Jeremias 42

1 Alors tous les chefs des troupes, Jochanan, fils de Karéach, Jézania, fils de Hoshaja, et tout le peuple, depuis le plus petit jusqu’au plus grand, s’approchèrent,

2 Et dirent à Jérémie, le prophète: Reçois favorablement notre prière et intercède auprès de l’Éternel ton Dieu pour nous, pour tout ce qui reste! Car, de beaucoup que nous étions, nous sommes restés peu, comme tes yeux le voient.

3 Et que l’Éternel ton Dieu nous indique le chemin que nous devons suivre et ce que nous avons à faire.

4 Alors Jérémie, le prophète, leur répondit: J’entends. Voici, je vais prier l’Éternel votre Dieu, selon ce que vous avez dit; et tout ce que l’Éternel vous répondra, je vous le déclarerai. Je ne vous en cacherai pas un mot.

5 Et ils dirent à Jérémie: Que l’Éternel soit contre nous un témoin véritable et fidèle, si nous ne faisons tout ce que l’Éternel ton Dieu t’enverra nous dire.

6 Que ce soit du bien ou du mal, nous obéirons à la voix de l’Éternel, notre Dieu, vers qui nous t’envoyons, afin qu’il nous arrive du bien quand nous aurons obéi à la voix de l’Éternel, notre Dieu.

7 Et il arriva, au bout de dix jours, que la parole de l’Éternel fut adressée à Jérémie.

8 Il appela donc Jochanan, fils de Karéach, et tous les chefs des troupes qui étaient avec lui, et tout le peuple, depuis le plus petit jusqu’au plus grand.

9 Et il leur dit: Ainsi a dit l’Éternel, le Dieu d’Israël, vers qui vous m’avez envoyé pour présenter vos supplications devant lui:

10 Si vous retournez et habitez dans ce pays, je vous y établirai, et ne vous détruirai point; je vous planterai, et je ne vous arracherai point; car je me repens du mal que je vous ai fait.

11 Ne craignez point le roi de Babylone, dont vous avez peur; ne le craignez pas, dit l’Éternel, car je suis avec vous pour vous sauver et pour vous délivrer de sa main.

12 Je vous ferai même obtenir miséricorde, tellement qu’il aura pitié de vous et qu’il vous fera retourner dans vos terres.

13 Mais si vous dites: Nous ne demeurerons pas dans ce pays; en sorte que, n’obéissant point à la voix de l’Éternel votre Dieu,

14 Vous disiez: Non; mais nous irons au pays d’Égypte, où nous ne verrons point de guerre, où nous n’entendrons pas le son de la trompette, où nous ne manquerons pas de pain, et nous y demeurerons;

15 En ce cas, écoutez maintenant la parole de l’Éternel, restes de Juda! Ainsi a dit l’Éternel des armées, le Dieu d’Israël: Si vous tournez le visage pour aller en Égypte, et si vous y allez demeurer,

16 L’épée dont vous avez peur vous atteindra là, au pays d’Égypte; et la famine qui vous met en inquiétude s’attachera à vous, là en Égypte, et vous y mourrez.

17 Et il arrivera que tous les hommes qui auront tourné le visage pour aller en Égypte, afin d’y demeurer, mourront par l’épée, par la famine et par la peste; et nul ne restera ni n’échappera devant le mal que je vais faire venir sur eux.

18 Car ainsi a dit l’Éternel des armées, le Dieu d’Israël: Comme ma colère, comme ma fureur s’est répandue sur les habitants de Jérusalem, ainsi ma fureur se répandra sur vous quand vous serez entrés en Égypte; et vous serez un objet d’exécration et d’étonnement, de malédiction et d’opprobre; et vous ne verrez plus ce lieu-ci!

19 Restes de Juda, l’Éternel vous a dit: N’allez pas en Égypte! Sachez certainement que je vous en fais aujourd’hui sommation.

20 Car vous vous abusez au péril de votre vie. Car vous m’avez envoyé vers l’Éternel, votre Dieu, en disant: Intercède pour nous auprès de l’Éternel, notre Dieu, et nous déclare tout ce que l’Éternel, notre Dieu, te dira, et nous le ferons.

21 Or je vous l’ai déclaré aujourd’hui; mais vous n’écoutez pas la voix de l’Éternel votre Dieu, ni aucune des choses pour lesquelles il m’a envoyé vers vous.

22 Maintenant donc, sachez certainement que vous mourrez par l’épée, par la famine et par la peste, au lieu où il vous plaît d’aller pour y demeurer.

Jeremia varnar för Egypten

1 Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hoshajas son, och hela folket, från de minsta till de största, 2 *Jes 37:4, Jer 37:3. till profeten Jeremia och sade: "Vi vädjar ödmjukt till dig: Be för oss till Herren din Gud för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss. 3 Låt Herren din Gud tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra."

4 Profeten Jeremia svarade dem: "Jag har lyssnat till er. Jag ska be till Herren er Gud så som ni har begärt. Vad Herren än svarar ska jag tala om för er utan att dölja något."

5 *2 Mos 19:8, 24:3, 7, Mika 1:2. Då sade de till Jeremia: "Herren ska vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren din Gud sänder oss genom dig. 6 Gott eller ont så vill vi lyssna till Herren vår Guds röst, honom som vi sänder dig till, så att det går väl för oss när vi lyder Herren vår Guds röst."

7 Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia. 8 Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste. 9 Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom. 10 *Ps 28:5, Jer 18:7f, 24:6, 31:4, 28, 33:7. Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte slå ner er, jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ångrar det onda jag har gjort mot er. 11 *Jer 1:8, 41:18. Var inte rädda för Babels kung som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand. 12 Jag ska låta er finna barmhärtighet, och han ska förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

13 Men om ni säger: "Vi vill inte stanna i detta land", och om ni inte lyder Herren er Guds röst, 14 utan säger: "Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo", 15 hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där, 16 då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö. 17 *Jer 44:12. Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som jag ska låta drabba dem.

18 *Jer 7:20, 18:16, 24:9, 25:9, 18, 29:18, 44:8, 12. För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och harm östes över Jerusalems invånare, så ska också min harm ösas över er om ni beger er till Egypten. Ni ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni ska aldrig mer få se denna plats. 19 Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er. 20 Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren er Gud och sade: "Be för oss till Herren vår Gud. Och vad Herren vår Gud än säger, ska du tala om för oss och vi ska göra det." 21 Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herren er Guds röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er. 22 Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.