Joel 1

1 La parole de l’Éternel qui fut adressée à Joël, fils de Péthuël.

2 Écoutez ceci, vieillards! Et prêtez l’oreille, vous tous les habitants du pays! Est-il rien arrivé de pareil de votre temps, ou du temps de vos pères?

3 Faites-en le récit à vos enfants, et vos enfants à leurs enfants, et leurs enfants à la génération suivante.

4 La sauterelle a dévoré les restes du gazam, le jélek a dévoré les restes de la sauterelle, et le hasil a dévoré les restes du jélek.

5 Réveillez-vous, ivrognes, et pleurez! Et vous tous, buveurs de vin, lamentez-vous au sujet du jus de la vigne, car il est retranché de votre bouche!

6 Car une nation puissante et innombrable est montée contre mon pays; ses dents sont des dents de lion, elle a les mâchoires d’un vieux lion.

7 Elle a mis ma vigne en désolation, et mes figuiers en pièces. Elle les a entièrement dépouillés, abattus; les sarments sont devenus tout blancs.

8 Lamente-toi comme une vierge qui serait ceinte d’un sac, à cause de l’époux de sa jeunesse!

9 L’offrande et la libation sont retranchées de la maison de l’Éternel; les sacrificateurs qui font le service de l’Éternel sont dans le deuil.

10 Les champs sont ravagés, la terre est dans le deuil; car le froment est détruit, le moût est tari, et l’huile est desséchée.

11 Laboureurs, soyez confus; vignerons, gémissez, à cause du froment et de l’orge, car la moisson des champs est perdue.

12 La vigne est desséchée, le figuier est languissant; le grenadier, même le palmier et le pommier, tous les arbres des champs ont séché, et la joie a cessé parmi les fils des hommes!

13 Sacrificateurs, ceignez-vous, et menez deuil; vous qui faites le service de l’autel, lamentez-vous; vous qui faites le service de mon Dieu, entrez, passez la nuit revêtus de sacs. Car l’offrande et la libation sont supprimées de la maison de votre Dieu.

14 Sanctifiez un jeûne, convoquez une assemblée solennelle, réunissez les anciens et tous les habitants du pays dans la maison de l’Éternel, votre Dieu, et criez à l’Éternel!

15 Ah! quel jour! Car le jour de l’Éternel est proche; il vient comme un ravage du Tout-Puissant.

16 La nourriture n’est-elle pas enlevée sous nos yeux; et de la maison de notre Dieu, la joie et l’allégresse?

17 Les semences ont pourri sous leurs mottes; les greniers sont désolés, les granges sont en ruine, car le blé a péri.

18 Comme le bétail gémit! Les troupeaux de bœufs sont consternés, parce qu’ils n’ont point de pâture; même les troupeaux de brebis en souffrent.

19 Éternel, je crie à toi! Car le feu a dévoré les pâturages du désert, et la flamme a consumé tous les arbres des champs.

20 Même les bêtes sauvages soupirent après toi, car les courants d’eaux sont desséchés, et le feu dévore les pâturages du désert.

Guds dom genom gräshoppor

1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

2 Hör detta, ni äldste,

lyssna, alla ni som bor i landet.

Har något sådant hänt i era dagar

eller under era fäders tid?

3 Det här ska ni berätta för era barn,

era barn ska säga det till sina barn

och deras barn

till ett kommande släkte.

4 *2 Mos 10:4, Jes 33:4, Joel 2:25, Amos 4:9, Nah 3:15f. Det som gräsgnagarna*1:4gräsgnagarna etcDe fyra orden syftar på antingen fyra olika arter eller på fyra stadier i gräshoppans livscykel (larv, vinglös, utvecklad och äggläggande). Gräshoppssvärmar förtär allt i sin väg (se 2 Mos 10:4f) och har drabbat Israel även i modern tid. lämnade

åt gräshopporna upp,

det som gräshopporna lämnade

åt gräsbitarna upp,

och det som gräsbitarna lämnade

åt gräsätarna upp.

5 Vakna, ni druckna, och gråt!

Jämra er, alla ni som dricker vin,

över druvsaften

som ryckts från er mun.

6 För ett hednafolk

har invaderat mitt land,

ett mäktigt folk

som ingen kan räkna,

med tänder som ett lejon

och käftar som en lejonhona.

7 De har ödelagt min vinstock

och förstört mitt fikonträd,

skalat dem nakna

och kastat bort barken,

lämnat grenarna vita.

8 Klaga som en brud i sorgdräkt

efter sin ungdoms brudgum.

9 *2 Mos 29:41, Joel 2:14, 17. Matoffer och dryckesoffer

har försvunnit från Herrens hus.

Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.

10 *Jes 24:4, 7, Amos 1:2. Fältet är ödelagt, marken sörjer,

för säden är förstörd.

Det nya vinet har torkat bort

och oljan har sinat.

11 *Jes 16:10, 17:11, Jer 9:12, 48:33. Stå besvikna, ni jordbrukare,

jämra er, ni vinodlare,

över vetet och kornet,

för skörden på fälten är förstörd.

12 *Amos 4:7, 5:17, Hab 3:17, Hagg 2:19. Vinstocken är förtorkad

och fikonträdet vissnat.

Granatäppelträdet, dadelpalmen

och äppelträdet –

markens alla träd har torkat bort,

glädjen har vissnat

från människors barn.

13 Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,

jämra er, ni som tjänstgör

vid altaret.

Gå in och sitt i säcktyg hela natten,

ni min Guds tjänare,

för det finns inga mer matoffer

eller drickoffer i er Guds hus.

14 *2 Krön 20:3, Esra 8:21, Joel 2:15, Jona 3:5. Pålys en helig fasta,*1:13fsäcktyg … fastaUttryck för djup sorg och omvändelse (jfr Est 4:1f, Jona 3:5f).

utropa en högtidsförsamling.

Samla de äldste,

samla alla som bor i landet

till Herren er Guds hus,

och ropa till Herren.

15 *Jes 13:6, 9, Hes 30:3, Joel 2:1, Sef 1:14. Ve oss, vilken dag!

Herrens dag är nära,

den kommer som förödelse

från den Allsmäktige.*1:15förödelse från den AllsmäktigeHebr. shod mi-Shaddaí.

16 Har inte vårt levebröd ryckts bort

inför ögonen på oss,

glädje och fröjd

från vår Guds hus?

17 Utsädet ligger förtorkat

under klumpar av jord,

förrådshusen står öde

och ladorna förfaller,

för säden har torkat bort.

18 *1 Kung 18:5, Jer 14:5, Hos 4:3, Rom 8:2. Vad boskapen stönar!

Hjordar av kor irrar omkring,

de finner inget bete.

Även fårhjordarna går under.

19 Jag ropar till dig, Herre,

för en eld har förtärt

betet i ödemarken

och flamman förbränt

markens alla träd.

20 *1 Kung 17:7, Job 39:3, Ps 104:11, 27, 147:9, Jer 14:6. Även de vilda djuren

längtar efter dig,

för bäckarnas vatten har torkat ut

och en eld har förtärt

betet i ödemarken.