1 Coríntios 13

1 Quand même je parlerais toutes les langues des hommes, et même des anges; si je n’ai point la charité, je ne suis que comme l’airain qui résonne, ou comme une cymbale qui retentit.

2 Et quand même j’aurais le don de prophétie, et que je connaîtrais tous les mystères et la science de toutes choses; et quand même j’aurais toute la foi jusqu’à transporter les montagnes; si je n’ai point la charité, je ne suis rien.

3 Et quand même je distribuerais tout mon bien pour la nourriture des pauvres, et que même je livrerais mon corps pour être brûlé; si je n’ai point la charité, cela ne me sert de rien.

4 La charité est patiente; elle est pleine de bonté; la charité n’est point envieuse; la charité n’est point insolente; elle ne s’enfle point d’orgueil;

5 Elle n’est point malhonnête; elle ne cherche point son intérêt; elle ne s’aigrit point; elle ne soupçonne point le mal;

6 Elle ne se réjouit point de l’injustice, mais elle se réjouit de la vérité;

7 Elle excuse tout, elle croit tout, elle espère tout, elle supporte tout.

8 La charité ne périt jamais; pour ce qui est des prophéties, elles seront abolies, et le don des langues cessera, et la connaissance sera anéantie;

9 Car nous ne connaissons qu’imparfaitement, et nous ne prophétisons qu’imparfaitement;

10 Mais quand la perfection sera venue, alors, ce qui est imparfait sera aboli.

11 Quand j’étais enfant, je parlais comme un enfant, je jugeais comme un enfant, je pensais comme un enfant; mais lorsque je suis devenu homme, j’ai quitté ce qui tenait de l’enfant.

12 Nous voyons présentement confusément et comme dans un miroir, mais alors nous verrons face à face; présentement je connais imparfaitement, mais alors je connaîtrai comme j’ai été connu.

13 Maintenant donc, ces trois vertus demeurent: la foi, l’espérance et la charité; mais la plus grande est la charité.

Kärlekens väg

1 Om jag talar

både människors

och änglars språk

men inte har kärlek,

är jag bara ekande brons

eller en skrällande cymbal.

2 *Matt 7:22f, 17:20. Och om jag har profetisk gåva

och vet alla hemligheter

och har all kunskap,

och om jag har all tro

så att jag kan flytta berg

men inte har kärlek,

så är jag ingenting.

3 Och om jag delar ut

allt jag äger

och om jag offrar min kropp

till att brännas*13:3till att brännasAndra handskrifter: "för att skryta".

men inte har kärlek,

så vinner jag ingenting.

4 *1 Petr 4:8. Kärleken är tålig och mild.

Kärleken avundas inte,

den skryter inte,

den är inte uppblåst.

5 *1 Kor 10:24, 33, Fil 2:4. Den beter sig inte illa,

den söker inte sitt,

den brusar inte upp,

den tänker inte på*13:5tänker inte påAnnan översättning: "tillräknar inte". det onda.

6 *3 Joh 3f. Den gläder sig inte

över orätten

men gläds med sanningen.

7 *1 Kor 9:12, 2 Tim 2:24. Allt bär den, allt tror den,

allt hoppas den,

allt uthärdar den.

8 Kärleken upphör aldrig.

Men profetiorna ska försvinna,

tungomålen ska tystna

och kunskapen försvinna.

9 Vi förstår bara till en del

och profeterar till en del,

10 men när det fullkomliga kommer

ska det som är till en del

försvinna.

11 När jag var barn

talade jag som ett barn,

tänkte som ett barn

och förstod som ett barn.

Men sedan jag blivit vuxen

har jag lagt bort det barnsliga.

12 *Rom 8:29. Nu ser vi en gåtfull spegelbild*13:12en gåtfull spegelbildAntikens bronsspeglar gav endast en vag bild. Kunskapen om Gud är i detta liv fragmentarisk (13:9) och meddelas som en hemlighet (2:7) och en gåta i Skriftens klara spegel (4 Mos 12:8). Den är dock sann och tas emot genom tron (2 Kor 5:7), medan den i det kommande livet ska ersättas av att få se Gud "ansikte mot ansikte".,

men då ska vi se

ansikte mot ansikte.

Nu förstår jag bara till en del,

men då ska jag

känna fullkomligt,

så som jag själv blivit

fullkomligt känd.

13 *1 Tess 1:3. Så består nu tro, hopp och kärlek,

dessa tre,

och störst av dem är kärleken.