35 Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig (nej, aldrig) [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig (nej, aldrig) någonsin törsta.

27 Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."

4 Men han [Jesus] svarade och sa: "Det står skrivet [5 Mos 8:3]:

Människan ska inte leva bara av bröd [som ensam/enda näringskälla],

utan av varje ord som kommer från (utgår genom) Guds mun."

[Den grekiska prepositionen dia, som här översätts "från", har innebörden: genom, mellan, tvärs över, fram och tillbaka till andra sidan, se Jes 55:11.]

6 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet [längtar desperat efter att ha det rätt ställt med Gud]

– för de ska bli [fullständigt] mättade. [Ps 42:2-3]

33 Nej, sök först (längta, fråga och sträva främst efter) hans rike (kungarike, styre) [Guds rike] och hans rättfärdighet (rätt, rättvisa), så ska allt detta [andra – mat, dryck och kläder också, se vers 31] ytterligare ges (förökas; läggas till) åt er. [Guds rike är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande, inte mat och dryck, dvs. det består inte i det yttre, se Rom 14:17.]

25 På grund (som en följd) av detta [att man inte klarar av att tjäna både Gud och mammon, se vers 24] säger jag er: Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för ert liv, vad ni ska äta eller vad ni ska dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? [Fil 4:6]

2 Som nyfödda barn, längta (törsta) efter den rena (oförfalskade) andliga mjölken,

[Ordet "andlig" är på grekiska logikos och syftar på Guds ord (gr. logos). Se även 1 Pet 1:23-25. Den andliga mjölken är ren (gr. adolon) i kontrast till falsk (gr. dolon), den andra punkten i listan i vers 1.]

det gör att ni kan växa upp till [fullständig] befrielse (frälsning),

16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket. 17 Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över – tolv korgar fulla med bröd. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!]

9 För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,

och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10-11; Jer 31:25; Luk 1:53]

10 För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge).

[Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]

10 Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet].

25 Den som välsignar (en generös själ; en givmild person)

blir framgångsrik (rikt mättad; även: smord, se Ps 23:5),

och den som vederkvicker andra (släcker andras törst; frikostigt vattnar andra),

ja, han blir [själv] översköljd (vattnad; rikligt välsignad med regn) [från ovan].

[Ordet "vederkvickt" (hebr. ravah) handlar om att fylla andras behov och släcka andras törst. "Översköljd" är i grundtexten det ovanligare ordet jara, som bara går att finna här och i profetboken Hosea, där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som vattnar jorden, se Hos 6:3, men också används bildligt för Guds rättfärdighet som "regnar" över Israel, se Hos 10:12. Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av lite vatten från egen brunn till andra människor vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts "den", även om "själ" på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står "han som vederkvicker". Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]

24 Vänliga (nåderika, milda, vackra) ord är som en [rinnande och klibbig] honungskaka [Ords 15:26; Ps 19:11] –

sött (en sötma) för själen och hälsosamt (en läkedom) för kroppen [benen i kroppen].

[Honung står för något gott och hälsobringande och utgör (tillsammans med mjölk) ett kännetecken på det välsignade löfteslandet, se 5 Mos 6:3.]

10 Och han sa till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."

7 Vi har inte tagit med oss något in i denna världen,

därför kan vi inte heller ta med oss någonting härifrån.

8 Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.

31 Om (vare sig) ni äter eller dricker – eller vad ni än gör –

gör [hela tiden] allt [plural] till Guds ära (pris, lov och härlighet).

46 Dagligen samlades de i tempelförgården (för att tillbe) enade (i harmoni, ett ackord, med samma sinne), och i hemmen bröt de bröd och delade måltiden i jublande innerlig glädje (ordagrant "med hjärtan fria från stenig mark", dvs. i enkelhet, lätthet, generositet). 47 De prisade Gud och var omtyckta (hade favör, nåd, var respekterade – gr. charis) hos allt vanligt folk. Herren ökade varje dag antalet av dem som blev frälsta.

[Det kan till en början ses som en motsägelse att de var omtyckta av alla, när Jesus sagt: "Ve er när alla berömmer er", se Luk 6:26. I Apostlagärningarna är fokus på vad Gud gör. De troende prisade Gud och hade favör hos allt vanligt folk. Här används gr. laos som beskriver allmänheten till skillnad från överheten, som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem. Ordet för "allt" är gr. holos som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.

När Jesus däremot sa "Ve er när alla berömmer er" så används ett annat ord för alla, gr. pas. Detta ord beskriver "alla sorter och olika typer". När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man vara vaksam. I detta sammanhang talade Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen och hur det är viktigare att behaga människor än Gud. En inställning tvärt emot de första kristnas i Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst, se Apg 2:42.]

20 Se, jag står [fortfarande] vid dörren [utanför församlingen] och knackar. Om någon skulle höra min röst och öppna dörren, [då] ska jag komma in till honom och äta (hålla måltid) med honom och han med mig.

[Grekiskan har här ordagrant: "har stått vid dörren". Det tillsammans med "knackar" beskriver en upprepad pågående händelse, se även Sak 1:3; Höga V 5:2; Matt 7:7; Luk 12:36. Jesus både knackar och talar till sin församling och enskilda troende. Knackandet kan vara yttre omständigheter, prövningar och lidanden då en människa blir påmind om livets bräcklighet. Jesus finns då nära och talar genom den helige Ande, se Joh 6:44. En måltid beskriver en nära gemenskap – vi "bryter brödet" tillsammans med honom själv, se 1 Joh 1:3; 2 Kor 13:13; Luk 24:29-30; Apg 2:42.]

3 Den som äter ska inte förakta (se ner på) den som inte äter.

Den som inte äter ska inte fördöma (döma; fälla en dom över) den som äter

för Gud har ju tagit emot honom.

16 Låt därför ingen människa döma er vad gäller

mat och dryck,

eller vad gäller

en viss högtid [de årliga högtiderna, se 3 Mos 23],

eller en nymåne [högtiden rosh chodesh firades i början på varje ny månad då månen visade sig på nytt, se 4 Mos 10:10; 2 Kung 4:23; Neh 10:33; Jes 1:13; Hes 46:1],

eller sabbatsdagar [som firades varje vecka – fredag kväll till lördag kväll, se 2 Mos 20:8-11; 31:14-16, högtiderna inleds och avslutas även med helgdagar som kallas högsabbater, se 3 Mos 16:31; 3 Mos 23:24, 32, 39; Joh 19:31].

17 Dessa [regler för mat och dryck, högtiderna, sabbaten] är en skugga av det som ska komma, verkligheten själv (själva kroppen som skuggan kommer ifrån) tillhör den Smorde (Messias, Kristus).

[Sju högtider nämns i 3 Mos 23. Det är intressant att se hur dessa är skuggbilder av Jesus. De sju högtiderna och kopplingen till Jesu liv är:

1. Påsken – Jesus var lammet som slaktades.

2. Det osyrade brödets högtid – pekar på Jesu syndfria liv.

3. Förstlingsfrukten – Jesu uppståndelse.

4. Pingsten – den helige Andes utgjutande.

5. Basunhögtiden – (vedermödan eller Jesu återkomst?)

6. Försoningsdagen – (domens dag?)

7. Lövhyddohögtiden – tusenårsriket

Vårhögtiderna talar profetiskt om Jesu första ankomst och hur den helige Ande skulle komma. Alla dessa har gått i uppfyllelse. De återstående tre hösthögtiderna pekar på Jesu andra ankomst och väntar på sin uppfyllelse. Det finns olika synsätt på uppfyllandet för basunhögtiden och försoningsdagen, de andra högtiderna råder det stor enighet om när det gäller deras profetiska betydelse.]

3 Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31-36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahvehs) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.]

9 Detta kan ni äta av allt som finns i vattnet, allt som har fenor och fjäll ska ni äta. 10 Och vad det än är som inte har fenor och fjäll ska ni inte äta, det är orent för er.

[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 används hebr. of som beskriver något som flyger. Här i denna vers används tsipor som är ett onomatopoetiskt ord från det kvittrande ljudet fåglar gör. Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 18) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser.]

29 Och Gud (Elohim) sa: "Se [lyssna; hebr. hinneh – ger betoning åt det som följer], jag ger er varje fröbärande växt på hela jorden och varje träd som har fröbärande frukt – åt er ska de bli som föda.

3 Allt som lever och rör sig ska vara er föda, på samma sätt som jag gav er de gröna växterna [1 Mos 1:30], ger jag er allting.

[Välsignelsen som Gud ger Noa speglar den välsignelse som Adam fick i 1 Mos 1:28. En skillnad är att nu finns synden i världen, och människan ska inte längre råda över djuren. I stället för ett frivilligt underordnande så finns nu en komponent av rädsla hos djuren. Även om att äta kött tidigare var tillåtet, t.ex. Abels blodsoffer var välbehagligt inför Gud och Noas rena djur under deras år i arken, så blir det nu en tydligt uttalad tillåtelse att använda djur till föda.]

4 Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.

3 Jag åt ingen lyxmat (delikatesser), inget kött eller vin vidrörde min mun. [Daniel verkar delvis ha fastat från mat, levt enkelt och bara ätit bröd och vatten under tre veckor.] Jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. [Att smörja sin kropp med olja var vanligt bland judarna och antika folk, oljan mjukgjorde huden och skyddade mot hettan.]