Jeremias 4

1 Israël, si tu reviens, si tu reviens à moi, dit l’Éternel, si tu ôtes tes abominations de devant moi, tu ne seras plus errant.

2 Et tu jureras: L’Éternel est vivant! en vérité, en équité et en justice. Alors les nations seront bénies en lui, et se glorifieront en lui.

3 Car ainsi a dit l’Éternel aux hommes de Juda et de Jérusalem

4 Soyez circoncis à l’Éternel, et circoncisez vos cœurs, hommes de Juda, habitants de Jérusalem! De peur que ma fureur ne sorte comme un feu, et qu’elle ne s’enflamme, sans que personne ne l’éteigne, à cause de la méchanceté de vos actions.

5 Annoncez en Juda, et publiez à Jérusalem, et dites: Sonnez de la trompette dans le pays. Criez à pleine voix, dites: Assemblez-vous, et allons aux villes fortes!

6 Élevez l’étendard vers Sion! Fuyez et ne vous arrêtez pas! Car j’amène du Nord le mal, une grande ruine.

7 Le lion monte hors de son fourré; le destructeur des nations est en marche; il est sorti de son lieu pour faire de ton pays une désolation, pour que tes villes soient ruinées, et qu’il n’y ait plus d’habitants.

8 C’est pourquoi ceignez-vous de sacs, lamentez-vous et gémissez; car l’ardeur de la colère de l’Éternel ne s’est point détournée de vous.

9 Et en ce jour-là, dit l’Éternel, le cœur du roi et le cœur des chefs seront éperdus; les sacrificateurs seront troublés, et les prophètes seront stupéfaits.

10 Et je dis: Ah! Seigneur Éternel! Tu as donc véritablement abusé ce peuple et Jérusalem, en disant: Vous aurez la paix! et l’épée a pénétré jusqu’à l’âme.

11 En ce temps-là, il sera dit à ce peuple et à Jérusalem: Un vent brûlant souffle des lieux élevés du désert, sur le chemin de la fille de mon peuple; non pour vanner, ni pour nettoyer.

12 Plus impétueux est le vent qui viendra de ma part. Maintenant je prononcerai mes jugements sur eux.

13 Voici, il monte comme des nuées, et ses chars sont comme un tourbillon. Ses chevaux sont plus légers que les aigles. Malheur à nous, car nous sommes détruits!

14 Jérusalem, purifie ton cœur du mal, afin que tu sois délivrée. Jusqu’à quand entretiendras-tu des pensées mauvaises au-dedans de toi?

15 Car une voix apporte des nouvelles de Dan; elle annonce l’affliction depuis la montagne d’Éphraïm.

16 Rappelez-le aux nations! Voici, publiez-le contre Jérusalem! Les assiégeants viennent d’un pays éloigné, et ils ont jeté leur cri contre les villes de Juda.

17 Ils se sont mis tout autour d’elle, comme ceux qui gardent un champ; car elle m’a été rebelle, dit l’Éternel.

18 Ta conduite, tes actions t’ont préparé ces choses; c’est là le fruit de ta méchanceté; oui, cela est amer, cela pénètre jusqu’à ton cœur.

19 Mes entrailles! mes entrailles! Je sens de la douleur; le dedans de mon cœur, le cœur me bat. Je ne puis me taire! Car, ô mon âme! tu as entendu le son de la trompette, le cri du combat.

20 Ruine sur ruine est annoncée; car tout le pays est détruit; mes tentes sont détruites tout d’un coup, mes pavillons en un moment!

21 Jusqu’à quand verrai-je l’étendard, entendrai-je le bruit de la trompette?

22 C’est que mon peuple est insensé. Ils ne me connaissent pas. Ce sont des enfants insensés, dépourvus d’intelligence. Ils sont habiles pour faire le mal; mais ils ne savent pas faire le bien.

23 Je regarde la terre, et voici elle est informe et vide; et les cieux, et leur lumière n’est plus.

24 Je regarde les montagnes, et voici, elles chancellent, et toutes les collines sont ébranlées.

25 Je regarde, et voici, il n’y a pas un seul homme, et tous les oiseaux des cieux ont fui.

26 Je regarde, et voici, le Carmel est un désert, et toutes ses villes sont détruites, devant l’Éternel, devant l’ardeur de sa colère.

27 Car ainsi a dit l’Éternel: Tout le pays sera dévasté; quoique je ne fasse pas une destruction entière.

28 A cause de cela, la terre sera dans le deuil, et les cieux en haut seront noirs, parce que je l’ai dit, je l’ai résolu; je n’en reviendrai pas; je ne m’en repentirai point.

29 Au bruit des cavaliers et des tireurs d’arc toutes les villes prennent la fuite; ils entrent dans les bois, montent sur les rochers; toutes les villes sont abandonnées, il n’y reste plus d’habitants.

30 Et toi, dévastée, que fais-tu? Quoique tu te revêtes de pourpre, que tu te pares d’ornements d’or, et que tu bordes tes yeux de fard, tu t’embellis en vain: tes amants t’ont méprisée; c’est ta vie qu’ils cherchent.

31 Car j’entends comme le cri d’une femme en travail, comme l’angoisse d’une femme à son premier enfantement; c’est le cri de la fille de Sion qui soupire, étendant les mains: "Ah! malheur à moi! car mon âme succombe sous les meurtriers! "

1 Om du vill vända tillbaka, Israel,

säger Herren,

vänd då om till mig.

Om du tar bort

dina avskyvärda gudar

från min åsyn

ska du slippa irra runt som flykting.

2 *1 Mos 22:18, 5 Mos 6:13, Jes 65:16, 2 Kor 10:17. Du ska svära i sanning,

rätt och rättfärdighet:

"Så sant Herren lever",

och då ska hednafolken

välsigna sig i honom

och ha sin ära i honom.

3 *Hes 18:31, Hos 10:12, Matt 13:7, 22. Så säger Herren

till Juda män och till Jerusalem:

Bryt er ny mark!

Så inte bland törnen.

4 *5 Mos 10:16, 30:6, Jes 65:5, Jer 21:12, Rom 2:28f, Kol 2:11. Omskär er för Herren,

ta bort ert hjärtas förhud,

ni Juda män

och Jerusalems invånare.

Annars ska min vrede

bryta fram som en eld

och brinna så att ingen kan släcka,

för era onda gärningars skull.

Kommande dom

5 *Jer 8:14. Förkunna i Juda

och ropa och säg det i Jerusalem,

blås i hornet i landet,

ropa med hög röst och säg:

"Låt oss samlas

och gå in i de befästa städerna*4:5de befästa städernaHit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).!"

6 *Jer 1:14, 6:1, Jes 62:10. Res ett baner i riktning mot Sion,

sök skydd, stanna inte!

För jag ska låta olyckan komma

från norr med stor förödelse.

7 *Jes 5:29, Jer 2:15, 5:6, 25:38, 50:17, 44. Ett lejon kommer fram ur sitt snår,

en folkfördärvare*4:7en folkfördärvareTroligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25). bryter upp.

Han går ut ur sin boning

för att göra ditt land

till en ödemark.

Då läggs dina städer i ruiner

så att ingen kan bo där.

8 *Jes 5:25, Jer 6:26, 30:24. Klä er därför i säcktyg,

klaga och jämra er,

för Herrens brinnande vrede

har inte vänt sig bort från oss.

9 På den dagen, säger Herren,

ska kungen och furstarna

tappa modet,

prästerna bli förfärade

och profeterna vara bestörta.

10 *2 Kung 22:18f, Jer 6:14, 14:13f. Men jag sade*4:10jag sadeAndra handskrifter (Septuaginta): "de sade" (men jfr 14:13).: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det ska gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!

11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn*4:11kasta säd eller rensa kornNormalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga)., 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!

13 *Jes 5:28, Klag 4:19, Hab 1:8. Se, han stiger upp som ett moln,

hans vagnar är som en stormvind,

hans hästar är snabbare än örnar.

Ve oss, vi är förlorade!

14 *Jes 1:16, Matt 9:4, Apg 22:16. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,

Jerusalem, så att du blir räddad!

Hur länge ska onda tankar

bo i ditt bröst?

15 *Jer 8:16. Från Dan*4:15DanIsraels nordligaste stad som först mötte invasionshären. hörs en röst ropa,

från Efraims berg

en som bådar olycka.

16 Kungör för folken,

tala om för Jerusalem:

En belägringshär kommer

från fjärran land

och höjer sitt rop mot Juda städer.

17 *Jer 5:23, 6:3, Luk 19:43. Som väktare kring ett åkerfält

omringar de henne,

för hon har varit upprorisk

mot mig, säger Herren.

18 *Ps 107:17, Jes 50:1, Jer 2:17, 19, Hos 13:9. Din väg och dina gärningar

vållar dig detta.

Din ondska gör att det blir så bittert,

att plågan träffar dig

ända in i hjärtat.

19 *Jes 16:11, 22:4, Jer 9:1. O, mitt inre, mitt inre!

Jag vrider mig av smärta

i mitt hjärtas djup.

Mitt hjärta klagar i mig,

jag kan inte tiga,

för min själ har hört

hornstötar och stridsrop.

20 Katastrof på katastrof ropas ut,

hela landet läggs öde.

Plötsligt blir mina tält förstörda,

på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge ska jag se stridsbaneret

och höra hornstötarna?

22 *5 Mos 32:6, Jes 1:3, Jer 5:21, Rom 16:19. Mitt folk är dåraktigt,

de känner mig inte.

De är oförnuftiga barn

och förstår ingenting.

De är skickliga på att göra ont,

men de förstår inte att göra gott.

23 *1 Mos 1:2, Jes 5:30, 24:19, 50:3. Jag såg på jorden,

och den var öde och tom,

upp mot himlen,

och där fanns inget ljus.

24 *Jer 10:10, Nah 1:5. Jag såg på bergen, och de bävade

och alla höjder vacklade.

25 *Jer 9:10, 12:4, Sef 1:2f. Jag såg mig om,

och där fanns ingen människa,

himlens alla fåglar hade flytt.

26 Jag såg mig om,

och det bördiga landet

var en öken,

alla dess städer var ödelagda

inför Herrens ansikte,

för hans brinnande vrede.

27 *3 Mos 26:44, Jer 5:18, 30:11, 46:28. För så säger Herren:

Hela landet ska bli en ödemark,

men jag ska inte göra slut

på det helt.

28 Därför sörjer jorden

och himlen ovanför mörknar,

för vad jag har talat och beslutat

ska jag inte ångra eller ta tillbaka.

29 För larmet av ryttare och bågskyttar

flyr hela staden.

Man ger sig in i skogssnåren

och upp bland klipporna.

Alla städer är övergivna,

ingen människa bor i dem mer.

30 *2 Kung 9:30, Hes 23:9f. Du ödelagda, vad vill du göra?

Även om du klär dig i scharlakan

och smyckar dig*4:30smyckar digSå försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).

med smycken av guld,

om du förstorar dina ögon

med smink,

så gör du dig vacker förgäves.

Dina älskare föraktar dig,

de vill ta ditt liv.

31 *Jer 6:24, Klag 1:17. För jag hör rop

som från en födande kvinna,

ångestrop

som från en förstföderska.

Det är dottern Sions röst.

Hon flämtar,

hon räcker ut sina händer:

"O, ve mig!

Mitt liv tynar bort

inför mördare."