Jeremias 44

1 La parole qui fut adressée à Jérémie pour tous les Juifs qui habitaient dans le pays d’Égypte, qui habitaient à Migdol, à Tachphanès, à Noph et au pays de Pathros, en ces mots:

2 Ainsi a dit l’Éternel des armées, le Dieu d’Israël: Vous avez vu tout le mal que j’ai fait venir sur Jérusalem et sur toutes les villes de Juda. Et voici, elles sont aujourd’hui un désert, et personne n’y habite;

3 A cause du mal que leurs habitants ont commis pour m’irriter, en allant encenser et servir d’autres dieux, qu’ils n’ont point connus, ni eux, ni vous, ni vos pères.

4 Et je vous ai envoyé tous mes serviteurs, les prophètes; je les ai envoyés dès le matin pour vous dire: Ne faites point cette chose abominable, que je hais!

5 Mais ils n’ont pas écouté, et n’ont pas prêté l’oreille, pour se détourner de leur méchanceté, et ne plus faire d’encensements à d’autres dieux.

6 Alors ma colère et ma fureur se sont répandues, et ont embrasé les villes de Juda et les rues de Jérusalem, qui sont réduites en désert et en désolation, comme on le voit aujourd’hui.

7 Et maintenant, ainsi a dit l’Éternel, le Dieu des armées, le Dieu d’Israël: Pourquoi vous faites-vous ce grand mal à vous-mêmes, en vous faisant retrancher du milieu de Juda, hommes et femmes, enfants et nourrissons, en sorte qu’il n’y ait plus de vous aucun reste?

8 Pourquoi m’irritez-vous par les œuvres de vos mains, en offrant de l’encens à d’autres dieux au pays d’Égypte, où vous venez d’entrer pour y demeurer; en sorte que vous soyez exterminés et deveniez une malédiction et un opprobre chez toutes les nations de la terre?

9 Avez-vous oublié les crimes de vos pères, et les crimes des rois de Juda, et les crimes de leurs femmes, vos crimes et les crimes de vos femmes, commis dans le pays de Juda et dans les rues de Jérusalem?

10 Ils ne se sont point humiliés jusqu’à ce jour, ils n’ont point eu de crainte, et ils n’ont pas marché dans ma loi, ni dans les ordonnances que j’avais prescrites, à vous et à vos pères.

11 C’est pourquoi, ainsi a dit l’Éternel des armées, le Dieu d’Israël: Voici, je tourne ma face contre vous pour votre malheur et pour retrancher tout Juda.

12 Je prendrai les restes de Juda, ceux qui ont tourné le visage pour aller au pays d’Égypte, afin d’y demeurer, et ils seront tous consumés. Ils tomberont dans le pays d’Égypte; ils seront consumés par l’épée et par la famine; depuis le plus petit jusqu’au plus grand, ils périront par l’épée et par la famine; et ils seront un objet d’exécration, d’étonnement, de malédiction et d’opprobre.

13 Et je punirai ceux qui demeurent au pays d’Égypte, comme j’ai puni Jérusalem, par l’épée, par la famine et par la peste.

14 Et il n’y aura personne qui se sauve ou qui échappe, des restes de Juda venus pour séjourner là, au pays d’Égypte, et s’en retourner au pays de Juda, où leur âme aspire à retourner afin d’y demeurer; ils n’y retourneront pas, sinon quelques réchappés.

15 Cependant tous les hommes qui savaient que leurs femmes faisaient des encensements à d’autres dieux, et toutes les femmes qui se tenaient là en grand nombre, et tout le peuple qui demeurait au pays d’Égypte, à Pathros, répondirent à Jérémie, en disant:

16 Quant à cette parole que tu nous dis au nom de l’Éternel, nous ne t’écouterons pas.

17 Mais nous ferons certainement tout ce que notre bouche a promis: nous offrirons de l’encens à la reine des cieux, nous lui ferons des libations, comme nous faisions, nous et nos pères, nos rois et nos chefs, dans les villes de Juda et dans les rues de Jérusalem; et nous étions alors rassasiés de pain, nous étions à l’aise, et nous ne voyions pas le malheur.

18 Mais, depuis que nous avons cessé de faire des encensements à la reine des cieux et de lui faire des libations, nous avons manqué de tout, et nous avons été consumés par l’épée et par la famine.

19 Et quand nous offrions de l’encens à la reine des cieux et lui faisions des libations, est-ce à l’insu de nos maris que nous lui faisions des gâteaux sur lesquels elle était représentée, et que nous lui faisions des libations?

20 Jérémie dit alors à tout le peuple, aux hommes, aux femmes, et à tous ceux qui lui avaient répondu:

21 Ne sont-ce pas ces encensements que vous faisiez dans les villes de Juda et dans les rues de Jérusalem, vous et vos pères, vos rois et vos chefs et le peuple du pays, que l’Éternel s’est rappelés, et qui lui sont montés au cœur?

22 Et l’Éternel n’a pu le supporter davantage, à cause de la malice de vos actions, à cause des abominations que vous avez commises; en sorte que votre pays a été réduit en désert, en désolation et en malédiction, sans que personne y habite, comme il l’est aujourd’hui.

23 Parce que vous avez fait ces encensements et que vous avez péché contre l’Éternel, que vous n’avez pas écouté la voix de l’Éternel et n’avez point marché dans sa loi, ni dans ses ordonnances, ni dans ses témoignages, à cause de cela, ce malheur vous est arrivé, comme il se voit aujourd’hui.

24 Puis Jérémie dit à tout le peuple et à toutes les femmes: Écoutez la parole de l’Éternel, vous tous de Juda, qui êtes au pays d’Égypte:

25 Ainsi a dit l’Éternel des armées, le Dieu d’Israël: Vous et vos femmes, vous avez parlé de vos bouches, et de vos mains vous exécutez; vous dites: "Certainement nous accomplirons les vœux que nous avons faits, d’offrir des parfums à la reine des cieux et de lui faire des libations; " vous confirmerez bien vos vœux, et vous les exécuterez de point en point!

26 C’est pourquoi, écoutez la parole de l’Éternel, vous tous, gens de Juda, qui demeurez au pays d’Égypte: Voici, je le jure par mon grand nom, a dit l’Éternel, mon nom ne sera plus invoqué, dans tout le pays d’Égypte, par la bouche d’aucun homme de Juda, qui dise: "Le Seigneur, l’Éternel est vivant! "

27 Voici, je veille sur eux, pour faire du mal et non du bien; et tous les hommes de Juda qui sont au pays d’Égypte, seront consumés par l’épée et par la famine, jusqu’à ce qu’il n’y en ait plus aucun.

28 Et ceux qui auront échappé à l’épée retourneront du pays d’Égypte au pays de Juda en fort petit nombre; mais tout le reste de Juda, tous ceux qui sont venus dans le pays d’Égypte pour y demeurer, sauront quelle parole subsistera, la mienne ou la leur.

29 Et ceci vous servira de signe, dit l’Éternel, que je vous punirai dans ce lieu, afin que vous sachiez que mes paroles s’accompliront infailliblement pour votre malheur:

30 Ainsi a dit l’Éternel: Voici, je vais livrer Pharaon Hophra, roi d’Égypte, entre les mains de ses ennemis et de ceux qui cherchent sa vie, comme j’ai livré Sédécias, roi de Juda, entre les mains de Nébucadnetsar, roi de Babylone, son ennemi, qui cherchait sa vie.

Avgudadyrkan orsaken till nöden

1 Detta ord kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol*44:1MigdolBetyder "torn", en befäst stad ca 3 mil nordost om Tachpanches., Tachpanches, Memfis*44:1MemfisHuvudstaden strax söder om nutida Kairo. och Patros*44:1PatrosSödra Egypten. Mest känd är den judiska soldatkolonin på ön Elefantine vid Assuan. Här tillbads enligt ortens dokument både HERREN och Anat-Yahu, en kombination mellan Jhvh och krigsgudinnan Anat (Dom 3:31) som titulerades "himlens drottning" (vers 17). område. Han sade:

2 "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit drabba Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem 3 på grund av det onda de gjorde. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt. 4 *Jer 25:4, 35:15. Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.

5 Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar. 6 Därför vällde min harm och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.

7 Och nu säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar. 8 Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land dit ni kommit för att bosätta er. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk. 9 Har ni glömt det onda som era fäder gjorde och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur gjorde i Juda land och på Jerusalems gator? 10 Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.

11 *3 Mos 17:10, Jer 24:6, Amos 9:4. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda. 12 *Jer 42:17f. Jag ska gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De ska alla förgås. I Egypten ska de falla. Genom svärd och svält ska de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och svält ska de dö. De ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära. 13 Jag ska straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, svält och pest. 14 Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där ska ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen ska komma tillbaka dit utom några få som flyr dit."

15 Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade: 16 *Jes 42:20, 53:1, Jer 6:16f, 18:12, Sak 7:11. "Vi tänker inte höra på dig när det gäller det du har talat till oss i Herrens namn, 17 *Jer 7:18. utan vi kommer att göra allt som vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18 Men sedan vi slutat tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och svält." 19 Och kvinnorna sade: "När vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor*44:19offerkakorSötade kakor (jfr Hos 3:1) kända från Babylonien, där de offrades åt gudinnan Ishtar. åt henne med hennes bild och utgöt dryckesoffer åt henne."

20 Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade gett honom detta svar. Han sade: 21 "Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det? 22 Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag. 23 Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag."

24 Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: "Hör Herrens ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land. 25 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem! 26 Hör därför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land ska mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren Gud lever. 27 *Jer 31:28. För jag ska vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land ska gå under genom svärd och svält tills det är slut med dem. 28 Några få som undkommer svärdet ska få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så ska alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras.

29 Detta ska för er vara tecknet på att jag ska straffa er på denna plats, säger Herren, för att ni ska förstå att mina ord om er ska gå i fullbordan till er olycka. 30 *Jer 46:24f. Så säger Herren: Se, jag ska utlämna farao Hofra*44:30farao HofraI grekiska källor Apries (589-570 f Kr). Försökte undsätta Jerusalem 588 f Kr (37:5) och välkomnade sedan efter stadens fall judiska flyktingar till Nildeltat (jfr 43:7). Dödad i samband med ett inbördeskrig som bröt ut 570 f Kr, två år före Nebukadnessars invasion av Egypten 568 f Kr (43:10f, Hes 29:19)., Egyptens kung, till hans fiender och till dem som vill ta hans liv, liksom jag har utlämnat Juda kung Sidkia till Babels kung Nebukadressar, som var hans fiende och ville ta hans liv."