1 L’homme qui, étant repris, roidit son cou, sera subitement brisé, sans qu’il y ait de guérison.
2 Quand les justes sont les plus nombreux, le peuple se réjouit; mais quand le méchant domine, le peuple gémit.
3 L’homme qui aime la sagesse, réjouit son père; mais celui qui se plaît avec les débauchées, dissipe ses richesses.
4 Le roi affermit le pays par la justice; mais celui qui aime les présents le ruine.
5 L’homme qui flatte son prochain, tend un filet sous ses pas.
6 Il y a un piège dans le crime du méchant; mais le juste chante et se réjouit.
7 Le juste prend connaissance de la cause des pauvres; mais le méchant ne s’en informe pas.
8 Les hommes moqueurs soufflent le feu dans la ville; mais les sages calment la colère.
9 Un homme sage contestant avec un homme insensé, qu’il se fâche ou qu’il rie, n’aura point de repos.
10 Les hommes sanguinaires haïssent l’homme intègre; mais les hommes droits protègent sa vie.
11 L’insensé met dehors tout ce qu’il a dans l’esprit; mais le sage le réprime et le retient.
12 Quand le prince prête l’oreille à la parole de mensonge, tous ses serviteurs sont méchants.
13 Le pauvre et l’oppresseur se rencontrent; c’est l’Éternel qui éclaire les yeux de l’un et de l’autre.
14 Le trône du roi qui rend justice aux pauvres selon la vérité, sera affermi à perpétuité.
15 La verge et la répréhension donnent la sagesse; mais l’enfant livré à lui-même fait honte à sa mère.
16 Quand les méchants sont les plus nombreux, les crimes se multiplient; mais les justes verront leur ruine.
17 Corrige ton enfant, et il te donnera du repos, et il fera la joie de ton âme.
18 Lorsqu’il n’y a point de vision, le peuple est sans frein; mais heureux est celui qui garde la loi!
19 Ce n’est pas par des paroles qu’on corrige un esclave; car il entend bien, mais ne répond pas.
20 As-tu vu un homme étourdi dans ses paroles? Il y a plus à espérer d’un fou que de lui.
21 Le serviteur sera à la fin le fils de celui qui le nourrit délicatement dès la jeunesse.
22 L’homme colère excite les querelles, et l’homme emporté commet bien des fautes.
23 L’orgueil de l’homme l’abaisse; mais celui qui est humble d’esprit, obtient la gloire.
24 Celui qui partage avec un larron, hait son âme; il entend le serment d’exécration, et il ne déclare rien.
25 La crainte qu’on a de l’homme, fait tomber dans le piège; mais celui qui s’assure en l’Éternel aura une haute retraite.
26 Plusieurs recherchent la faveur de celui qui domine; mais c’est l’Éternel qui fait droit à chacun.
27 L’homme inique est en abomination aux justes, et celui qui va droit est en abomination au méchant.
1 Ords 13:18, 15:10, Jes 1:5, 20, 28, 66:4, Jer 7:13f. Den som får mycket
tillrättavisning
men förblir hårdnackad
ska krossas plötsligt utan räddning.
2 2 Mos 2:23, 6:9, Est 8:15, Ords 11:10, 28:12, 28. När de rättfärdiga blir fler29:2blir flerAnnan översättning: "frodas" (även i vers 16).
gläder sig folket,
när den gudlöse härskar
suckar folket.
3 Ords 10:1, 15:20, 27:11, Luk 15:13, 30. Den som älskar vishet gläder sin far,
den som umgås med prostituerade
förstör vad han äger.
4 2 Krön 9:8, Ords 28:16. Genom rättvisa
bygger kungen upp landet,
men genom höga pålagor29:4genom höga pålagorAnnan översättning: "genom att ta mutor".
river han ner det.
5 Ps 5:10, Ords 11:9. Den som smickrar sin nästa
lägger ut ett nät för hans fötter.
6 Ords 12:13, 22:5, Pred 9:12. En ond människa snärjs av sin synd,
men den rättfärdige
kan jubla och vara glad.
7 Ords 28:5, 31:8f. Den rättfärdige känner
de fattigas sak,
den gudlöse visar
ingen förståelse.
8 2 Sam 20:16f, Ords 28:2, Pred 9:18. Hånare uppviglar staden,
de visa stillar vreden.
9 Jes 57:20f. När en vis man går till rätta
med en dåre,
blir dåren arg eller skrattar
och det blir ingen ro.
10 De blodtörstiga hatar den hederlige,
men de ärliga skyddar hans liv.
11 Ords 17:27, 19:11. Dåren släpper lös all sin vrede29:11vredeOrdagrant: "ande".,
men den vise håller den tillbaka.
12 Den furste som lyssnar
till lögnaktigt tal
får bara gudlösa tjänare.
13 Ords 22:2. Den fattige och förtryckaren
lever sida vid sida29:13lever sida vid sidaOrdagrant: "möts".,
Herren ger ljus åt bådas ögon.
14 Ords 16:12, 20:28, Jes 11:4. Den kung som dömer de fattiga rätt,
hans tron ska bestå för alltid.
15 Ords 13:24, 22:15, 23:13f. Ris och tillrättavisning ger vishet,
men ett ouppfostrat barn
drar skam över sin mor.
16 Ps 58:11, 91:8. När de gudlösa blir fler,
frodas synden,
men de rättfärdiga
ska se deras fall.
17 Ords 19:18. Fostra din son, så ger han dig ro
och ljuvlig lycka åt din själ.
18 Ps 1:1f, 119:1f, 2 Tim 3:15f, 2 Petr 1:19. Utan uppenbarelsen
går folket vilse,
lycklig är den som tar vara
på Guds undervisning.
19 Ord fostrar ingen tjänare,
han förstår men fogar sig inte.
20 Ords 26:12, Pred 5:1, Jak 1:19f, 3:5f. Ser du en man som talar förhastat?
Det är mer hopp om dåren
än om honom.
21 Om man skämmer bort sin tjänare
från hans ungdom
blir han till sist oregerlig29:21oregerligGrundtexten svårtolkad..
22 Ords 14:29, 15:18, 22:24, 27:4, Jak 1:20. En argsint man skapar gräl,
den hetlevrade förgår sig ofta.
23 Job 22:29, Ords 15:33, 18:12, Luk 14:11, Jak 4:6, 10, 1 Petr 5:5f. En människas högmod
förödmjukar henne,
men den ödmjuke vinner ära.
24 3 Mos 5:1. Den som delar byte med en tjuv
hatar sitt eget liv,
han hör eden29:24edenKallelsen att vittna, med förbannelse över den som vittnar falskt under ed. men berättar inget.
25 Ps 2:12, 118:7f, Ords 16:20, Matt 10:28. Människofruktan blir en snara,
men den som förtröstar på Herren
blir beskyddad.
26 Många söker en furstes ynnest,
men av Herren får var och en
sin rätt.
27 Ps 15:4, Joh 15:19, 17:14, 1 Petr 4:4. De rättfärdiga avskyr
den som gör orätt,
de gudlösa avskyr
den som lever rätt.