17 ✝Från den tiden började Jesus predika och säga: Omvänd er, för himmelriket* har kommit nära.

8 ✝Bär därför sådan frukt som hör till omvändelsen*.

13 ✝Men gå och lär er vad detta betyder: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse*.

15 ✝och sa: Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära. Omvänd er* och tro evangelium.

3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder* er, ska ni alla på samma sätt gå förlorade.

32 ✝Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse*.

38 ✝Då sa Petrus till dem: Omvänd* er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni ska få den Helige Andes gåva.

19 Ångra er* därför och vänd om, så att era synder blir utplånade,

30 ✝Därför har Gud haft överseende med okunnighetens tider, men nu förkunnar han att alla människor överallt ska omvända* sig.

19 ✝Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Så var därför ivrig och omvänd* dig.

9 ✝Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig*.

32 För jag finner ingen glädje i den död som drabbar någon som dör säger Herren GUD. Vänd därför om, så får ni leva.

14 men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig, och ber och söker mitt ansikte och vänder om från sina onda vägar, då ska jag höra det från himlen och förlåta deras synd och bota deras land.

1 ✝ Och Hiskia sände bud till hela Israel och Juda och skrev brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påsk. 2 ✝ Ty kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem hade kommit överens om att hålla påsken i den andra månaden. 3 Ty de kunde inte hålla den vid den tiden, eftersom prästerna inte hade helgat sig tillräckligt och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4 Och kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. 5 ✝ Och de beslöt att sända ut en kungörelse i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels Guds, påsk i Jerusalem, för de hade inte gjort det på länge, så som det var föreskrivet. 6 ✝ Och buden gav sig av med breven från kungen och hans furstar och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning och sa: Ni Israels barn, vänd tillbaka till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända tillbaka till den rest av er som har undkommit den assyriske kungens hand. 7 Och var inte som era fäder och som era bröder, som försyndade sig mot HERREN, sina fäders Gud, som därför utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var nu inte hårdnackade som era fäder, utan böj er för HERREN och kom till hans helgedom, som han har helgat för evigt, och tjäna HERREN, er Gud, så att hans brinnande vrede må vända sig bort från er. 9 ✝ Ty om ni vänder tillbaka till HERREN, ska era bröder och barn möta barmhärtighet hos dem som förde bort dem som fångar, så att de får komma tillbaka till detta land. Ty HERREN, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända bort sitt ansikte från er om ni vänder tillbaka till honom. 10 ✝ Och buden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men de hånskrattade åt dem och drev med dem. 11 Men det fanns några från Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Och över Juda kom Guds hand, så att han gav dem ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt enligt HERRENS ord. 13 Och en stor skara människor samlades i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i andra månaden, det var en mycket stor församling. 14 Och de stod upp och tog bort de altaren, som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. 15 Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Och prästerna och leviterna skämdes, och de helgade sig och förde brännoffren in i HERRENS hus. 16 Och de stod på sin plats, så som det var föreskrivet för dem enligt gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte det blod de fått av leviterna. 17 Ty det fanns många i församlingen som inte hade helgat sig, därför hade leviterna fått ansvaret att slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt HERREN. 18 ✝ Ty en mängd av folk, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig, utan åt påskalammet på annat sätt än vad som var föreskrivet. Men Hiskia bad för dem och sa: Må HERREN, den gode, förlåta* var och en 19 som inriktar sitt hjärta till att söka HERREN Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens reningsföreskrifter. 20 ✝ Och HERREN hörde Hiskia och helade folket. 21 Och de av Israels barn som befann sig i Jerusalem höll det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje. Och leviterna och prästerna prisade HERREN varje dag sjungande till HERREN med ljudande instrument. 22 Och Hiskia talade uppmuntrande till alla leviterna som lärde ut den goda kunskapen om HERREN. Och de åt under de sju dagar högtiden varade, de offrade tackoffer och bekände inför HERREN sina fäders Gud. 23 Och hela församlingen enades om att hålla högtid i ytterligare sju dagar. Och de höll högtid i ytterligare sju dagar under glädje. 24 ✝ Och Juda kung Hiskia gav åt församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får, och furstarna gav åt församlingen 1 000 tjurar och 10 000 får. Och ett stort antal av prästerna helgade sig. 25 Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och hela den församling som hade kommit från Israel, och de främlingar som kommit från Israels land, och de som bodde i Juda. 26 Och det var stor glädje i Jerusalem, för något liknande hade inte ägt rum sedan den tid då Salomo, Davids son, var Israels kung. 27 ✝ Och de levitiska prästerna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön nådde till hans heliga boning, till himlen.

13 ✝Riv sönder era hjärtan och inte era kläder, och vänd om till HERREN, er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda.

1 ✝ I åttonde månaden av Darejaves andra regeringsår kom HERRENS ord till profeten Sakarja*, son till Berekja, son till Iddo. Han sa: 2 HERREN har varit mycket vred på era fäder, 3 ✝ därför ska du säga till dem: Så säger HERREN Sebaot: Vänd om till mig, säger HERREN Sebaot, så ska jag vända om till er, säger HERREN Sebaot. 4 ✝ Var inte som era fäder, som forna tiders profeter predikade för och sa: Så säger HERREN Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar! Men de hörde inte och brydde sig inte om mig, säger HERREN. 5 ✝ Var är era fäder? Och profeterna, lever de för evigt? 6 Men mina ord och mina förordningar, som jag befallde genom mina tjänare profeterna, har de inte drabbat era fäder? Och de vände om och sa: Som HERREN Sebaot hade tänkt göra med oss, som våra vägar och våra gärningar förtjänade, så har han gjort med oss. 7 ✝ På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom HERRENS ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, som sa: 8 ✝ Jag såg om natten, och se, en man red på en röd häst och han stod bland myrtenträden i dalsänkan och bakom honom fanns röda, bruna* och vita hästar. 9 ✝ Då frågade jag: Vilka är dessa, o min herre? Och ängeln, som talade med mig, svarade och sa: Jag ska visa dig vilka dessa är. 10 ✝ Och mannen, som stod bland myrtenträden, svarade och sa: Dessa är de, som HERREN har sänt ut för att färdas över jorden. 11 ✝ Och dessa svarade HERRENS ängel, som stod bland myrtenträden, och sa: Vi har färdats över jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla. 12 ✝ Då tog HERRENS ängel till orda och sa: HERREN Sebaot, hur länge ska du dröja med att förbarma dig över Jerusalem och Juda städer, på vilka du varit vred nu i sjuttio år? 13 ✝ Och HERREN svarade ängeln, som talade med mig, med goda och tröstande ord, 14 ✝ och ängeln, som talade med mig, sa till mig: Ropa ut och säg: Så säger HERREN Sebaot: Jag nitälskar för Jerusalem och för Sion med stor nitälskan, 15 ✝ och jag är mycket vred på de självsäkra* hednafolken, för även om jag bara vredgades lite, gjorde de det onda värre. 16 ✝ Därför säger HERREN så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem med förbarmande. Mitt hus ska byggas där, säger HERREN Sebaot, och mätsnöret ska sträckas ut över Jerusalem. 17 ✝ Ropa på nytt och säg: Så säger HERREN Sebaot: Än en gång ska mina städer flöda över av det som är gott, och HERREN ska än en gång trösta Sion och än en gång utvälja Jerusalem. 18 Och jag lyfte min blick och tittade och fick se fyra horn, 19 ✝ och jag frågade ängeln som talade med mig: Vad betyder dessa? Och han svarade mig: Det är dessa horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem. 20 Och HERREN visade mig fyra smeder. 21 ✝ Då frågade jag: Vad har dessa kommit för att göra? Och han svarade och sa: Dessa är de horn som har skingrat Juda, så att ingen man kunde lyfta upp huvudet, men dessa har kommit för att skrämma bort dem, för att slå av hornen på de hednafolk som lyfte sina horn mot Juda land för att skingra det.

13 ✝Den som döljer sina synder får ingen framgång, men den som erkänner och överger dem ska få barmhärtighet.

23 Vänd om till min tillrättavisning, se, jag vill utgjuta min Ande över er och göra mitt ord känt för er.

9 ✝Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

7 ✝Jag säger er, att på samma sätt ska det bli större glädje i himlen över en syndare som omvänder* sig, än över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder* sig.

8 ✝Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och gör era hjärtan rena, ni tvehågsna*.