1 Samuel 25

1 Or, Samuel mourut; et tout Israël s’assembla et le pleura; et on l’ensevelit dans sa maison à Rama. Et David se leva, et descendit au désert de Paran.

2 Or, il y avait à Maon un homme qui avait ses biens à Carmel, et cet homme était fort riche; il avait trois mille brebis et mille chèvres; et il était à Carmel quand on tondait ses brebis.

3 Cet homme s’appelait Nabal, et sa femme s’appelait Abigaïl; c’était une femme de bon sens, et belle de visage, mais l’homme était dur, et méchant dans ses actions. Et il était de la race de Caleb.

4 Or, David apprit au désert que Nabal tondait ses brebis.

5 Il envoya donc dix de ses gens, et leur dit: Montez à Carmel, et allez vers Nabal, et saluez-le de ma part,

6 Et dites-lui: Paix à toi pour la vie! Paix à ta maison et à tout ce qui t’appartient!

7 Et maintenant, j’ai appris que tu as les tondeurs. Or, tes bergers ont été avec nous, et nous ne leur avons fait aucun outrage, et il ne leur a rien manqué, tout le temps qu’ils ont été à Carmel.

8 Demande-le à tes gens, et ils te le diront. Que mes gens trouvent donc grâce à tes yeux, puisque nous sommes venus en un bon jour; donne, je te prie, à tes serviteurs et à ton fils David, ce qui se trouvera sous ta main.

9 Les gens de David vinrent donc, et dirent à Nabal toutes ces paroles, au nom de David; puis ils se turent.

10 Et Nabal répondit aux serviteurs de David et dit: Qui est David, et qui est le fils d’Isaï? Ils sont nombreux aujourd’hui les serviteurs qui abandonnent leurs maîtres!

11 Et je prendrais mon pain, et mon eau, et ma viande que j’ai apprêtée pour mes tondeurs, et je les donnerais à des gens qui viennent je ne sais d’où?

12 Alors les gens de David s’en retournèrent par leur chemin. Ils revinrent donc, et, à leur arrivée, lui rapportèrent toutes ces paroles.

13 Et David dit à ses gens: Que chacun de vous ceigne son épée; et ils ceignirent chacun leur épée. David aussi ceignit son épée; et il monta après David environ quatre cents hommes; mais deux cents demeurèrent auprès du bagage.

14 Or, un des serviteurs fit ce rapport à Abigaïl, femme de Nabal, et lui dit: Voici, David a envoyé du désert des messagers pour saluer notre maître; mais il s’est emporté contre eux.

15 Et cependant ces gens ont été très bons envers nous, et nous n’en avons reçu aucun outrage; et rien de ce qui est à nous ne s’est perdu, tout le temps que nous avons été avec eux, lorsque nous étions aux champs;

16 Ils nous ont servi de muraille, et la nuit et le jour, tout le temps que nous avons été avec eux, paissant les troupeaux.

17 Maintenant donc réfléchis, et vois ce que tu as à faire; car la ruine est résolue contre notre maître, et contre toute sa maison. Mais il est si méchant, qu’on n’ose lui parler.

18 Alors Abigaïl se hâta, et prit deux cents pains, deux outres de vin, cinq moutons tout apprêtés, cinq mesures de grain rôti, cent paquets de raisins secs, et deux cents cabas de figues sèches; et elle les mit sur des ânes.

19 Puis elle dit à ses gens: Passez devant moi; voici, je viens après vous. Mais elle n’en dit rien à Nabal, son mari.

20 Et, montée sur un âne, elle descendait par un chemin couvert de la montagne; et voici, David et ses gens descendaient en face d’elle, et elle les rencontra.

21 Or, David avait dit: C’est bien en vain que j’ai gardé tout ce que cet homme avait dans le désert, de sorte qu’il ne s’est rien perdu de tout ce qui était à lui; il m’a rendu le mal pour le bien.

22 Que Dieu fasse ainsi aux ennemis de David, et qu’il y ajoute, si d’ici à demain matin, je laisse subsister de tout ce qu’il a, même un seul homme.

23 Quand donc Abigaïl aperçut David, elle se hâta de descendre de son âne, se jeta sur son visage devant David, et se prosterna en terre.

24 Elle tomba donc à ses pieds, et dit: Que la faute soit sur moi, mon seigneur! mais que ta servante parle, je te prie, devant toi, et écoute les paroles de ta servante.

25 Que mon seigneur ne prenne pas garde, je te prie, à ce méchant homme, à Nabal; car il est tel que son nom; il s’appelle Nabal (fou), et il y a de la folie en lui. Mais moi, ta servante, je n’ai point vu les gens que mon seigneur a envoyés.

26 Et maintenant, mon seigneur, comme l’Éternel est vivant, et comme ton âme vit, c’est l’Éternel qui t’a empêché d’en venir au sang et de te venger de ta propre main. Or, que tes ennemis, et ceux qui cherchent à nuire à mon seigneur, soient comme Nabal.

27 Et maintenant, voici le présent que ta servante apporte à mon seigneur, afin qu’on le donne aux gens qui marchent à la suite de mon seigneur.

28 Pardonne, je te prie, la faute de ta servante; car l’Éternel ne manquera point d’établir à mon seigneur une maison stable, parce que mon seigneur soutient les guerres de l’Éternel, et qu’il ne s’est trouvé aucun mal en toi, pendant toute ta vie.

29 Et si quelqu’un se lève pour te persécuter, et pour chercher ta vie, l’âme de mon seigneur sera liée dans le faisceau de la vie auprès de l’Éternel ton Dieu; mais il lancera au loin, comme du milieu d’une fronde, l’âme de tes ennemis.

30 Et quand l’Éternel fera à mon seigneur tout le bien qu’il t’a dit, et qu’il t’établira conducteur d’Israël,

31 Ceci ne te sera point en achoppement; et le cœur de mon seigneur n’aura point le remords d’avoir, sans cause, répandu le sang, et de s’être vengé soi-même; et quand l’Éternel aura fait du bien à mon seigneur, tu te souviendras de ta servante.

32 Alors David dit à Abigaïl: Béni soit l’Éternel, le Dieu d’Israël, qui t’a aujourd’hui envoyée au-devant de moi!

33 Et bénie soit ta prudence, et sois bénie toi-même, toi qui m’as aujourd’hui empêché d’en venir au sang, et de me venger de ma propre main!

34 Mais certainement, comme l’Éternel, le Dieu d’Israël, qui m’a empêché de te faire du mal, est vivant, si tu ne te fusses hâtée de venir au-devant de moi, il ne serait pas demeuré de reste à Nabal, d’ici à demain matin, même un seul homme.

35 David prit donc de sa main ce qu’elle lui avait apporté, et lui dit: Remonte en paix à ta maison; regarde, j’ai écouté ta voix, et je t’ai accordé ta demande.

36 Alors Abigaïl revint vers Nabal, et voici, il faisait un festin dans sa maison, comme un festin de roi; et Nabal avait le cœur joyeux, et était entièrement ivre; et elle ne lui dit pas la moindre chose jusqu’au lendemain matin.

37 Mais, le matin, quand Nabal fut revenu de son ivresse, sa femme lui dit ces choses; et son cœur en reçut un coup mortel, et il devint comme une pierre.

38 Et environ dix jours après, l’Éternel frappa Nabal, et il mourut.

39 Et quand David apprit que Nabal était mort, il dit: Béni soit l’Éternel qui m’a fait droit de l’outrage que j’avais reçu de la main de Nabal, et qui a préservé son serviteur de faire du mal! Mais l’Éternel a fait retomber la malice de Nabal sur sa tête! Puis David envoya des gens à Abigaïl, et lui fit parler, afin de la prendre pour sa femme.

40 Les serviteurs de David vinrent donc vers Abigaïl, à Carmel, lui parlèrent, en disant: David nous a envoyés vers toi, afin de te prendre pour sa femme.

41 Alors elle se leva, se prosterna le visage contre terre, et dit: Voici, ta servante sera à ton service pour laver les pieds des serviteurs de mon seigneur!

42 Puis Abigaïl se leva promptement et monta sur son âne, et cinq servantes la suivaient; et elle suivit les messagers de David, et elle fut sa femme.

43 David avait aussi épousé Achinoam de Jizréel, et toutes deux furent ses femmes.

44 Mais Saül avait donné Mical sa fille, femme de David, à Palti, fils de Laïsh, qui était de Gallim.

Samuels död

1 *1 Sam 7:17, 28:3. Samuel dog, och hela Israel samlades och höll dödsklagan efter honom. De begravde honom i hans hem i Rama.

David och Abigail

David bröt upp och drog ner till Parans öken. 2 *Jos 15:55. I Maon fanns det en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel*25:2KarmelEn by i Juda bergsöken nära Maon (23:24) där Saul hade rest en minnesstod efter sin seger över amalekiterna (15:12).. Mannen var mycket rik, han ägde tretusen får och ettusen getter, och nu höll han på att klippa sina får i Karmel. 3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail.*25:3Nabal ... AbigailBetyder på hebreiska "dåre" (vers 25) och "fadern gläds". På arabiska kan Nabal betyda "ädel". Hon var klok och vacker, han var hård och ond i det han gjorde. Han var en ättling till Kaleb.

4 När nu David var i öknen och fick höra att Nabal klippte sina får, 5 sände han i väg tio unga män och sade till dem: "Gå upp till Karmel och bege er till Nabal och hälsa honom i mitt namn 6 och säg: Må du leva! Frid vare med dig, frid vare med ditt hus och frid vare med allt vad du har. 7 Jag har hört att du har fårklippning*25:7fårklippningPå våren före lamningen, ett tillfälle för fest (vers 8, 2 Sam 13:23). på gång. Nu är det så att dina herdar har varit hos oss utan att vi gjort dem något ont och utan att något har kommit bort för dem under hela tiden de har varit i Karmel. 8 Fråga dina tjänare, så berättar de det själva för dig. Låt nu mina unga män finna nåd för dina ögon. Vi har ju kommit hit på en glädjedag, så ge gärna vad du har till hands till dina tjänare och din son David."

9 När Davids män kom dit sade de allt detta till Nabal i Davids namn. Sedan väntade de. 10 Men Nabal svarade Davids tjänare: "Vem är David, vem är Ishais son? Nu för tiden är det många tjänare som rymmer från sina herrar. 11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten*25:11vattenAndra handskrifter (Septaginta): "vin". och mitt kött som jag slaktat för mina fårklippare, och ge till män som jag inte vet varifrån de är?"

12 Då vände Davids män och gick sin väg. När de kom tillbaka berättade de allt detta för David. 13 Och David sade till sina män: "Spänn på er svärden!" Var och en spände på sig sitt svärd, och David spände på sig sitt. Omkring fyrahundra man följde med David upp, medan tvåhundra stannade vid trossen.

14 En av tjänarna berättade för Nabals hustru Abigail: "Se, David sände hit budbärare från öknen och lät hälsa vår herre, men han snäste av dem. 15 Men dessa män har varit väldigt goda mot oss. Vi led aldrig någon orätt och inget kom bort för oss under hela tiden vi drog omkring med dem där ute på marken. 16 De var en mur för oss både dag och natt under hela tiden vi var med dem och vaktade hjorden. 17 Tänk nu och se vad du kan göra, för olyckan hänger över vår herre och hela hans hus. Han är ju så ond att ingen kan prata med honom."

18 Då skyndade sig Abigail och tog tvåhundra bröd, två läglar vin, fem tillredda får, fem seamått rostade ax*25:18fem seamått rostade axCa 35 liter., etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade det på åsnor. 19 Hon sade till sina tjänare: "Gå före mig, så kommer jag efter er." Men hon berättade inget för sin man.

20 När hon nu red på sin åsna och var på väg ner i en bergsravin, då kom David och hans män ner mot henne så att hon mötte dem. 21 *Ps 35:12. David hade sagt: "Det var meningslöst att jag skyddade allt han har där i öknen så att inget försvann av allt han äger. Han har lönat gott med ont. 22 Må Gud straffa Davids fiender*25:22Davids fienderAndra handskrifter (Septuaginta): "David". både nu och i framtiden: Jag tänker inte låta en enda man*25:22manOrdagrant: "som urinerar mot muren" (även i vers 34). av alla dem som är hans leva till morgonen."

23 När Abigail fick se David, steg hon genast ner från åsnan och föll ner på sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken. 24 Hon föll ner för hans fötter och sade: "Det är jag, min herre, som bär skulden. Men låt din tjänarinna få tala till dig, och lyssna till din tjänarinnas ord. 25 Herre, bry dig inte om denne onde Nabal, för han är som hans namn betyder. Dåre heter han, och dårskap är han full av. Men jag, din tjänarinna, såg inte männen som du, min herre, sände.

26 Och nu, min herre, så sant Herren lever och så sant du själv lever: Herren har hindrat dig från att dra på dig blodskuld och ta rätten i egna händer. Må nu dina fiender och de som söker min herres olycka bli som Nabal. 27 *1 Mos 33:11. Och låt nu denna välsignelsegåva som din tjänarinna har med till min herre ges åt männen som följer min herre. 28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. För Herren ska sannerligen bygga åt min herre ett hus som består, eftersom min herre utkämpar Herrens krig, och inget ont ska finnas hos dig under hela ditt liv. 29 *Ps 6:11, 31:21, 73:19, 97:10. Om någon står upp för att förfölja dig och vill döda dig, ska min herres liv vara inknutet i livets knyte*25:29ska min herres liv vara inknutet i livets knyteDenna önskan skrivs på varje judisk gravsten. hos Herren din Gud. Men dina fienders liv ska han lägga i sin slunga och slunga bort. 30 När Herren gör för min herre allt det goda som han sagt om dig och sätter dig till furste över Israel, 31 ska det här inte bli en stötesten för dig eller till samvetskval för min herre, att min herre spillt oskyldigt blod och tagit rätten i egna händer. När Herren gör gott mot min herre, tänk då på din tjänarinna."

32 Då sade David till Abigail: "Välsignad är Herren, Israels Gud, som i dag sände dig för att möta mig! 33 Välsignad är din klokhet och välsignad är du själv som i dag har hindrat mig från att dra på mig blodskuld och ta rätten i egna händer! 34 Men så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att göra dig illa: Hade du inte skyndat mig till mötes, skulle i gryningen inte en man ha funnits kvar av Nabals hus." 35 *Ords 15:1. Sedan tog David emot vad hon hade fört med sig till honom, och han sade till henne: "Gå hem i frid! Se, jag har lyssnat till dina ord och gör som du vill."

36 När Abigail kom hem till Nabal, hade han ställt till med en fest i sitt hus och festade som en kung. Nabals hjärta var glatt och han var kraftigt berusad. Därför sade hon inget alls, stort eller smått, till honom förrän på morgonen när det ljusnade. 37 Men när det blev morgon och ruset hade gått ur Nabal, berättade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta som dött i honom, och han blev som sten. 38 Omkring tio dagar senare slog Herren Nabal så att han dog.

39 När David fick höra att Nabal var död, sade han: "Välsignad är Herren, som har försvarat min sak mot Nabal som skymfade mig och bevarat sin tjänare från att göra något ont. Herren har låtit Nabals ondska drabba hans eget huvud!" Och David sände bud till Abigail och hälsade att han gärna ville få henne till hustru. 40 När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel sade de till henne: "David har sänt oss till dig för att få dig som sin hustru." 41 Då reste hon sig och föll ner till marken på sitt ansikte och sade: "Se, här är din tjänarinna. Låt mig tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare." 42 Därefter reste hon sig snabbt och satt upp på åsnan. Så gjorde också de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med Davids sändebud och blev hans hustru.

43 David hade också tagit Ahinoam från Jisreel till hustru, och båda var nu hans hustrur. 44 *2 Sam 3:15. Men Saul hade gett sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Laishs son, från Gallim.