Jeremias 15

1 Et l’Éternel me dit: Quand Moïse et Samuel se tiendraient devant moi, mon âme n’en serait point inclinée vers ce peuple. Chasse-le de devant ma face, et qu’il s’en aille!

2 Et s’ils te disent: Où irons-nous? Tu leur répondras: Ainsi a dit l’Éternel: A la mort ceux qui sont pour la mort, à l’épée ceux qui sont pour l’épée, à la famine ceux qui sont pour la famine, à la captivité ceux qui sont pour la captivité.

3 Et j’enverrai sur eux quatre sortes de fléaux, dit l’Éternel: l’épée pour tuer, et les chiens pour traîner, les oiseaux des cieux et les bêtes de la terre pour dévorer et pour détruire.

4 Et je les livrerai pour être agités à tous les royaumes de la terre, à cause de Manassé, fils d’Ézéchias, roi de Juda, et de tout ce qu’il a fait dans Jérusalem.

5 Car qui serait ému de compassion pour toi, Jérusalem! Ou qui viendrait te plaindre; ou qui se détournerait pour s’informer de ta prospérité?

6 Tu m’as abandonné, dit l’Éternel, tu es allée en arrière; mais j’étends ma main sur toi, et je te détruis. Je suis las d’avoir pitié.

7 Je les vannerai avec un van jusqu’aux portes du pays. Je priverai d’enfants, je ferai périr mon peuple; ils ne se sont pas détournés de leurs voies.

8 Je multiplierai ses veuves plus que le sable des mers; je ferai venir sur eux, sur la mère du jeune homme, celui qui détruit en plein midi; je ferai tomber subitement sur elle l’angoisse et la frayeur.

9 Celle qui avait enfanté sept fils languit; elle rend l’esprit; son soleil se couche quand il est encore jour; elle est honteuse et confuse. Ceux qui lui restent, je les livrerai à l’épée devant leurs ennemis, dit l’Éternel.

10 Malheur à moi, ô ma mère! de ce que tu m’as fait naître homme de contestation et homme de dispute pour tout ce pays! Je n’ai rien prêté, et je n’ai rien emprunté, et cependant chacun me maudit!

11 L’Éternel dit: Ne te réservé-je pas pour le bien? Ne ferai-je pas qu’au temps de la calamité, au temps de la détresse, l’ennemi te supplie?

12 Le fer brisera-t-il le fer du Nord et l’airain?

13 Tes richesses et tes trésors, je les livrerai, sans prix, au pillage, à cause de tous tes péchés, et dans toutes tes frontières.

14 Je te ferai passer, avec tes ennemis, dans un pays que tu ne connais pas; car le feu de ma colère s’est allumé; il brûlera contre vous.

15 Tu sais tout, ô Éternel! Souviens-toi de moi, visite-moi, venge-moi de mes persécuteurs! Ne m’enlève pas, en différant ta colère; reconnais que je souffre l’opprobre pour toi!

16 Dès que j’ai trouvé tes paroles, je les ai dévorées; et tes paroles sont la joie et l’allégresse de mon cœur. Car ton nom est invoqué sur moi, Éternel, Dieu des armées!

17 Je ne me suis point assis dans l’assemblée des moqueurs, pour m’y réjouir; mais, à cause de ta main, je me suis assis solitaire, car tu me remplissais d’indignation.

18 Pourquoi ma douleur est-elle continuelle? Et pourquoi ma plaie est-elle incurable, et ne veut-elle pas guérir? Serais-tu pour moi comme une source qui trompe, comme des eaux qui ne durent pas?

19 C’est pourquoi ainsi a dit l’Éternel: Si tu reviens, je te ramènerai: tu te tiendras devant moi; et si tu sépares ce qui est précieux de ce qui est vil, tu seras ma bouche; ils se tourneront vers toi, et tu ne te tourneras pas vers eux.

20 Et je ferai que tu sois pour ce peuple comme une muraille d’airain fortifiée, et s’ils te combattent, ils ne l’emporteront pas sur toi; car je suis avec toi pour te sauver et te délivrer, dit l’Éternel.

21 Et je te délivrerai de la main des méchants, et te rachèterai de la main des violents.

Folket måste straffas

1 *2 Mos 32:11f, 4 Mos 14:13f, 1 Sam 7:9f, Ps 99:6, Hes 14:14f. Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel*15:1Mose och SamuelStora bedjare som bad om nåd för folket (2 Mos 32:30f, 4 Mos 14:11f, 1 Sam 7:8, 12:23). trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

2 *Jer 43:11, Sak 11:9, Upp 13:10. Om de frågar dig: "Vart ska ni gå?" ska du svara dem: Så säger  Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. 3 *3 Mos 26:16, 5 Mos 28:26, Jer 7:33. Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem. 4 *5 Mos 28:25, 2 Kung 21:11, 23:26, 24:3, 2 Krön 29:8, Jer 24:9. Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse*15:4ManasseUtövade våld, barnoffer och grov avgudadyrkan (se 2 Kung 21)., Hiskias son, har gjort i Jerusalem.

5 För vem har förbarmande

med dig, Jerusalem,

vem har medlidande med dig?

Vem tar en omväg för att fråga

hur det är med dig?

6 *2 Mos 32:12, 14, 5 Mos 32:15, Jes 1:4. Du har förkastat mig, säger Herren,

och vänt mig ryggen.

Därför har jag räckt ut min hand

mot dig för att förgöra dig.

Jag är trött på att hålla tillbaka.

7 Jag kastade dem med kastskovel*15:7kastskovelRensade ut agnarna från vetet (Matt 3:12 med not).

vid landets portar,

jag gjorde dem barnlösa,

jag förgjorde mitt folk –

men de vände inte om

från sina vägar.

8 Deras änkor blev fler inför mig

än sandkornen i havet.

Mödrarna till deras unga män

lät jag härjas av inkräktare

mitt på ljusa dagen.

Plötsligt lät jag ångest och skräck

drabba dem.

9 *1 Sam 2:5, Amos 8:9. Den som hade fött sju söner

svimmade och gav upp andan.

Hennes sol gick ner

medan det ännu var dag,

hon får blygas och skämmas.

De som är kvar av dem

ska jag överlämna

åt deras fienders svärd,

säger Herren.

Profetkallets vånda

10 *Job 3:1f, 11, 10:18, Jer 11:18f, 20:1f, 14, 26:7f, 38:6. "Ve mig, min mor,

att du fött mig,

en man som skapar strid

och osämja för hela landet!

Jag har inte lånat dem något

och de har inte gett lån till mig.

Ändå förbannar alla mig."

11 *Jer 21:1f, 37:3, 42:1f. Men Herren svarade: "Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?

13 *Ps 44:13, Jes 52:3f, Jer 17:3f. Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 *5 Mos 32:22f. Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er."

15 Herre, du förstår.

Tänk på mig

och ta hand om mig,

och ge mig hämnd

på mina förföljare.

Ryck inte bort mig,

du som är sen till vrede.

Tänk på hur jag hånas

för din skull.

16 *Ps 119:103, Hes 3:1f. Dina ord kom och jag åt dem,

ditt ord blev mitt hjärtas fröjd

och glädje,

för jag är uppkallad

efter ditt namn,

Herre Gud Sebaot.

17 *Jes 8:11, Jer 6:11, Hes 3:14. Jag har inte suttit tillsammans

med gycklare för att roa mig.

Eftersom din hand var över mig

satt jag ensam,

för du har fyllt mig med vrede.

18 *Job 6:15f, Mika 1:9, 14. Varför ska jag ständigt plågas,

och varför är mitt sår oläkbart?

Det vill inte läka.

Du har blivit för mig

som en sinande bäck,

som ett vatten

som ingen kan lita på.

19 Därför säger Herren så:

Om du vänder om

låter jag dig komma tillbaka,

och du ska få tjäna mig.

Om du skiljer det äkta

från det oäkta

ska du bli som min mun.

Folket ska vända tillbaka till dig,

men du ska inte vända tillbaka

till dem.

20 *Jer 1:8, 18f, 6:27, Hes 3:8f. Jag ska göra dig till en fast

kopparmur mot detta folk.

De ska strida mot dig,

men de kan inte besegra dig,

för jag är med dig

för att hjälpa dig och rädda dig,

säger Herren.

21 Jag ska rädda dig

ur de ondas våld

och befria dig

ur våldsmännens hand.