1 Samuel 17

1 Or, les Philistins assemblèrent leurs armées pour combattre; et ils s’assemblèrent à Soco, qui est de Juda, et campèrent entre Soco et Azéka, à Éphès-Dammim.

2 Saül aussi et les hommes d’Israël s’assemblèrent, et campèrent dans la vallée du chêne; et ils se rangèrent en bataille contre les Philistins.

3 Or, les Philistins étaient sur la montagne d’un côté, et les Israélites sur la montagne de l’autre côté, et la vallée était entre eux.

4 Alors sortit du camp des Philistins un homme qui se présenta entre les deux armées, et qui s’appelait Goliath; il était de Gath; il avait six coudées et une palme de haut.

5 Il avait un casque d’airain sur la tête, et il était revêtu d’une cuirasse à écailles, et cette cuirasse pesait cinq mille sicles d’airain.

6 Il avait aussi des jambières d’airain sur les jambes, et un javelot d’airain entre les épaules.

7 Le bois de sa lance était comme l’ensouple d’un tisserand, et la pointe de sa lance pesait six cents sicles de fer; et celui qui portait son bouclier marchait devant lui.

8 Il se présenta donc, et il cria aux troupes rangées d’Israël, et leur dit: Pourquoi sortez-vous pour vous ranger en bataille? Ne suis-je pas le Philistin, et vous, n’êtes-vous pas serviteurs de Saül? Choisissez-vous un homme, et qu’il descende contre moi;

9 S’il a l’avantage, en combattant avec moi, et qu’il me tue, nous vous serons assujettis; mais si j’ai l’avantage sur lui et que je le tue, vous nous serez assujettis, et vous nous servirez.

10 Et le Philistin dit: J’ai insulté aujourd’hui les troupes rangées d’Israël. Donnez-moi un homme, et nous combattrons ensemble.

11 Et Saül et tous les Israélites, ayant entendu ces paroles du Philistin, furent effrayés, et eurent une fort grande peur.

12 Or, David était fils de cet homme éphratien, de Bethléhem de Juda, nommé Isaï, qui avait huit fils, et cet homme, au temps de Saül, était avancé en âge.

13 Les trois plus grands fils d’Isaï s’en étaient allés, et avaient suivi Saül à la guerre. Et ses trois fils qui étaient allés à la guerre, s’appelaient, l’aîné Éliab, le second Abinadab, et le troisième Shamma.

14 Et David était le plus jeune; et les trois plus grands suivaient Saül.

15 Et David allait et revenait d’auprès de Saül pour paître les brebis de son père, à Bethléhem.

16 Et le Philistin s’approchait matin et soir, et il se présenta ainsi pendant quarante jours.

17 Et Isaï dit à David, son fils: Prends-donc pour tes frères cet épha de froment rôti et ces dix pains, et porte-les promptement au camp, à tes frères;

18 Tu porteras aussi ces dix fromages de lait au capitaine de leur millier; et tu visiteras tes frères pour savoir s’ils se portent bien; et tu m’en apporteras des nouvelles certaines.

19 Or, Saül, et eux, et tous les hommes d’Israël étaient dans la vallée du chêne, combattant contre les Philistins.

20 David se leva donc de bon matin, laissa les brebis à un gardien, prit sa charge, et s’en alla, comme Isaï lui avait commandé, et arriva au retranchement. Or, l’armée sortait pour se ranger en bataille, et poussait des cris de guerre;

21 Et les Israélites et les Philistins avaient rangé armée contre armée.

22 Alors David se déchargea de son fardeau, le laissa entre les mains de celui qui gardait le bagage, et courut vers les rangs de l’armée. Il vint donc, et demanda à ses frères s’ils se portaient bien;

23 Et comme il parlait avec eux, voici, l’homme qui se présentait entre les deux armées, le Philistin, de Gath, nommé Goliath, monta hors des rangs des Philistins et prononça les mêmes discours; et David les entendit.

24 Et tous ceux d’Israël, à la vue de cet homme, s’enfuyaient de devant lui, et tremblaient de peur.

25 Et les Israélites disaient: Avez-vous vu cet homme qui monte? C’est pour insulter Israël qu’il est monté. Mais si quelqu’un le tue, le roi le comblera de richesses; il lui donnera sa fille, et il affranchira la maison de son père en Israël.

26 Alors David parla aux gens qui étaient avec lui, et leur dit: Que fera-t-on à l’homme qui aura tué ce Philistin, et qui aura ôté l’opprobre de dessus Israël? Car qui est ce Philistin, cet incirconcis, pour insulter les armées du Dieu vivant?

27 Et le peuple lui répéta ces mêmes paroles, et lui dit: C’est là ce qu’on fera à l’homme qui l’aura tué.

28 Et quand Éliab, son frère aîné, entendit qu’il parlait à ces hommes, sa colère s’embrasa contre David, et il lui dit: Pourquoi es-tu descendu? et à qui as-tu laissé ce peu de brebis au désert? Je connais ton orgueil et la malice de ton cœur. Tu es descendu pour voir la bataille.

29 Et David répondit: Qu’ai-je fait maintenant? N’est-ce pas une simple parole?

30 Et il se détourna de lui, alla vers un autre, et dit les mêmes paroles; et le peuple lui répondit comme la première fois.

31 Or les paroles que David avait dites furent entendues; on les rapporta à Saül, et il le fit venir.

32 Et David dit à Saül: Que personne ne perde courage à cause de cet homme; ton serviteur ira, et combattra contre ce Philistin.

33 Mais Saül dit à David: Tu ne peux aller contre ce Philistin, pour combattre contre lui, car tu n’es qu’un jeune homme, et lui est un homme de guerre, dès sa jeunesse.

34 Et David répondit à Saül: Lorsque ton serviteur paissait les brebis de son père, il venait un lion ou un ours, qui emportait une brebis du troupeau;

35 Mais je sortais après lui, je le frappais, et j’arrachais la brebis de sa gueule; et quand il se levait contre moi, je le saisissais par la mâchoire, je le frappais, et je le tuais.

36 Ton serviteur a tué et le lion et l’ours; et ce Philistin, cet incirconcis, sera comme l’un d’eux; car il a insulté les armées du Dieu vivant.

37 David dit encore: L’Éternel, qui m’a délivré de la griffe du lion et de la patte de l’ours, me délivrera de la main de ce Philistin. Alors Saül dit à David: Va, et que l’Éternel soit avec toi!

38 Et Saül fit revêtir David de ses vêtements, lui mit un casque d’airain sur la tête, et le revêtit d’une cuirasse;

39 Puis David ceignit l’épée de Saül sur ses vêtements, et se mit à marcher; car jamais il ne s’y était essayé. Et David dit à Saül: Je ne saurais marcher avec ces armes; car je n’y suis pas accoutumé. Et David les ôta de dessus lui.

40 Mais il prit en sa main son bâton, et choisit dans le torrent cinq cailloux bien polis, et les mit dans la panetière de berger qu’il avait sur lui, et dans sa poche; et, sa fronde à la main, il s’approcha du Philistin.

41 Le Philistin vint aussi, et s’approcha de David; et l’homme qui portait son bouclier marchait devant lui.

42 Alors le Philistin regarda, et vit David, et le méprisa; car c’était un jeune homme, blond et beau de visage.

43 Et le Philistin dit à David: Suis-je un chien que tu viennes contre moi avec des bâtons? Et le Philistin maudit David par ses dieux.

44 Le Philistin dit encore à David: Viens vers moi, et je donnerai ta chair aux oiseaux du ciel et aux bêtes des champs.

45 Et David répondit au Philistin: Tu viens contre moi avec l’épée, la lance et le javelot; mais moi, je viens contre toi au nom de l’Éternel des armées, du Dieu des armées d’Israël, que tu as insultées.

46 Aujourd’hui l’Éternel te livrera entre mes mains; je te tuerai, je t’ôterai la tête, et je donnerai aujourd’hui les cadavres du camp des Philistins aux oiseaux des cieux et aux animaux de la terre; et toute la terre saura qu’Israël a un Dieu;

47 Et toute cette assemblée saura que l’Éternel ne délivre point par l’épée, ni par la lance; car la bataille est à l’Éternel, qui vous livrera entre nos mains.

48 Et comme le Philistin, s’étant levé, venait et s’avançait à la rencontre de David, David se hâta, et courut vers la ligne de bataille à la rencontre du Philistin.

49 Alors David mit la main à sa panetière, en prit une pierre, la lança avec sa fronde, et frappa le Philistin au front; et la pierre s’enfonça dans son front; et il tomba le visage contre terre.

50 Ainsi David, avec une fronde et une pierre, fut plus fort que le Philistin, et il frappa le Philistin et le fit mourir. Or David n’avait point d’épée en sa main;

51 Et David courut, se jeta sur le Philistin, prit son épée, la tira du fourreau, le tua, et lui coupa la tête. Et les Philistins, voyant que leur homme vaillant était mort, s’enfuirent.

52 Alors les hommes d’Israël et de Juda se levèrent, jetèrent des cris de joie, et poursuivirent les Philistins jusqu’à l’entrée de la vallée, et jusqu’aux portes d’Ékron; et les Philistins blessés à mort tombèrent par le chemin de Shaarajim, jusqu’à Gath, et jusqu’à Ékron.

53 Puis les enfants d’Israël revinrent de la poursuite des Philistins, et pillèrent leur camp.

54 Et David prit la tête du Philistin, et la porta à Jérusalem; et il mit les armes dans sa tente.

55 Or, quand Saül vit David, sortant à la rencontre du Philistin, il dit à Abner, chef de l’armée: Abner, de qui ce jeune homme est-il fils? Et Abner répondit: Aussi vrai que ton âme vit, ô roi, je n’en sais rien.

56 Et le roi dit: Informe-toi de qui ce jeune homme est fils.

57 Et quand David revint de tuer le Philistin, Abner le prit et le mena devant Saül, avec la tête du Philistin à la main.

58 Et Saül lui dit: Jeune homme, de qui es-tu fils? David répondit: Je suis fils de ton serviteur, Isaï, Bethléhémite.

David och Goliat

1 Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka,*17:1Soko och AsekaGränsby mot Filisteen drygt 2 mil väster om Betlehem, samt strategisk fästning en halvmil norr om Soko. Terebintdalen (vers 2) låg ca 3 km öster om Soko. vid Efes-Dammin. 2 Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3 Filisteerna stod på det ena berget och israeliterna stod på det andra berget, med dalen mellan sig.

4 *Jos 11:22. Då kom det fram en kämpe vid namn Goliat från Gat ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter*17:4sex alnar och ett kvarterCa 3 meter. Andra handskrifter (Qumran, Septuaginta, Josefus): "fyra alnar och ett kvarter" (ca 2 meter). lång. 5 På huvudet bar han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta. Pansaret var av koppar och vägde femtusen siklar.*17:5pansaret av koppar vägde femtusen siklarDrygt 50 kg.6 Han hade benskenor av koppar och ett kastspjut*17:6kastspjutAnnan översättning: "kroksabel" (även i vers 45). av koppar på ryggen. 7 *2 Sam 21:19, 1 Krön 20:5. Hans spjutskaft liknade en vävbom och hans spjutspets var av järn och vägde sexhundra siklar.*17:7hans spjutspets var av järn och vägde sexhundra siklarDrygt 6 kg. Järnvapen var en fruktad teknisk överlägsenhet på filisteernas sida. Hans sköldbärare gick framför honom. 8 Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj er en man som kommer ner hit till mig. 9 Klarar han att strida mot mig och slå mig, så ska vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår honom, så ska ni vara våra slavar och tjäna oss." 10 Filistén fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Ge mig en man så att vi får slåss!" 11 När Saul och hela Israel hörde vad filistén sade, blev de förfärade och skräckslagna.

David i Sauls läger

12 *1 Sam 16:1. David var son till en efratit från Betlehem i Juda som hette Ishai och hade åtta söner. Ishai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13 *1 Sam 16:6f. Hans tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. De tre sönerna som drog ut i kriget hette Eliab, den förstfödde, Abinadab, hans andre son, och Shamma, den tredje. 14 *1 Sam 16:11. David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15 Men David gick ibland hem från Saul för att vakta sin fars får i Betlehem.

16 Filistén kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar steg han fram och ställde sig där. 17 Nu sade Ishai en gång till sin son David: "Var snäll och ta en efa rostade ax*17:17en efa rostade axCa 22 liter, vilket räckte ungefär en vecka för tre personer. och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18 De här tio ostarna ska du ta med till deras befälhavare. Se efter om det är väl med dina bröder och ta med något livstecken från dem. 19 Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna."

20 David steg upp tidigt nästa morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg*17:20gav sig i vägEn vandring om ca två mil från Betlehem västerut till Terebintdalen., så som Ishai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen*17:20vagnborgenAnnan översättning: "(det runda) lägret". skulle hären just dra ut till strid, och folket höjde härskri. 21 Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22 David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder.

23 Medan han talade med dem, se, då steg kämpen som hette Goliat, filistén från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Och David hörde det.

24 När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. 25 Israels män sade: "Ser ni den mannen som stiger fram där? Han kommer för att håna Israel. Men den som slår honom ska kungen ge stor rikedom. Han ska få kungens dotter, och hans fars hus ska han göra fritt från skatt i Israel." 26 David frågade männen som stod bredvid honom: "Vad skulle den få som slår ner den där filistén och tar bort skammen från Israel? Vem är den där oomskurne filistén att håna den levande Gudens här?" 27 Då upprepade de för honom vad som hade sagts, och de sade: "Detta får den som slår ner honom."

28 *1 Sam 16:6f. Hans äldste bror Eliab hörde hur han talade med männen, och han blev rasande på David och sade: "Varför har du kommit hit? Till vem har du lämnat bort den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt onda hjärta. Du har kommit för att se på striden." 29 David svarade: "Vad har jag nu gjort? Det var ju bara en fråga." 30 Sedan vände han sig bort från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.

31 Man hörde vad David sade och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32 David sade till Saul: "Låt ingen tappa modet. Din tjänare ska gå och strida mot den där filistén." 33 Saul sade till David: "Inte kan du gå och strida mot den filistén! Du är ju bara en pojke, och han har varit krigare ända från ungdomen." 34 Men David svarade: "Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Kom det ett lejon eller en björn och tog ett får ur hjorden, 35 så följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig mot mig, så grep jag det i manen och slog det och dödade det. 36 Din tjänare har slagit både lejon och björn. Det ska gå den där oomskurne filistén som det gick vartenda ett av djuren, för han har hånat den levande Gudens här." 37 David sade vidare: "Herren som räddade mig från lejon och björn, han ska också rädda mig från den där filistén." Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren vara med dig."

38 Och Saul klädde David i sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39 David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat något sådant. Men David sade till Saul: "Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det." Så han tog av sig det. 40 Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga*17:40slungaEtt enkelt men dödligt vapen (Dom 20:16, 2 Kung 3:25) som bestod av en läderrem med en ficka. Assyriska slungstenar som hittats i Lakish är knytnävsstora (upp till 7 cm). i handen. Så gick han fram mot filistén.

41 Samtidigt gick filistén framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42 *1 Sam 16:12. När filistén såg upp och fick se David föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43 Han sade till David: "Tycker du jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?" Och han förbannade David vid sina gudar.

44 Sedan sade filistén till David: "Kom hit till mig, så ska jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur." 45 *Ps 20:8, 118:10f. David svarade filistén: "Du kommer mot mig med svärd och spjut och kastspjut, men jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46 Herren ska i dag utlämna dig i min hand, och jag ska slå ner dig och ta huvudet från dig. Jag ska i dag ge de filisteiska krigarnas lik åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen ska förstå att Israel har en Gud. 47 Alla som samlats här ska förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han ska ge er i vår hand."

48 När nu filistén gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filistén. 49 David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filistén i pannan. Stenen trängde in i pannan, och han föll med ansiktet mot jorden. 50 Så övervann David filistén med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51 Sedan sprang David fram och ställde sig över filistén, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, och han gav honom dödsstöten och högg av honom huvudet.

När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52 Men Israels och Juda män bröt upp, höjde ett härskri och förföljde filisteerna ända tills man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Shaarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53 Sedan vände israeliterna tillbaka från jakten på filisteerna och plundrade deras läger. 54 *1 Sam 21:9. David tog filisténs huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.

Sauls undran angående Davids far

55 När Saul såg David gå ut mot filistén, sade han till överbefälhavaren Abner: "Vems son är egentligen den där pojken, Abner?" Abner svarade: "Så sant du lever, o konung, jag vet inte." 56 Då sade kungen: "Fråga du vems son den unge mannen är." 57 När David kom tillbaka efter att ha slagit filistén, tog Abner med honom och förde honom inför Saul. Filisténs huvud hade han i handen. 58 Då sade Saul till honom: "Vems son är du, unge man?" David svarade: "Son till din tjänare Ishai från Betlehem."