Jeremias 12

1 Tu demeures juste, ô Éternel, quand je conteste avec toi; toutefois je parlerai de jugements avec toi. Pourquoi la voie des méchants prospère-t-elle? Pourquoi sont-ils en paix tous ceux qui agissent perfidement?

2 Tu les as plantés, ils ont pris racine. Ils avancent, même ils fructifient. Tu es près de leur bouche, mais loin de leur cœur.

3 Mais toi, Éternel! tu me connais, tu me vois, et tu éprouves quel est mon cœur envers toi. Traîne-les comme des brebis qu’on doit égorger, et prépare-les pour le jour du carnage!

4 Jusqu’à quand le pays sera-t-il dans le deuil, et l’herbe de tous les champs sera-t-elle desséchée? A cause de la malice de ses habitants, les bêtes et les oiseaux disparaissent. Car ils disent: Il ne verra pas notre fin.

5 Si tu as couru avec les gens de pied et qu’ils t’aient lassé, comment lutteras-tu d’ardeur avec les chevaux? Et si tu n’es en assurance que dans une terre de paix, que feras-tu devant l’orgueil du Jourdain?

6 Car même tes frères et la maison de ton père, même ceux-là sont perfides envers toi, même ceux-là crient à plein gosier derrière toi. Ne les crois pas, quand même ils te parleront amicalement.

7 J’ai abandonné ma maison; j’ai délaissé mon héritage; j’ai livré ce que mon âme aimait, aux mains de ses ennemis.

8 Mon héritage a été pour moi comme un lion dans la forêt; il a jeté son cri contre moi; c’est pourquoi je l’ai pris en haine.

9 Mon héritage m’est-il un oiseau de diverses couleurs, que les oiseaux de proie fassent cercle autour de lui? Allez, rassemblez toutes les bêtes des champs; amenez-les pour le dévorer.

10 De nombreux bergers ont ravagé ma vigne; ils ont foulé mon partage; ils ont réduit mon beau partage en un désert affreux.

11 On en fait une solitude; il est désolé, il est en deuil devant moi. Tout le pays devient désolé, car personne n’y a rien pris à cœur.

12 Sur tous les lieux élevés du désert les destructeurs viennent; car l’épée de l’Éternel dévore le pays d’un bout à l’autre; il n’y a de paix pour personne.

13 Ils ont semé du froment, et ils moissonnent des épines; ils se sont fatigués sans profit. Soyez honteux de vos récoltes, à cause de l’ardeur de la colère de l’Éternel!

14 Ainsi a dit l’Éternel contre tous mes mauvais voisins, qui mettent la main sur l’héritage que j’ai fait hériter à mon peuple d’Israël: Voici, je vais les arracher de leur pays, et j’arracherai la maison de Juda du milieu d’eux.

15 Mais il arrivera qu’après les avoir arrachés, j’aurai encore compassion d’eux, et je les ferai retourner chacun à son héritage et chacun à sa terre.

16 Et il arrivera que, s’ils apprennent les voies de mon peuple, s’ils jurent par mon nom, et disent: L’Éternel est vivant! comme ils ont enseigné à mon peuple à jurer par Baal, ils seront établis au milieu de mon peuple.

17 Mais s’ils n’écoutent pas, j’arracherai entièrement une telle nation, et je la ferai périr, dit l’Éternel.

Undran över Herrens handlande

1 *Job 21:7, Ps 73:3, Hab 1:13, Mal 3:15. Rättfärdig är du, Herre,

när jag vill gå till rätta

med dig.

Ändå måste jag tala med dig

om dina domslut.

Varför lyckas de ogudaktiga så väl?

Varför lever alla trolösa

så trygga?

2 *Jes 29:13, Hes 33:31. Du planterar dem och de slår rot,

de växer och bär frukt.

Du är nära i deras mun,

men långt från deras inre.

3 *Ps 139:1f, Jer 11:20, Jak 5:5. Men du, Herre, känner mig.

Du ser mig och prövar

hur mitt hjärta är mot dig.

Ryck bort dem som får till slakt

och förbered dem för dagen

då de dödas.

4 *Jes 24:6, Jer 9:10, Hos 4:3, Hab 3:17. Hur länge ska landet sörja

och hela markens gräs

torka bort,

så att både fyrfotadjur och fåglar

går under för invånarnas ondska?

De säger: "Han kan inte se

vår framtid."

Guds svar

5 *Sak 11:3. Om du springer ikapp med fotfolk

och de tröttar ut dig,

hur skulle du då kunna

tävla med hästar?

Du känner dig trygg i fredligt land,

men hur ska du klara dig

i snåren vid Jordan*12:5snåren vid JordanVid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.?

6 *Jer 9:4. Dina bröder och din fars hus

är också trolösa mot dig,

de ropar för full hals

bakom din rygg.

Lita inte på dem,

även om de talar vänligt

med dig.

7 Jag har övergett mitt hus,

lämnat mitt arv

och gett min älskade

i fiendens hand.

8 Min arvedel blev

som ett lejon i skogen mot mig.

Hon höjde sin röst mot mig,

därför hatar jag henne.

9 *Jes 56:9, Jer 2:14f. Min arvedel har blivit för mig

som en spräcklig rovfågel

som angrips av andra rovfåglar*12:9en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglarSvårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): "en hyenas grotta med andra grottor".

runt omkring.

Gå och samla markens alla djur

och låt dem komma för att äta!

10 *Jer 6:3, 23:1. Många herdar

har fördärvat min vingård

och trampat ner mitt land.

De har gjort mitt härliga land

till en öde öken,

till en ödemark.

11 Sörjande och öde

ligger det framför mig.

Hela landet ligger öde,

för ingen bryr sig om det.

12 Över alla kala höjder i öknen

rycker plundrare fram,

för Herrens svärd slukar allt

från landets ena ände

till den andra.

Ingen kan känna sig trygg.

13 *3 Mos 26:16, 5 Mos 28:38, Hos 8:7, Mika 6:15, Hagg 1:6. De har sått vete men skördat törne.

Förgäves tröttar de ut sig.

Ni kommer att skämmas

över er gröda

på grund av Herrens

brinnande vrede.

Upprättelse för Israels grannar

14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 *5 Mos 6:13, 10:20, Jes 2:19f, Jer 4:2, Ef 2:19f. Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant Herren lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.