Romanos 11

1 Je demande donc: Dieu a-t-il rejeté son peuple? Nullement; car je suis moi-même Israélite, de la postérité d’Abraham, de la tribu de Benjamin.

2 Dieu n’a point rejeté son peuple qu’il a connu auparavant. Ne savez-vous pas ce que l’Ecriture rapporte d’Elie, comme il fit à Dieu cette plainte contre Israël:

3 Seigneur, ils ont tué tes prophètes, et ils ont démoli tes autels; et je suis demeuré seul, et ils cherchent à m’ôter la vie.

4 Mais qu’est-ce que Dieu lui répondit? Je me suis réservé sept mille hommes, qui n’ont point fléchi le genou devant Bahal.

5 Il y en a donc aussi en ce temps qui ont été réservés, selon l’élection de la grâce.

6 Que si c’est par la grâce, ce n’est plus par les œuvres; autrement, la grâce ne serait plus une grâce; et si c’est par les œuvres, ce n’est plus par la grâce; autrement, les œuvres ne seraient plus des œuvres.

7 Que dirons-nous donc? C’est qu’Israël n’a point obtenu ce qu’il cherchait, mais les élus l’ont obtenu, et les autres ont été endurcis;

8 Selon qu’il est écrit: Dieu leur a donné un esprit d’étourdissement; des yeux pour ne point voir, et des oreilles pour ne point entendre jusqu’à ce jour.

9 Et David dit: Que leur table leur devienne un filet et un piège; qu’elle les fasse tomber; et cela pour leur rétribution;

10 Que leurs yeux soient obscurcis pour ne point voir; et fais que leur dos soit continuellement courbé.

11 Je demande donc: Ont-ils tellement bronché qu’ils soient tombés pour toujours? A Dieu ne plaise! Mais le salut a été annoncé aux Gentils par leur chute, afin de les exciter à la jalousie.

12 Or, si leur chute a fait la richesse du monde, et leur réduction à un petit nombre, la richesse des Gentils, que ne fera pas la conversion de ce peuple entier?

13 Car c’est à vous, Gentils, que je parle, parce qu’étant l’apôtre des Gentils, je rends mon ministère glorieux,

14 Pour donner, si je puis, de l’émulation à ceux qui sont de mon sang, et pour en sauver quelques-uns.

15 Car, si leur réjection est la réconciliation du monde, que sera leur rappel, sinon une résurrection d’entre les morts?

16 Or, si les prémices sont saintes, la masse l’est aussi; et si la racine est sainte, les branches le sont aussi.

17 Que si quelques-unes des branches ont été retranchées, et si toi, qui étais un olivier sauvage, as été enté en leur place, et as été fait participant de la racine et du suc de l’olivier,

18 Ne t’élève pas contre les branches; que si tu t’élèves, sache que ce n’est pas toi qui portes la racine, mais que c’est la racine qui te porte.

19 Tu diras: Les branches ont été retranchées, afin que j’y fusse enté.

20 Cela est vrai; elles ont été retranchées à cause de leur incrédulité; et toi, tu subsistes par la foi; ne t’élève point par orgueil, mais crains.

21 Car si Dieu n’a point épargné les branches naturelles, prends garde qu’il ne t’épargne pas non plus.

22 Considère donc la bonté et la sévérité de Dieu; sa sévérité à l’égard de ceux qui sont tombés, et sa bonté envers toi, pourvu que tu persévères dans cette bonté; autrement, tu seras aussi retranché.

23 Et quant à ceux-là, s’ils ne persévèrent pas dans leur incrédulité, ils seront encore entés; car Dieu a le pouvoir de les enter de nouveau.

24 Car, si tu as été coupé de l’olivier qui, de sa nature, était sauvage, et si, contre l’ordre de la nature, tu as été enté sur l’olivier franc; combien plutôt les branches naturelles seront-elles entées sur leur propre olivier?

25 Car, mes frères, je ne veux pas que vous ignoriez ce mystère, de peur que vous ne présumiez de vous-mêmes; c’est que, si une partie d’Israël est tombée dans l’endurcissement, ce n’est que jusqu’à ce que toute la multitude des Gentils soit entrée dans l’église;

26 Et ainsi tout Israël sera sauvé, comme il est écrit: Le libérateur viendra, de Sion, et il éloignera de Jacob toute impiété.

27 Et c’est là l’alliance que je ferai avec eux, lorsque j’effacerai leurs péchés.

28 Il est vrai qu’ils sont encore ennemis par rapport à l’évangile, à cause de vous; mais à l’égard de l’élection, ils sont aimés à cause de leurs pères;

29 Car les dons et la vocation de Dieu sont irrévocables.

30 Et comme vous avez été autrefois rebelles à Dieu, et que maintenant vous avez obtenu miséricorde par la rébellion de ceux-ci:

31 De même, ils ont été maintenant rebelles, afin qu’à l’occasion de la miséricorde qui vous a été faite, ils obtiennent aussi miséricorde.

32 Car Dieu les a tous renfermés dans la rébellion, pour faire miséricorde à tous.

33 O profondeur des richesses, et de la sagesse, et de la connaissance de Dieu! Que ses jugements sont impénétrables, et que ses voies sont incompréhensibles!

34 Car qui est-ce qui a connu la pensée du Seigneur, ou, qui a été son conseiller?

35 Ou, qui lui a donné quelque chose le premier, et il lui sera rendu?

36 Car toutes choses sont de lui, et par lui, et pour lui: à lui soit la gloire dans tous les siècles. Amen.

En utvald rest ur Israel

1 *Jer 31:36f, Fil 3:5. Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 *1 Sam 12:22, Ps 94:14, Rom 8:29. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 3 Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.*11:3 1 Kung 19:10, 14, 18.4 Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. 5 *Rom 9:27. På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 *Rom 4:4, Ef 2:8. Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.

7 *Rom 9:31. Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8 *5 Mos 29:4, Matt 13:14. Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.*11:8 Jes 29:10.9 Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. 10 Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.*11:9f Ps 69:23f.

Frälsning för hedningarna

11 *5 Mos 32:21, Apg 13:46, Rom 10:19. Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. 12 *Matt 8:11f. Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal*11:12fåtalighet … fulla antalAnnan översättning: "nederlag … fullhet". bli det?

13 *Rom 1:5, 1 Tim 2:7. Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?

Varning för högmod

16 *4 Mos 15:17f. Om förstlingsbrödet*11:16förstlingsbrödetVårskördens allra första bröd, en offergåva till Herren (se 4 Mos 15:20). är heligt, är hela degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga. 17 *Jer 11:16f. Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, 18 då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

19 Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." 20 *1 Kor 10:12. Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. 21 För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

22 *Joh 15:2, 4. Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. 23 *2 Kor 3:16. Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. 24 För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?

Utkorelsens hemlighet

25 *Luk 21:24, Rom 11:7, Ef 3:3f. Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel*11:25en del av IsraelAnnan översättning: "Israel delvis"., och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 *Ps 14:7. Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. 27 *Jer 31:31f.Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.*11:26f Jes 27:9, 59:20f.

28 När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29 *4 Mos 23:19, 2 Tim 2:13. för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 *Gal 4:8. Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått*11:31den barmhärtighet som ni har fåttAnnan översättning: "er barmhärtighet".. 32 *Rom 3:19, Gal 3:22, 1 Tim 2:4. Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

33 *Job 11:7, Ps 36:7, Jes 45:15. O vilket djup av rikedom

och vishet och kunskap hos Gud!

Hur outgrundliga är inte

hans domar,

hur ofattbara hans vägar!

34 *Jer 23:18, 1 Kor 2:16.Vem har förstått Herrens sinne?*11:34Jes 40:13.

Eller vem har varit

hans rådgivare?

35 *Ef 2:8f.Eller vem har gett honom något först*11:35Job 41:2.

så att han måste betala igen?

36 *1 Kor 8:6. Av honom, genom honom

och till honom är allting.

Hans är äran i evighet. Amen.