Joas, fils de Joachaz, roi d’Israël, fut mort.

26 Le reste des actions d’Amatsia, les premières et les dernières, voici cela n’est-il pas écrit dans le livre des rois de Juda et d’Israël?

27 Or, depuis le moment où Amatsia se détourna de l’Éternel, on fit une conspiration contre lui à Jérusalem, et il s’enfuit à Lakis; mais on envoya après lui à Lakis, et on le tua là.

28 Puis on le transporta sur des chevaux, et on l’ensevelit avec ses pères dans la ville de Juda.

Amasja kung i Juda

1 *2 Kung 14:1f. Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år*25:1Amasja … tjugonio årCa 796-767 f Kr. Amasja betyder "Herren är stark". Se även 2 Kung 14. i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men inte med odelat hjärta.

3 *2 Krön 24:25. Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joash. 4 *5 Mos 24:16, Hes 18:2. Men deras barn dödade han inte, utan gjorde som det stod skrivet*25:4som det stod skrivetSe 5 Mos 24:16. i Mose lagbok där Herren hade befallt: "Föräldrar ska inte dö för sina barns skull, och barn ska inte dö för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd."

Krig mot edomiterna

5 *4 Mos 1:3. Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var tjugo år eller över och fann att de var 300 000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld. 6 Dessutom lejde han för hundra talenter*25:6hundra talenterCa 3 ton silver. Alltså tre siklar eller ca 30 gram per man, ett par månadslöner. silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.

7 Men en gudsman kom till honom och sade: "O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn. 8 Men gå du själv! Ta dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Annars kommer Gud att låta dig falla för fienden, för Gud har makt både att hjälpa och att stjälpa." 9 Amasja sade till gudsmannen: "Men vad ska vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?" Gudsmannen svarade: "Herren kan ge dig mycket mer än det."

10 Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.

11 *2 Kung 14:7. Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män. 12 Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen så att de alla krossades.

13 Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.

14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem som sina egna gudar. Han tillbad inför dem och tände offereld åt dem. 15 *Dom 10:14, 1 Sam 12:21. Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: "Varför rådfrågar du det folkets gudar som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?" 16 När profeten talade så till honom, svarade han honom: "Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi ska slå ihjäl dig?" Profeten sade till sist: "Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör så här och inte lyssnar på mitt råd."

Krig mot Israel

17 *2 Kung 13:12, 14:8f. Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Joahas, son till Jehu, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra!"

18 Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 19 Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."

20 Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar. 21 Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Bet-Shemesh*25:21Bet-ShemeshBetyder "solens hus", drygt 2 mil väster om Jerusalem. i Juda. 22 Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt. 23 Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen*25:23tillfångatagenTroligen tillfångatogs Amasja 792 f Kr och var fånge fram till Joashs död 782 f Kr. Kronprinsen Asarja fick ta över regeringsmakten i Jerusalem (se vers 21). i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar*25:23fyrahundra alnarCa 200 meter, troligen längs den norra sidan, den mest sårbara.. 24 *1 Krön 26:15. Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

25 *2 Kung 14:17f. Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.

26 Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27 Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish*25:27LakishStor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.. De sände män efter honom till Lakish som dödade honom där. 28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.