1 Quel avantage dirons-nous donc qu’Abraham, notre père selon la chair, a obtenu?
2 Car si Abraham a été justifié par les œuvres, il a sujet de se glorifier, mais non pas devant Dieu.
3 Car que dit l’Ecriture? Abraham crut à Dieu, et cela lui fut imputé à justice.
4 Or, la récompense qu’on donne à celui qui travaille est regardée, non comme une grâce, mais comme une chose qui lui est due.
5 Mais à l’égard de celui qui n’a point travaillé, mais qui croit en celui qui justifie le pécheur, sa foi lui est imputée à justice.
6 C’est aussi de cette manière que David exprime le bonheur de l’homme à qui Dieu impute la justice sans les œuvres, quand il dit:
7 Heureux ceux dont les iniquités sont pardonnées, et dont les péchés sont couverts!
8 Heureux est l’homme à qui le Seigneur n’aura point imputé son péché!
9 Ce bonheur donc, est-il seulement pour ceux qui sont circoncis? Ou est-il aussi pour les incirconcis? car nous disons que la foi d’Abraham lui fut imputée à justice.
10 Mais quand lui a-t-elle été imputée? Est-ce après qu’il a été circoncis, ou lorsqu’il ne l’était pas? Ce n’a point été après qu’il eut reçu la circoncision, mais ça été avant qu’il l’eût reçue.
11 Puis il reçut le signe de la circoncision, comme un sceau de la justice qu’il avait obtenue par la foi, avant que d’être circoncis; afin qu’il fût le père de tous ceux qui croient et qui ne sont pas circoncis, et que la justice leur fût aussi imputée;
12 Et afin qu’il fut aussi le père de ceux qui sont circoncis, savoir, de ceux qui ne sont point simplement circoncis, mais qui suivent les traces de la foi que notre père Abraham a eue avant que d’être circoncis.
13 En effet, la promesse d’avoir le monde pour héritage, n’a pas été faite à Abraham ou à sa postérité, par la loi, mais elle lui a été faite par la justice de la foi;
14 Car si ceux qui sont de la loi sont les héritiers, la foi est anéantie, et la promesse est vaine.
15 Car la loi produit la colère, parce qu’il n’y a point de transgression où il n’y a point de loi.
16 C’est donc par la foi que nous sommes héritiers, afin que ce soit par grâce, et afin que la promesse soit assurée à toute la postérité d’Abraham, non-seulement à celle qui est sous la loi, mais aussi à celle qui imite la foi d’Abraham, qui est père de nous tous;
17 Selon qu’il est écrit: Je t’ai établi pour être père de plusieurs nations; qui est, dis-je, notre père devant Dieu, auquel il avait cru, et qui fait revivre les morts, et appelle les choses qui ne sont point, comme si elles étaient.
18 Et Abraham, espérant contre tout sujet d’espérer, crut qu’il deviendrait le père de plusieurs nations, selon ce qui li avait été dit: Telle sera ta postérité.
19 Et comme il n’était pas faible dans la foi, il n’eut point d’égard à ce que son corps était déjà amorti, puisqu’il avait près de cent ans, ni à ce que Sara n’était plus en âge d’avoir des enfants;
20 Et il n’eut point de doute ni de défiance sur la promesse de Dieu, mais il fut fortifié par sa foi, et il donna gloire à Dieu,
21 Etant pleinement persuadé que celui qui le lui avait promis était aussi puissant pour l’accomplir.
22 C’est pourquoi aussi cela lui fut imputé à justice.
23 Or, ce n’est pas seulement pour lui qu’il est écrit que cela lui avait été imputé à justice,
24 Mais c’est aussi pour nous, à qui il sera aussi imputé; pour nous, dis-je, qui croyons en celui qui a ressuscité d’entre les morts Jésus notre Seigneur,
25 Lequel a été livré pour nos offenses, et qui est ressuscité pour notre justification.
Abraham rättfärdig av tro
1 Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet4:1Abraham fann, vår förfader efter köttetAnnan översättning: "vår förfader Abraham fann på köttslig väg".? 2 Rom 3:27, Ef 2:9. Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 Gal 3:6, Jak 2:23. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.4:3 1 Mos 15:6.4 Matt 20:14, Rom 11:6. Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 Rom 3:28, Fil 3:9. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.
6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta.8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd.4:7f Ps 32:1f.
9 Rom 4:3. Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 1 Mos 17:10f, Gal 3:7. Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Matt 3:9. Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.
Abraham och löftet
13 1 Mos 18:18, Gal 3:18. Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 Rom 3:20, 1 Kor 15:56, Gal 3:19. Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.
16 Gal 3:7, 29. Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 Joh 5:21, Hebr 11:19. som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.4:17 1 Mos 17:5.
18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så4:18 1 Mos 17:4, 1 Mos 15:5.far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.4:18trodde och blev såAnnan översättning: "trodde att han skulle bli".19 Hebr 11:12. Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Hebr 11:8f, 17f. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 Ps 115:3, Luk 1:37. fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 1 Mos 15:6, Rom 4:3. Därför räknades det honom till rättfärdighet.
23 Rom 15:4. Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 Apg 2:24, 1 Petr 1:21. utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 Jes 53:4f, Rom 8:32, 1 Kor 15:17. han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.