1 L’Éternel a dit: Si quelqu’un renvoie sa femme, et qu’elle le quitte et se joigne à un autre homme, retournera-t-il encore vers elle? Le pays même n’en serait-il pas vraiment souillé? Or toi, qui t’es prostituée à plusieurs amants, reviens à moi, dit l’Éternel.
2 Lève les yeux vers les hauteurs, et regarde: où ne t’es-tu pas prostituée! Tu te tenais sur les chemins comme un Arabe au désert, et tu as souillé le pays par tes prostitutions et par ta malice.
3 Aussi les pluies ont-elles été retenues, et il n’y a pas eu de pluie de l’arrière-saison. Et tu as eu le front d’une femme débauchée; tu n’as pas voulu avoir honte.
4 Maintenant tu crieras vers moi: Mon père! tu es l’ami de ma jeunesse!
5 Gardera-t-il à toujours sa colère? la conservera-t-il à jamais? Voilà comment tu parles; et tu fais le mal, et tu l’accomplis!
6 L’Éternel me dit dans les jours du roi Josias: As-tu vu ce qu’a fait Israël, la rebelle? Elle est allée sur toute haute montagne, et sous tout arbre vert, et elle s’est prostituée?
7 Et je disais: après avoir fait toutes ces choses, elle reviendra à moi. Mais elle n’est pas revenue. Et sa sœur, Juda, la perfide, l’a vu.
8 Et j’ai vu que, quoique j’eusse répudié Israël, la rebelle, à cause de tous ses adultères, et que je lui eusse donné sa lettre de divorce, cependant sa sœur, Juda, la perfide, n’en a point eu de crainte; mais elle s’en est allée et s’est aussi prostituée.
9 Par le bruit de sa prostitution, elle a souillé le pays; elle a commis adultère avec la pierre et le bois.
10 Et, malgré tout cela, sa sœur Juda, la perfide, n’est pas revenue à moi de tout son cœur, mais elle l’a fait avec mensonge, dit l’Éternel.
11 L’Éternel donc m’a dit: Israël, la rebelle, s’est montrée plus juste que Juda, la perfide.
12 Va, et crie ces paroles vers le Nord, et dis: Reviens, Israël, la rebelle! dit l’Éternel. Je ne prendrai point pour vous un visage sévère; car je suis miséricordieux, dit l’Éternel; je ne garde pas ma colère à toujours.
13 Mais reconnais ton iniquité: que tu t’es révoltée contre l’Éternel ton Dieu, que tu as tourné çà et là tes pas vers les étrangers, sous tout arbre vert, et que tu n’as point écouté ma voix, dit l’Éternel.
14 Convertissez-vous, enfants rebelles, dit l’Éternel; car je suis votre maître, et je vous prendrai, un d’une ville et deux d’une famille, et je vous ramènerai dans Sion;
15 Et je vous donnerai des bergers selon mon cœur, qui vous paîtront avec science et intelligence.
16 Et quand vous aurez multiplié et fructifié sur la terre, en ces jours-là, dit l’Éternel, on ne dira plus: L’arche de l’alliance de l’Éternel! Elle ne reviendra plus à la pensée; on n’en fera plus mention; on ne s’en informera plus, et elle ne sera plus refaite.
17 En ce temps-là, on appellera Jérusalem le trône de l’Éternel, et toutes les nations s’assembleront à Jérusalem, au nom de l’Éternel, et elles ne suivront plus la dureté de leur mauvais cœur.
18 En ces jours-là, la maison de Juda marchera avec la maison d’Israël, et elles viendront ensemble, du pays du Nord, au pays que j’ai donné en héritage à vos pères.
19 Et moi, j’ai dit: Comment t’admettrai-je au nombre de mes fils, et te donnerai-je la terre désirable, le plus excellent héritage des nations? Et j’ai dit: Tu me crieras: Mon père! et tu ne te détourneras plus de moi.
20 Mais, comme une femme est infidèle à son compagnon, ainsi vous m’avez été infidèles, maison d’Israël, dit l’Éternel.
21 Une voix se fait entendre sur les lieux élevés: ce sont les pleurs, les supplications des enfants d’Israël; car ils ont perverti leur voie, ils ont oublié l’Éternel leur Dieu.
22 Convertissez-vous, enfants rebelles! Je guérirai vos infidélités. Dites: Nous venons à toi! car tu es l’Éternel notre Dieu.
23 Certainement on s’attend en vain aux collines et à la multitude des montagnes; certainement c’est en l’Éternel notre Dieu qu’est la délivrance d’Israël.
24 Et la honte a dévoré le travail de nos pères, dès notre jeunesse, leurs brebis et leurs bœufs, leurs fils et leurs filles.
25 Couchons-nous dans notre honte, et que notre ignominie nous couvre! Car nous avons péché contre l’Éternel notre Dieu, nous et nos pères, dès notre jeunesse et jusqu’à ce jour; et nous n’avons point obéi à la voix de l’Éternel notre Dieu.
Juda och Israels otrohet
1 5 Mos 24:4f. Han sade:
Om en man skiljer sig
från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka3:1komma tillbakaDetta var förbjudet enligt 5 Mos 24:1-4.
till henne?
Skulle inte då landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt
med många älskare,
och nu kommer du tillbaka till mig?
säger Herren.
2 1 Mos 38:14f. Lyft blicken mot de kala höjderna
och se: Var har du inte
blivit skändad?
Vid vägarna satt du
och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet
med din otukt och din ondska.
3 5 Mos 11:16f, Hes 3:7. Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade
en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nu ropat till mig:
"Min Far!
Du är min ungdoms vän!"
5 Ps 103:9, Jes 57:16. "Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede
för alltid?"
Så talade du och gjorde
allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 2 Kung 17:10, Jer 2:20. I kung Josias tid3:6I kung Josias tidNågon gång mellan 627-609 f Kr (jfr 1:2). sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. 7 Hes 16:46, 23:2f. Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.
Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 5 Mos 24:1, 2 Kung 17:18f. Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev3:8skilsmässobrevBevis på skilsmässan som gjorde det möjligt för kvinnan att gifta om sig (jfr 5 Mos 24:1). på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, 9 hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä3:9äktenskapsbrott med sten och träAndlig otrohet med avgudar, mot Guds förbund (jfr Hes 16:8f).. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.
11 Hes 16:51f, 23:11f.Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12 Ps 86:15, 145:8. Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.
13 Ps 32:5, Ords 28:13, 1 Joh 1:9. Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 Jes 54:5, Hos 2:19. Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre3:14herreHebr. báal (i betydelsen äkta man, jfr Hos 2:14 med not).. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jer 23:4, Hes 34:23. Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.
16 Jer 31:33, Hebr 9:4. När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 Jes 2:2f, 18:7, 60:9, Jer 17:12, Mika 4:1f. På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens tron", och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
Vilken plats ska jag inte låta dig
få bland barnen,
och vilket ljuvligt land
ska jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel
bland folken.
Och jag sade:
Då ska ni kalla mig Far
och inte vända er bort
från mig mer.
20 Men som när en hustru
är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus,
varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 Jer 2:32, 17:10. Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
för de har gått på villovägar
och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag ska bota er från er otrohet.
"Se, vi kommer till dig,
för du är Herren vår Gud.
23 Ps 3:9, 68:20f, Jes 45:24. Ja, falskt var vårt hopp
till höjderna,
vårt larm på bergen.
Ja, hos Herren vår Gud
finns frälsning för Israel.
24 Jer 11:13, Hos 9:10. Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud3:24skammens gudKananeiska gudar som Baal och Molok, som dyrkades med barnoffer. förtärt
frukten av våra fäders arbete,
deras får och kor,
deras söner och döttrar.
25 Dan 9:7f. Låt oss nu ligga här i vår skam
och låt vanära täcka oss,
för vi har syndat
mot Herren vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till i dag.
Vi har inte lyssnat
till Herren vår Guds röst."