Atos 23

1 Paul, ayant les yeux arrêtés sur le conseil, parla ainsi: Mes frères, j’ai vécu jusqu’à présent devant Dieu en toute bonne conscience.

2 Sur cela, le souverain sacrificateur Ananias commanda à ceux qui étaient près de lui, de le frapper sur le visage.

3 Alors Paul lui dit: Dieu te frappera, muraille blanchie; car tu es assis pour me juger selon la loi; et en transgressant la loi, tu commandes qu’on me frappe.

4 Et ceux qui étaient présents, lui dirent: Injuries-tu ainsi le souverain sacrificateur de Dieu?

5 Paul leur répondit: Mes frères, je ne savais pas que ce fût le souverain sacrificateur; car il est écrit: Tu ne maudiras point le prince de ton peuple.

6 Et Paul sachant qu’une partie de ceux qui étaient là étaient Sadducéens, et l’autre Pharisiens, il s’écria devant le conseil: Mes frères, je suis Pharisien, fils de Pharisien; je suis tiré en cause pour l’espérance et la résurrection des morts.

7 Et quand il eut dit cela, il s’émut une dissension entre les Pharisiens et les Sadducéens; et l’assemblée fut divisée.

8 Car les Sadducéens disent qu’il n’y a point de résurrection, ni d’ange, ni d’Esprit; mais les Pharisiens reconnaissent l’un et l’autre.

9 Et il se fit un grand bruit. Et les Scribes du parti des Pharisiens se levèrent, et ils disputaient contre les autres, disant: Nous ne trouvons aucun mal en cet homme; mais si un esprit ou un ange lui a parlé, ne combattons point contre Dieu.

10 Et comme le tumulte s’augmentait, le tribun, craignant que Paul ne fût mis en pièces par ces gens-là, commanda que les soldats descendissent, pour l’enlever du milieu d’eux, et le ramener dans la forteresse.

11 La nuit suivante, le Seigneur lui apparut et lui dit: Paul, aie bon courage; car comme tu as rendu témoignage de moi à Jérusalem, il faut aussi que tu me rendes témoignage à Rome.

12 Lorsqu’il fut jour, quelques Juifs s’assemblèrent, et firent vœu avec des imprécations contre eux-mêmes, de ne manger ni boire qu’il n’eussent tué Paul.

13 Ils étaient plus de quarante qui avaient fait cette conjuration.

14 Et ils s’adressèrent aux principaux sacrificateurs et aux sénateurs, et leur dirent: Nous avons fait vœu, avec des imprécations contre nous-mêmes, de ne rien manger que nous n’ayons tué Paul.

15 Vous donc, faites maintenant savoir au tribun, de la part du conseil, qu’il le fasse amener demain devant vous, comme si vous vouliez vous informer plus exactement de son affaire; et nous serons prêts pour le tuer avant qu’il arrive.

16 Mais le fils de la sœur de Paul, ayant entendu ce complot, vint, et entra dans la forteresse, et en donna avis à Paul.

17 Et Paul, ayant appelé un des centeniers, lui dit: Mène ce jeune homme vers le tribun, car il a quelque chose à lui rapporter.

18 Il le prit donc, et le mena vers le tribun, et lui dit: Paul, qui est prisonnier, m’a appelé et m’a prié de t’amener ce jeune homme, qui a quelque chose à te dire.

19 Et le tribun, le prenant par la main, et l’ayant tiré à part, lui demanda: Qu’as-tu à me déclarer?

20 Ce jeune homme lui dit: Les Juifs ont résolu de te prier d’envoyer demain Paul au conseil, sous prétexte de s’informer plus exactement de son affaire.

21 Mais ne les crois point; car plus de quarante d’entre eux lui dressent des embûches, et ont fait vœu, avec des imprécations contre eux-mêmes, de ne manger ni boire, qu’ils ne l’aient tué; et maintenant ils sont tous prêts, attendant ta réponse.

22 Le tribun renvoya ce jeune homme, après lui avoir défendu de dire à personne qu’il lui eût donné cet avis.

23 Et ayant appelé deux centeniers, il leur dit: Tenez prêts deux cents soldats, soixante et dix cavaliers et deux cents archers, pour aller jusqu’à Césarée dès la troisième heure de la nuit.

24 Et qu’il y ait des montures prêtes, afin qu’ayant fait monter Paul, ils le mènent sûrement au gouverneur Félix.

25 Et il lui écrivit une lettre, en ces termes:

26 Claude Lysias, au très excellent gouverneur Félix, salut!

27 Les Juifs s’étant saisis de cet homme, et étant sur le point de le tuer, je suis survenu avec la garnison, et je l’ai tiré de leurs mains, ayant appris qu’il était citoyen romain.

28 Et voulant savoir de quoi ils l’accusaient, je le menai dans leur conseil,

29 Où j’ai trouvé qu’il était accusé sur des questions de leur loi, mais qu’il n’avait commis aucun crime qui méritât la mort, ni même la prison.

30 Et ayant été averti des embûches que les Juifs lui avaient dressées, je te l’ai aussitôt envoyé, ayant fait savoir à ses accusateurs de dire devant toi ce qu’ils ont à proposer contre lui. Adieu.

31 Les soldats donc, selon l’ordre qu’ils avaient reçu, prirent Paul, et le menèrent de nuit à Antipatris.

32 Et le lendemain, ayant laissé les cavaliers pour aller avec lui, ils s’en retournèrent à la forteresse.

33 Etant arrivés à Césarée, et ayant rendu la lettre au gouverneur, ils lui présentèrent aussi Paul.

34 Et quand le gouverneur l’eut lue, il lui demanda de quelle province il était; et ayant appris qu’il était de Cilicie,

35 Il lui dit: Je t’entendrai quand tes accusateurs seront venus. Et il ordonna qu’on le gardât dans le palais d’Hérode.

Paulus inför Stora rådet

1 *Apg 24:16, 2 Tim 1:3. Paulus såg på Stora rådet och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag." 2 *Joh 18:22f. Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom att slå Paulus över munnen. 3 *3 Mos 19:15, Hes 13:10f, Matt 23:27. Men Paulus sade till honom: "Gud ska slå dig*23:3Gud ska slå digÖversteprästen Ananias mördades senare av knivmän vid revolten år 66 e Kr., din vitkalkade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen*23:3bryter mot lagenMot det allmänna budet om rättvisa vid domstolsprocess (3 Mos 19:15). när du befaller att de ska slå mig." 4 De som stod bredvid sade: "Förolämpar du Guds överstepräst?" 5 Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna."*23:5 2 Mos 22:28.

6 *Apg 4:1f, 26:6, Fil 3:5. Paulus visste*23:6vissteAnnan översättning: "märkte". att en del av dem var saddukeer och de andra fariseer, så han ropade i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta." 7 När han sade detta blev det strid mellan fariseerna och saddukeerna*23:7fariseerna och saddukeernaSaddukeernas prästaristokrati värnade särskilt om templet, medan fariseernas folkliga lagfromhetsrörelse lade stor vikt vid religiösa renhetsregler. Båda såg strängt på brott mot templets renhet (21:28) men splittrades av frågan om de dödas uppståndelse (jfr Matt 22:23, 34)., och de församlade splittrades i två läger. 8 (Saddukeerna lär nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna erkänner allt detta.) 9 *Joh 19:6, Apg 5:38f. Det blev ett väldigt ropande, och några av de skriftlärda från fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat till honom?"

10 Striden blev så häftig att befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, och han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen. 11 *Apg 18:9, 27:24. På natten stod Herren hos honom och sade: "Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom."

Sammansvärjningen mot Paulus

12 *Joh 16:2. När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. 13 Det var mer än fyrtio man som var med i den sammansvärjningen. 14 De gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en ed att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus. 15 Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner honom till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."

16 Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus. 17 Då kallade Paulus till sig en av officerarna och sade: "Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom." 18 Officeren tog med honom till befälhavaren och sade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."

19 Befälhavaren tog hans hand, gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du har att meddela mig?" 20 Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare. 21 Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."

22 Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."

Paulus förs till Caesarea

23 Därefter kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem: "Gör tvåhundra soldater redo att gå till Caesarea i kväll vid niotiden, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare*23:23spjutbärareTroligen mer lättbeväpnade soldater. Annan översättning: "bågskyttar".. 24 Skaffa riddjur också, och låt Paulus sitta upp så att han kommer oskadd till ståthållaren Felix*23:24ståthållaren FelixUrsprungligen en frigiven slav. Han var ståthållare i provinsen Judeen ca 52-60 e Kr och anklagades sedan inför kejsaren för att ha plundrat sina undersåtar (jfr 24:26).." 25 Och han skrev ett brev med följande innehåll:

26 Claudius Lysias hälsar den högt ärade ståthållaren Felix. 27 *Apg 21:27, 33, 22:25f. Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare. 28 *Apg 22:30. Eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, förde jag ner honom till deras Stora råd. 29 *Apg 18:14f, 26:31. Då fann jag att anklagelserna gällde tvistefrågor i deras lag och att han inte var anklagad för något som ger dödsstraff eller fängelse. 30 När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.

31 Soldaterna tog då med sig Paulus enligt ordern de fått och förde honom under natten till Antipatris*23:31Antipatrisligger halvvägs mellan Jerusalem och Caesarea, ca 60 km från båda.. 32 Nästa dag lät de ryttarna fortsätta med honom och återvände själva till fästningen. 33 Ryttarna kom till Caesarea, lämnade fram brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom. 34 Felix läste det och frågade från vilken provins han var. När han fick veta att han var från Kilikien, 35 sade han: "Jag ska höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.