Pular para o conteúdo
Publicidade

1 Samuel 14

SFB15

1 Or, il arriva un jour que Jonathan, fils de Saül, dit au jeune homme qui portait ses armes: Viens, et passons vers le poste des Philistins qui est de l’autre côté. Mais il ne le dit point à son père.

2 Et Saül se tenait à l’extrémité de Guibea, sous un grenadier qui était à Migron; et le peuple qui était avec lui, formait environ six cents hommes;

3 Et Achija, fils d’Achitub, frère d’Icabod, fils de Phinées, fils d’Héli, sacrificateur de l’Éternel à Silo, portait l’éphod. Le peuple ne savait point que Jonathan s’en fût allé.

4 Or, entre les passages par lesquels Jonathan cherchait à passer jusqu’au poste des Philistins, il y avait une dent de rocher d’un côté, et une dent de rocher, de l’autre; l’une s’appelait Botsets et l’autre Séné.

5 L’une de ces dents est au nord, vis-à-vis de Micmash, et l’autre au midi, vis-à-vis de Guéba.

6 Et Jonathan dit au jeune homme qui portait ses armes: Viens, passons vers le poste de ces incirconcis; peut-être que l’Éternel agira pour nous; car rien n’empêche l’Éternel de délivrer, avec beaucoup de gens ou avec peu.

7 Et celui qui portait ses armes lui dit: Fais tout ce que tu as au cœur, vas-y; j’irai avec toi tu voudras.

8 Et Jonathan lui dit: Voici, nous allons passer vers ces hommes, et nous nous montrerons à eux;

9 S’ils nous disent: Attendez jusqu’à ce que nous soyons venus à vous! alors nous demeurerons à notre place, et nous ne monterons point vers eux.

10 Mais s’ils disent: Montez vers nous! alors nous monterons; car l’Éternel les aura livrés entre nos mains. Que cela nous serve de signe.

11 Ils se montrèrent donc tous deux au poste des Philistins; et les Philistins dirent: Voilà les Hébreux qui sortent des antres ils s’étaient cachés.

12 Et les hommes du poste crièrent à Jonathan et à celui qui portait ses armes, et dirent: Montez vers nous, et nous vous montrerons quelque chose. Alors Jonathan dit à celui qui portait ses armes: Monte après moi; car l’Éternel les a livrés entre les mains d’Israël.

13 Et Jonathan monta en s’aidant des mains et des pieds, suivi de celui qui portait ses armes; et les Philistins tombèrent devant Jonathan, et celui qui portait ses armes les tuait derrière lui.

14 Et cette première défaite, que fit Jonathan et celui qui portait ses armes, fut d’environ vingt hommes, tués sur un espace d’environ la moitié d’un arpent de terre.

15 Et il y eut grand effroi au camp, dans la campagne, et parmi tout le peuple; le poste et ceux qui étaient allés faire du dégât, furent effrayés eux aussi, et le pays trembla; ce fut comme une frayeur envoyée de Dieu.

16 Et les sentinelles de Saül, qui étaient à Guibea de Benjamin, regardèrent, et voici, la multitude s’écoulait et s’en allait en déroute.

17 Alors Saül dit au peuple qui était avec lui: Faites donc la revue, et voyez qui s’en est allé d’avec nous. Ils firent donc la revue, et voici, Jonathan n’y était point, ni celui qui portait ses armes.

18 Et Saül dit à Achija: Fais approcher l’arche de Dieu (car l’arche de Dieu était ce jour-là avec les enfants d’Israël).

19 Mais il arriva, pendant que Saül parlait au sacrificateur, que le tumulte, qui était au camp des Philistins, allait croissant de plus en plus, et Saül dit au sacrificateur: Retire ta main!

20 Et Saül et tout le peuple qui était avec lui, fut assemblé à grand cri, et ils vinrent jusqu’au lieu du combat; et voici, les Philistins avaient l’épée tirée les uns contre les autres; c’était un désordre extrême.

21 Or, les Philistins avaient, comme auparavant, des Hébreux qui étaient montés des environs avec eux dans le camp; mais eux aussi se joignirent aux Israélites qui étaient avec Saül et Jonathan.

22 Et tous les Israélites qui étaient cachés dans la montagne d’Éphraim, ayant appris que les Philistins fuyaient, s’attachèrent eux aussi à leur poursuite dans la bataille.

23 En ce jour-là l’Éternel délivra Israël, et la bataille s’étendit jusqu’au delà de Beth-Aven.

24 En ce jour-là les Israélites furent harassés. Or Saül avait fait faire au peuple ce serment, disant: Maudit soit l’homme qui prendra de la nourriture jusqu’au soir, jusqu’à ce que je me sois vengé de mes ennemis! Et tout le peuple ne goûta d’aucune nourriture.

25 Cependant tout le peuple du pays vint dans une forêt, il y avait du miel à la surface du sol.

26 Le peuple entra donc dans la forêt, et vit le miel qui coulait, mais nul ne porta la main à sa bouche; car le peuple respectait le serment.

27 Or, Jonathan n’avait point entendu lorsque son père avait fait jurer le peuple; et il étendit le bout du bâton qu’il avait à la main, le trempa dans un rayon de miel, et ramena sa main à sa bouche, et ses yeux furent éclaircis.

28 Alors quelqu’un du peuple prit la parole, et dit: Ton père a fait expressément jurer le peuple, en disant: Maudit soit l’homme qui prendra aujourd’hui de la nourriture! et le peuple est fatigué.

29 Et Jonathan dit: Mon père a troublé le pays; voyez donc comme mes yeux se sont éclaircis, pour avoir goûté un peu de ce miel;

30 Certes, si le peuple avait aujourd’hui mangé de la dépouille de ses ennemis, qu’il a trouvée, combien la défaite des Philistins n’aurait-elle pas été plus grande?

31 Ils battirent donc, en ce jour-là, les Philistins depuis Micmash jusqu’à Ajalon, et le peuple fut extrêmement fatigué.

32 Et le peuple se jeta sur le butin, et ils prirent des brebis, et des bœufs et des veaux, et ils les égorgèrent sur la terre; et le peuple les mangeait avec le sang.

33 Et on le rapporta à Saül, en disant: Voici, le peuple pèche contre l’Éternel, en mangeant la chair avec le sang. Et il dit: Vous avez péché; roulez à l’instant vers moi une grande pierre.

34 Et Saül dit: Allez partout parmi le peuple, et dites-leur que chacun amène vers moi son bœuf, et chacun sa brebis; et vous les égorgerez ici, et vous les mangerez, et vous ne pécherez point contre l’Éternel, en mangeant la chair avec le sang. Et le peuple amena chacun son bœuf, à la main, pendant la nuit, et ils les égorgèrent .

35 Et Saül bâtit un autel à l’Éternel; ce fut le premier autel qu’il bâtit à l’Éternel.

36 Puis Saül dit: Descendons à la poursuite des Philistins, pendant la nuit, et pillons-les jusqu’à la clarté du matin, et n’en laissons pas un de reste. Et ils dirent: Fais tout ce qui te semble bon. Mais le sacrificateur dit: Approchons-nous ici de Dieu.

37 Alors Saül consulta Dieu: Descendrai-je à la poursuite des Philistins? Les livreras-tu entre les mains d’Israël? Mais il ne lui donna point de réponse ce jour-là.

38 Et Saül dit: Approchez ici, vous tous les chefs du peuple; et sachez et voyez comment ce péché a été commis aujourd’hui;

39 Car l’Éternel est vivant, lui qui délivre Israël, que cela eût-il été fait par mon fils Jonathan, certainement il mourrait! Mais de tout le peuple nul ne lui répondit.

40 Puis il dit à tout Israël: Mettez-vous d’un côté, et nous serons de l’autre, moi et Jonathan, mon fils. Le peuple répondit à Saül: Fais ce qui te semble bon.

41 Et Saül dit à l’Éternel: Dieu d’Israël! fais connaître la vérité. Et Jonathan et Saül furent désignés, et le peuple échappa.

42 Et Saül dit: Jetez le sort entre moi et Jonathan, mon fils. Et Jonathan fut désigné.

43 Alors Saül dit à Jonathan: Déclare-moi ce que tu as fait. Et Jonathan le lui déclara, et dit: J’ai goûté, avec le bout du bâton que j’avais à la main, un peu de miel; me voici, je mourrai.

44 Et Saül dit: Que Dieu me traite dans toute sa rigueur; certainement tu mourras, Jonathan!

45 Mais le peuple dit à Saül: Jonathan, qui a opéré cette grande délivrance en Israël, mourrait-il? Cela ne sera point! L’Éternel est vivant! il ne tombera pas à terre un seul des cheveux de sa tête; car c’est avec Dieu qu’il a agi en ce jour. Ainsi le peuple délivra Jonathan, et il ne mourut point.

46 Puis Saül s’en retourna de la poursuite des Philistins, et les Philistins s’en allèrent dans leur pays.

47 Saül régna donc sur Israël, et fit la guerre de tous côtés contre ses ennemis, contre Moab et contre les Ammonites, contre Édom, contre les rois de Tsoba, et contre les Philistins; partout il se tournait il portait la terreur.

48 Il déploya de la vaillance, et battit Amalek, et délivra Israël de la main de ceux qui le pillaient.

49 Or, les fils de Saül étaient Jonathan, Jishui et Malkishua; et quant aux noms de ses deux filles, le nom de l’aînée était Mérab, et le nom de la cadette Mical;

50 Et le nom de la femme de Saül était Achinoam, fille d’Achimaats. Et le nom du chef de son armée était Abner, fils de Ner, oncle de Saül.

51 Et Kis, père de Saül, et Ner, père d’Abner, étaient fils d’Abiel.

52 Et pendant tout le temps de Saül il y eut une guerre violente contre les Philistins; et dès que Saül voyait quelque homme fort, et quelque homme vaillant, il le prenait auprès de lui.

Jonatans hjältedåd

1 En dag sade Sauls son Jonatan till sin väpnare: "Kom, går vi över till filisteernas förpost där andra sidan." Men detta talade han inte om för sin far. 2 1 Sam 13:15. Saul befann sig vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som var med honom utgjorde omkring sexhundra man. 3 1 Sam 4:19f. Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Shilo, bar efoden. Och folket visste inte att Jonatan hade gett sig av.

4 1 Sam 13:23. Men i passet där Jonatan försökte över för att komma till filisteernas förpost fanns en klippa vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5 Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmas, den andra i söder mitt emot Geba. 6 Dom 7:4, 7, 2 Krön 14:11. Jonatan sade till sin väpnare: "Kom, vi går över till de där oomskurnas förpost. Kanske kommer Herren att göra något för oss. För inget hindrar Herren att ge seger genom några lika väl som genom många." 7 Hans väpnare svarade: "Gör allt du har i sinnet. du! Jag följer dig vart du vill." 8 sade Jonatan: "Bra, vi ska över till männen där och visa oss för dem. 9 1 Mos 24:12f. Om de säger till oss: "Stå stilla tills vi kommer fram till er", ska vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10 Men om de säger: "Kom upp hit till oss", ska vi upp dit, för har Herren gett dem i vår hand. Detta ska vara tecknet för oss."

11 1 Sam 13:6. När båda två nu blev synliga för filisteernas förpost sade filisteerna: "Se! Hebreerna kryper fram ur hålorna där de gömt sig." 12 Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans väpnare: "Kom upp till oss, ska vi lära er!" sade Jonatan till sin väpnare: "Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand." 13 3 Mos 26:7f. Jonatan klättrade upp händer och fötter, och hans väpnare följde honom. Och filisteerna föll framför Jonatan, och hans väpnare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14 I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans väpnare omkring tjugo man längs ungefär ett halvt plogland14:14ett halvt ploglandHalva den yta som ett par oxar kunde ploga upp på en dag, kanske motsvarande ett halvt tunnland eller 50 x 50 meter. Grundtexten är svårtolkad..

15 1 Mos 35:5, 2 Mos 14:24f, 1 Sam 7:10, 2 Kung 7:6, Ps 76:13. spred sig skräck i lägret fältet och bland allt folket. Förposten och de som gått ut härjningståg började också darra. Marken skakade och det spreds en skräck från Gud.

Filisteernas nederlag

16 Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17 sade Saul till folket som han hade hos sig: "Räkna folket och se vem som har lämnat oss." När de gjorde , upptäckte de att Jonatan och hans väpnare inte var där. 18 1 Sam 4:3f. sade Saul till Ahia: "Hämta Guds ark!" Guds ark fanns nämligen den tiden hos israeliterna. 19 Medan Saul talade med prästen ökade förvirringen i filisteernas läger. sade Saul till prästen: "Dra tillbaka din hand." 20 Dom 7:22, 2 Krön 20:23. Saul och allt folket som var med honom samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor.

21 De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till israeliterna som var med Saul och Jonatan. 22 Och när de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23 räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsatte ända bortom Bet-Aven.

Sauls förbud

24 Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med denna ed: "Förbannad är den som äter något före kvällen när jag fått hämnd mina fiender." Ingen bland folket smakade någon mat. 25 Och allt folket kom in i skogen14:25in i skogenAnnan översättning (så Septuaginta): "fram till bikakor" (även i vers 26)., där det låg honung marken. 26 Men när folket kom in i skogen och såg den utflutna honungen vågade ingen föra handen till munnen, eftersom folket var rädda för eden. 27 Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden, han räckte ut staven som han hade i handen och doppade dess ände i honungskakan och förde handen till munnen. klarnade hans ögon.

28 Men en man ur folket sade till honom: "Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den som äter något i dag. Därför är folk utmattade." 29 Jonatan svarade: "Min far har dragit olycka över landet. Se hur klara mina ögon blev när jag smakade lite av honungen. 30 Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet de fann hos sina fiender! Hur mycket större skulle inte filisteernas nederlag ha blivit!"

31 Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmas till Ajalon14:31från Mikmas till AjalonCa tre mil västerut, mot filisteernas hemland på Gazaremsan.. Sedan var folket mycket utmattat. 32 De kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem marken och åt köttet med blodet i. 33 1 Mos 9:4, 3 Mos 3:17, 7:26f, 17:10f, 19:26, 5 Mos 12:16, 23f, 15:23. Man berättade det för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i." sade han: "Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!" 34 Sedan sade Saul: "ut bland folket och säg till dem: Var och en ska föra hit sin oxe och sitt får till mig och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!" Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35 Och Saul byggde ett altare åt Herren. Det var det första altaret som han byggde åt Herren.

36 Saul sade: "Låt oss dra ner i natt och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon. Vi ska inte lämna en enda av dem kvar." De svarade: "Gör vad du anser är rätt." Men prästen sade: "Låt oss träda fram hit till Gud." 37 1 Sam 28:6. frågade Saul Gud: "Ska jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du ge dem i Israels hand?" Men han gav honom inte något svar den dagen.

38 sade Saul: "Kom fram hit, alla ni som är ledare för folket, att vi får veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39 sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om det vore min son Jonatan, måste han ." Men ingen bland folket svarade honom. 40 sade han till hela Israel: "Ställ er ena sidan, ska jag och min son Jonatan ställa oss andra sidan." Folket svarade Saul: "Gör vad du anser är rätt." 41 Jos 7:14f, Jona 1:7. Saul sade till Herren, Israels Gud: "Låt sanningen komma fram." träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42 Saul sade: "Kasta lott mellan mig och min son Jonatan." Och Jonatan träffades av lotten. 43 Saul sade till Jonatan: "Berätta för mig vad du gjort." berättade Jonatan för honom: "Med änden av staven i min hand tog jag lite honung och smakade den. Här är jag. Ska jag nu ?" 44 Saul svarade: "Gud straffa mig både nu och i framtiden: Du måste , Jonatan." 45 Men folket sade till Saul: "Skulle Jonatan , han som vann denna stora seger åt Israel? Aldrig! sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud ska falla till jorden, för han har gjort detta i dag med Guds hjälp." friade folket Jonatan, han behövde inte .

46 Saul drog hem utan att förfölja filisteerna mer, och filisteerna begav sig hem till sitt.

Sauls strider och släktförhållanden

47 När Saul hade tagit över kungamakten i Israel förde han krig mot alla sina fiender runt omkring14:47runt omkringDe uppräknade folken bor i sydöst, öst, söder, norr och sydväst om Israel.: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48 Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare.

49 1 Sam 31:2, 1 Krön 8:33, Sauls söner var Jonatan, Jishvi och Malki-Shua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51 1 Sam 9:1. Sauls far Kish och Abners far Ner var nämligen söner till Abiel.

52 Kriget mot filisteerna rasade häftigt länge Saul levde. Och närhelst Saul såg en stark och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst.

Veja também