1 Sédécias, fils de Josias, régna à la place de Chonia, fils de Jéhojakim, et fut établi roi sur le pays de Juda, par Nébucadnetsar, roi de Babylone.
2 Mais ni lui, ni ses serviteurs, ni le peuple du pays n’écoutèrent les paroles que l’Éternel avait prononcées par Jérémie, le prophète.
3 Toutefois le roi Sédécias envoya Jéhucal, fils de Shélémia, et Sophonie, fils de Maaséja, le sacrificateur, vers Jérémie, le prophète, pour lui dire: Intercède pour nous auprès de l’Éternel, notre Dieu.
4 Or Jérémie allait et venait parmi le peuple, et on ne l’avait pas encore mis en prison.
5 L’armée de Pharaon était sortie d’Égypte, et les Caldéens qui assiégeaient Jérusalem, ayant appris cette nouvelle, s’étaient éloignés de Jérusalem.
6 Alors la parole de l’Éternel fut adressée à Jérémie, le prophète, en ces mots:
7 Ainsi a dit l’Éternel, le Dieu d’Israël: Vous direz ainsi au roi de Juda, qui vous a envoyés vers moi pour me consulter: Voici, l’armée de Pharaon, qui est sortie à votre secours, va retourner chez elle, en Égypte.
8 Et les Caldéens reviendront assiéger cette ville, et la prendront, et la brûleront par le feu.
9 Ainsi a dit l’Éternel: Ne vous abusez point vous-mêmes, en disant: "Les Caldéens s’en iront loin de nous; " car ils ne s’en iront point.
10 Et même quand vous auriez défait toute l’armée des Caldéens qui combattent contre vous, et quand il n’en resterait que des blessés, ils se relèveraient chacun dans sa tente, et brûleraient cette ville par le feu.
11 Or, quand l’armée des Caldéens se fut retirée de devant Jérusalem, à cause de l’armée de Pharaon,
12 Il arriva que Jérémie sortit pour s’en aller de Jérusalem au pays de Benjamin, en se glissant de là parmi le peuple.
13 Mais lorsqu’il fut à la porte de Benjamin, il se trouva là un capitaine de la garde, nommé Jiréija, fils de Shélémia, fils de Hanania, qui saisit Jérémie, le prophète, en disant: Tu passes aux Caldéens!
14 Et Jérémie répondit: C’est faux! Je ne passe point aux Caldéens. Mais il ne l’écouta pas. Jiréija saisit donc Jérémie, et l’emmena vers les chefs.
15 Alors les chefs s’emportèrent contre Jérémie, le frappèrent et le mirent en prison dans la maison de Jéhonathan, le secrétaire; car ils en avaient fait une prison.
16 Ce fut ainsi que Jérémie entra dans la basse-fosse et dans les cachots. Et Jérémie y demeura longtemps.
17 Mais le roi Sédécias l’envoya chercher, et l’interrogea en secret dans sa maison, et lui dit: Y a-t-il quelque parole de la part de l’Éternel? Et Jérémie répondit: Il y en a une; et lui dit: Tu seras livré entre les mains du roi de Babylone.
18 Puis Jérémie dit au roi Sédécias: En quoi ai-je péché contre toi, contre tes serviteurs, et contre ce peuple, que vous m’ayez mis en prison?
19 Et où sont vos prophètes qui vous prophétisaient, en disant: Le roi de Babylone ne viendra pas contre vous, ni contre ce pays?
20 Or maintenant écoute, je te prie, ô roi, mon seigneur, et que ma supplication soit favorablement reçue de toi! Ne me renvoie point dans la maison de Jéhonathan, le secrétaire, de peur que je n’y meure.
21 Alors le roi Sédécias commanda qu’on gardât Jérémie dans la cour de la prison, et qu’on lui donnât chaque jour un pain de la rue des boulangers, jusqu’à ce que tout le pain de la ville fût consommé. Ainsi Jérémie demeura dans la cour de la prison.
Jeremia profeterar och fängslas
1 2 Kung 24:17f, Jer 52:1f. Sidkia37:1SidkiaJuda rikes siste kung (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:18f., Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, för Babels kung Nebukadressar gjorde honom till kung i Juda land. 2 Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia. 3 Jes 37:2f, Jer 42:2f. Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Shelemjas son37:3Jehukal, Shelemjas sonEtt avtryck av hans sigill har hittats vid utgrävningar i Jerusalem., och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: "Be för oss till Herren vår Gud."
4 Jeremia gick ut och in bland folket, för man hade ännu inte satt honom i fängelse. 5 Faraos här37:5Faraos härFarao Hofra (44:30), på grekiska Apries (589-570 f Kr), sände sommaren 588 f Kr en armé och enligt Herodotus även en flotta längs kustremsan. De tvingades snart på flykten (jfr 2 Kung 24:7, Hes 29:4). hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.
6 Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade: 7 Så säger Herren, Israels Gud: Detta ska ni svara Juda kung som har sänt er till mig för att fråga mig: "Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp ska vända tillbaka till sitt land Egypten. 8 Jer 34:22, 38:23, 39:2f. Sedan ska kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld. 9 Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss. För de kommer inte att ge sig av. 10 Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld."
11 Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, 12 ville Jeremia lämna Jerusalem och gå till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott37:12sin jordlottMarken i Jeremias hemby Anatot (32:7f), bara några kilometer åt nordost. bland folket. 13 Jer 20:2. När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Shelemja, son till Hananja, som sade: "Du tänker gå över till kaldeerna." 14 Jeremia svarade: "Det är inte sant! Jag tänker inte gå över till kaldeerna." Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. 15 De blev arga på Jeremia och lät misshandla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.
16 Jer 38:6. När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, 17 Jer 34:21, Hes 12:13. lät kung Sidkia hämta honom. Hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: "Har det kommit något ord från Herren?" Jeremia svarade: "Ja." Och han fortsatte: "Du ska överlämnas i den babyloniske kungens hand."
18 Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: "Hur har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Babels kung ska inte anfalla er och detta land? 20 Jer 38:26. Så hör mig nu, min herre och kung. Lyssna till min vädjan och skicka inte tillbaka mig till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där." 21 Job 5:20, Jer 32:2, 38:9, 52:6. Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan tills allt bröd var slut i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.