Romanos 9

1 Je dis la vérité en Christ, je ne mens point, et ma conscience m’en rend témoignage par le Saint-Esprit,

2 Que j’ai une grande tristesse, et un continuel tourment dans le cœur.

3 Car je désirerais moi-même d’être anathème à cause de Christ, pour mes frères, qui sont mes parents selon la chair;

4 Qui sont Israélites, à qui appartiennent l’adoption, la gloire, les alliances, l’établissement de la loi, le service divin et les promesses;

5 Qui descendent des pères, et de qui est sorti, selon la chair, Christ, qui est Dieu au-dessus de toutes choses, béni éternellement. Amen.

6 Cependant il n’est pas possible que la parole de Dieu soit anéantie; car tous ceux qui descendent d’Israël ne sont pas pour cela d’Israël;

7 Et pour être la postérité d’Abraham, ils ne sont pas tous ses enfants; mais il est dit: C’est en Isaac que ta postérité sera appelée de ton nom;

8 C’est-à-dire, que ce ne sont pas les enfants de la chair qui sont enfants de Dieu; mais que ce sont les enfants de la promesse qui sont réputés être la postérité d’Abraham.

9 Car, voici les termes de la promesse: Je reviendrai en cette même saison, et Sara aura un fils.

10 Et non-seulement cela; mais la même chose arriva aussi à Rébecca, quand elle eut conçu en une fois deux enfants d’Isaac, notre père.

11 Car, avant que les enfants fussent nés, et qu’ils eussent fait ni bien ni mal, afin que ce que Dieu avait arrêté par le choix qu’il avait fait, demeurât ferme;

12 Non à cause des œuvres, mais par la volonté de celui qui appelle, il lui fut dit: L’aîné sera assujetti au plus jeune.

13 C’est ainsi qu’il est écrit: J’ai aimé Jacob, et j’ai haï Esaü.

14 Que dirons-nous donc? Y a-t-il de l’injustice en Dieu? Nullement.

15 Car il dit à Moïse: Je ferai miséricorde à celui à qui je ferai miséricorde; et j’aurai pitié de celui de qui j’aurai pitié.

16 Cela ne vient donc point ni de celui qui veut, ni de celui qui court; mais de Dieu qui fait miséricorde.

17 Car l’Ecriture dit, touchant Pharaon: C’est pour cela que je t’ai fait subsister, afin de faire voir en toi ma puissance, et afin que mon nom soit célébré par toute la terre.

18 Il fait donc miséricorde à qui il veut, et il endurcit celui qu’il veut.

19 Mais tu me diras: Pourquoi se plaint-il encore? Car qui est-ce qui peut résister à sa volonté?

20 Mais plutôt, toi, homme, qui es-tu, pour contester avec Dieu? Le vase d’argile dira-t-il à celui qui l’a formé: Pourquoi m’as-tu fait ainsi?

21 Un potier n’a-t-il pas le pouvoir de faire, d’une même masse de terre, un vaisseau pour des usages honorables, et un autre vaisseau pour des usages vils?

22 Et qu’y a-t-il à dire, si Dieu, voulant montrer sa colère et faire connaître sa puissance, a supporté avec une grande patience les vaisseaux de colère, disposés à la perdition?

23 Et pour faire connaître les richesses de sa gloire dans les vaisseaux de miséricorde, qu’il a préparés pour la gloire,

24 Et qu’il a aussi appelés, savoir, nous, non-seulement d’entre les Juifs, mais aussi d’entre les Gentils,

25 Selon qu’il le dit en Osée: J’appellerai mon peuple, celui qui n’était point mon peuple, et la bien-aimée, celle qui n’était point la bien-aimée;

26 Et il arrivera que dans le lieu où il leur avait été dit: Vous n’êtes point mon peuple, là même ils seront appelés les enfants du Dieu vivant.

27 Aussi Esaïe s’écrie-t-il à l’égard d’Israël: Quand le nombre des enfants d’Israël égalerait le sable de la mer, il n’y en aura qu’un petit reste de sauvé.

28 Car le Seigneur va achever et décider la chose avec justice; le Seigneur va faire une grande diminution sur la terre.

29 Et comme Esaïe avait dit auparavant: Si le Seigneur des armées ne nous eût laissé quelque reste de notre race, nous serions devenus comme Sodome, et nous aurions été semblables à Gomorre.

30 Que dirons-nous donc? C’est que les Gentils, qui ne cherchaient point la justice, sont parvenus à la justice, je dis la justice qui est par la foi;

31 Et qu’Israël, qui cherchait la loi de la justice, n’est point parvenu à la loi de la justice.

32 Pourquoi? Parce qu’ils ne l’ont point cherchée par la foi, mais par les œuvres de la loi; car ils ont heurté contre la pierre d’achoppement;

33 Selon qu’il est écrit: Voici, je mets en Sion la pierre d’achoppement et la pierre de scandale; mais quiconque croira en lui, ne sera point confus.

Det sanna Israel

1 *Gal 1:20, 1 Tim 2:7. Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande 2 *Rom 10:1. att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 *2 Mos 32:32. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. 4 *2 Mos 4:22, 19:5f, Apg 2:39, Rom 3:2. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5 *Matt 1:1f, Kol 2:9. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

6 *4 Mos 23:19, Rom 2:28. Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel*9:6IsraelÄrenamnet som gavs till patriarken Jakob (1 Mos 32:28), som sedan blev stamfar till alla israeliter. är nämligen inte Israel, 7 *Joh 8:39, Hebr 11:18. och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.*9:7 1 Mos 21:12.8 *Gal 3:29, 4:23, 28. Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. 9 Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.*9:9 1 Mos 18:10.

Guds rätt att välja

10 *1 Mos 25:21. Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. 11 Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont*9:11 1 Mos 25:23., 12 sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.*9:13 Mal 1:2f. Annan översättning: "… Esau ratade jag" (jfr samma ord i 1 Mos 29:31, 5 Mos 21:15f, Luk 14:26 med not).

14 *Job 34:10, Rom 3:5. Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! 15 Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.*9:15 2 Mos 33:19.16 *Ef 2:8f. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. 17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.*9:17 2 Mos 9:16.18 *2 Mos 4:21. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 *Jes 29:16, 45:9. Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 21 *Jer 18:6, 2 Tim 2:20. Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

22 *Rom 2:4. Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit*9:22buritAnnan översättning: "stått ut med". vredens kärl som var färdiga att förstöras? 23 Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. 25 *1 Petr 2:10. Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.*9:25 Hos 2:23.26 Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.*9:26Hos 1:10. Annan översättning: "Och i stället för att det sades …".

27 Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. 28 Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.*9:27fJes 10:22f. Ordet "rest" syftar i GT på dem som fanns kvar efter Guds straffdomar, utvalda av nåd (jfr 11:5). Se t ex Esra 9:15.29 *Matt 10:15. Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot*9:29Herren SebaotEtt hebreiskt uttryck som betyder "härskarornas Herre" (änglarnas) lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.*9:29 Jes 1:9.

Israels egenrättfärdighet

30 *Rom 10:20. Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 *Rom 11:7. Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 *1 Kor 1:23. Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, 33 *Rom 10:11, 1 Petr 2:6. så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam*9:33 Jes 8:14, 28:16..