24 Detta är dagen som Herren (Jahveh) har gjort (då han grep in),

låt oss jubla och vara glada.

1 Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [1 Krön 16:34; Ps 107:1; 118:1; 136:1]

2 Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),

min själ (hela min varelse),

och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].

[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8-11; 4 Mos 5:12-15]

______

2 Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),

och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).

5 Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahveh), ni hans trogna följare,

tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].

[Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]

2 Älskade [broder Gaius], i allting (vad gäller allt) så ber (önskar) jag att det ska gå dig väl (att du ska lyckas, blomstra; gr. euodoo betyder: "ha en lyckosam resa", se Rom 1:10) och att du ska vara vid god hälsa, precis som det står väl till med din själ [se vers 3 och 4].

[Johannes inte bara ber för sin broder utan önskar också innerligt av hela sitt hjärta att Gaius på alla sätt ska få "blomstra och bära frukt" i sin fortsatta vandring på vägen med Herren.]

13 För du har skapat mina njurar [mitt inre],

du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]

[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]

14 Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)

är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].

Underbara är dina verk,

och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).

15 Min kropp (skelett) var inte dold för dig

när jag formades i det fördolda.

När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,

16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].

Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]

innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.

17 Hur ofattbara (dyrbara)

är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!

Hur ofantligt stor

är inte summan av dem alla!

13 För du har skapat mina njurar [mitt inre],

du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]

[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]

14 Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)

är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].

Underbara är dina verk,

och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).

15 Min kropp (skelett) var inte dold för dig

när jag formades i det fördolda.

När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,

16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].

Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]

innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.

6 Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) från moderlivet [redan innan jag föddes ända fram tills nu],

ja, du förlöste mig från moderlivet.

Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig.

10 Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,

du lät mig vara trygg vid min moders bröst.

9 "Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahveh)!

Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom

– om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom."

[Ordet för "överlämna" (hebr. galal) betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla över" till någon, att överlämna sig och förtrösta, se Ps 37:5; Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3, när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesu uppståndelse skulle kunna bevittnas, se Matt 28:2-5.]

10 Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,

du lät mig vara trygg vid min moders bröst.

4 Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

24 Må Herren (Jahveh) välsigna dig

och bevara (beskydda) dig.

25 Må Herren (Jahveh) låta sitt ansikte lysa över (mot) dig [komma med sin närvaro]

och visa dig sin nåd (välvilja; trösta dig och ge dig sin oförtjänta kärlek).

26 Må Herren (Jahveh) vända (upplyfta) sitt ansikte till dig

och ge dig frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom).

______

7 Du är alltigenom underbar, min älskade (kära),

det finns ingen fläck eller defekt på dig.

[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]

25 Styrka och värdighet är hennes klädnad (hennes position är säker och stark),

och hon gläder sig över framtiden. [Eftersom hon vet att hon och hennes familj är redo att möta den.]

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Styrka" som börjar med denna bokstav, och förstärker att hennes styrka kommer inifrån, hon vet vem hon är och är trygg i sin identitet.]

26 När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet),

på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) undervisning.

[Hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en anda av kärlek, godhet och trofasthet.]

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "sin mun" som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.]

30 Lögn (falskhet, bedräglighet) är oförtjänt nåd (chen) [charm kan förleda]

och flyktig (kortvarig) är skönhet,

men en hustru (kvinna) som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh)

– hon ska prisas (uppskattas, äras).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Lögn" (hebr. sheqer) som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgås.]

31 Det gråa håret är en ärekrona [det kröner en äldre person och inger respekt och vördnad],

om den kommer från vandringen på de rättfärdigas väg.

3 Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er [är tacksam över varje personligt minne],

12 Lär oss antalet av våra dagar

så att vi kan få visa hjärtan.

4 mitt hjärta blev brinnande inom mig (jag blev arg på insidan).

När jag mumlade (tänkte på det) brann en eld,

jag talade med min tunga.

5 Hjälp mig att förstå mitt slut (att jag en gång ska dö), Herre (Jahveh),

att mina dagar snart är räknade,

låt mig inse hur kort (flyktigt) mitt liv är.

[Hjälp mig att ta tillvara varje dag.]

11 Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (min personligt utstakade gångväg).

Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),

ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand).

[Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling till hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]

7 Många säger:

"Vem kan visa oss det goda?"

[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren (Jahveh).]

Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahveh). [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25-26.]

4 Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahveh),

[bara] detta söker jag (längtar jag efter):

att få bo i Herrens (Jahvehs) hus

i alla mina livsdagar,

skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahvehs) ljuvlighet (välbehag, nåd)

och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel.

[När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:1, 37-38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:1; 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är att få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:2; 65:5; 84:5; 134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4-6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]

6 Ja [ja, så är det verkligen, se 2 Kor 1:20-21], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)

ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.

Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahvehs) hus

alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd").

[Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David, som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shov (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". På Davids tid syftade "Herrens hus" på tabernaklet (2 Sam 6:12, 17) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (2 Krön 5:1). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]

1 Till (av) David.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]

______

Välsignad är Herren (Jahveh) min klippa,

som övade min hand för krig,

och mina fingrar för striden.

[Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]

2 Min nåd (omsorgsfulla kärlek),

och min borg,

mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),

och min befriare,

min sköld,

honom, i vilken jag tar skydd,

som kuvar folk under mig.

[Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]

6 Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],

och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds (Elohims) namn.

Må Herren (Jahveh) uppfylla (fullborda) alla dina önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Ovanligt ord, kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 37:4.]

[Nu skiftar pronomenet från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8-10.]

7 Nu vet jag att Herren (Jahveh) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].

Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],

genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

8 Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],

men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahvehs), i vår Guds (Elohims), namn

– det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi).

[Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]

3 Jag, Herren (Jahveh), vaktar vingården.

Jag vattnar den regelbundet (i varje ögonblick).

Jag vaktar den dag och natt

så att ingen kan skada den.

4 för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig."

3 men trofast [full av tro och övertygelse – gr. pistos] är Herren, som kommer att styrka (grundligt plantera; stötta, stabilisera) [1 Pet 5:10] och skydda (vaksamt vakta) er från den onde.

[Det finns paralleller som står ut i vers 2-3. Här ses en tydlig koppling mellan dem som är medvetet "onda" och "den onde". Förklaringen "alla har ju inte tron" beskriver troligen dem som är "fel ute". Ordagrant står det i vers 1 "be syskon, runtomkring oss". Paulus önskar att han och hans medarbetare ska få bli omringade av förböner, så att Guds ord kan få snabb spridning och inte hindras av aktivt onda människor. Han ber också om att de själva och andra får vara på rätt plats mitt i detta skeende.]

14 Men vi tackar Gud,

som ständigt för oss fram i den Smordes (Kristi) triumferande segertåg

och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.

7 Jag har kämpat den goda (ärbara) kampen.

[Som en atlet i de grekiska spelen har jag vunnit, och vilar nu i den segern.]

Jag har fullbordat mitt lopp.

[Som en löpare i ett sprinterlopp, och vilar nu i den segern.]

Jag har bevarat (hållit fast vid) tron.

[Som en soldat har jag försvarat och skyddat tron, och vilar nu i den segern.]

45 Salig (lycklig, välsignad) är hon som litade på (trodde) att det skulle gå i fullbordan,

det som sagts henne genom Herren." [Det som förmedlats genom ängeln Gabriel, se vers 26, 30-33.]

[Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet upphöjer (gr. megaluno). Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för upphöjer. Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1-10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsånger, se Luk 1:68-79; 2:29-32.]