1 Budskapet (profetordet, bördan) som profeten Habackuk (hebr. Chavaqoq) såg i en syn (vision).

2 Hur länge, Herre (Jahveh), ska jag ropa [om hjälp]

utan att du hör (lyssnar)?

Jag ropar till dig – "Våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)!"

Ändå vill du inte frälsa (rädda)!

3 Varför visar du mig missgärningar

och låter mig se skadan?

Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig,

så att kiv och strid uppstår?

4 Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad

[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se Ps 77:3]

och rätten kommer inte fram,

eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,

därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig).

[Samma ord "förlamad" används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se 1 Mos 45:26. Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]

5 Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se

och förundras storligen [ordagrant "chockas bli chockade"],

för se, ett verk ska bli gjort i era dagar

som ni inte ska tro på,

trots att det återberättas för er.

6 Jag ska resa upp kaldéerna [babylonierna],

det bittra och impulsiva folket

som marscherar över [hela] jordens bredd

för att inta boplatser som inte är deras.

7 [Nu beskrivs babyloniernas arrogans:]

De är fruktansvärda och hemska,

deras påbud (juridiska beslut) och deras majestät (styre) kommer från dem själva.

[De är sin egen lag och sätter upp sina egna spelregler.]

8 Deras hästar är vigare än leoparder

och våldsammare än öknens vargar.

Deras ryttare sprider ut sig,

ja, deras ryttare kommer från avlägsna platser,

de flyger som örnen (gamen – hebr. nesher), som skyndar [störtdyker för] att äta [ta sitt byte].

9 Alla kommer med ont uppsåt,

deras ansikten är ivrigt inställda som östanvinden,

de samlar fångar som sanden (lika oräkneliga som sandkornen).

10 De hånskrattar åt kungar

och furstar gör de till åtlöje.

De förlöjligar varje fästning,

de kastar upp jord (gör en anfallsramp) och intar den.

11 När de sveper förbi

som en vind [alternativ översättning "anden svepte förbi och jag var förvånad"]

med överträdelser är de skyldiga,

även de som gör sin styrka till sin gud [hebr. eloha – syftar på stormguden Marduk (Bel)].

12 Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), min Helige?

Vi ska inte dö.

Herre (Jahveh), du har förordnat dem för dom

och du Klippa (hebr. tsor) [ett omskrivet tilltal till Gud], har gjort dem till tuktan.

13 Du som har ögon allt för rena för att se ondskan

och som inte kan titta på det som är fel,

varför ser du då på när de handlar trolöst

och förblir stilla när den onde slukar den som är mer rättfärdig än han?

14 Varför gör du människan som havets fiskar,

som krypen som inte har någon härskare över sig?

15 De tar upp dem med sina fiskespön,

fångar dem i sina nät

och samlar dem i sina fisketrålar

och därför fröjdas de och jublar.

16 Därför offrar de till sina nät och offrar till sina fisketrålar,

eftersom deras mat är fet genom dessa redskap och deras mat riklig.

17 Ska de få tömma sina nät

och inte upphöra att kontinuerligt dräpa hednafolken?