1 ✝ Och Hiskia sände bud till hela Israel och Juda och skrev brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påsk. 2 ✝ Ty kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem hade kommit överens om att hålla påsken i den andra månaden. 3 Ty de kunde inte hålla den vid den tiden, eftersom prästerna inte hade helgat sig tillräckligt och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4 Och kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. 5 ✝ Och de beslöt att sända ut en kungörelse i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels Guds, påsk i Jerusalem, för de hade inte gjort det på länge, så som det var föreskrivet. 6 ✝ Och buden gav sig av med breven från kungen och hans furstar och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning och sa: Ni Israels barn, vänd tillbaka till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända tillbaka till den rest av er som har undkommit den assyriske kungens hand. 7 Och var inte som era fäder och som era bröder, som försyndade sig mot HERREN, sina fäders Gud, som därför utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var nu inte hårdnackade som era fäder, utan böj er för HERREN och kom till hans helgedom, som han har helgat för evigt, och tjäna HERREN, er Gud, så att hans brinnande vrede må vända sig bort från er. 9 ✝ Ty om ni vänder tillbaka till HERREN, ska era bröder och barn möta barmhärtighet hos dem som förde bort dem som fångar, så att de får komma tillbaka till detta land. Ty HERREN, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända bort sitt ansikte från er om ni vänder tillbaka till honom. 10 ✝ Och buden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men de hånskrattade åt dem och drev med dem. 11 Men det fanns några från Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Och över Juda kom Guds hand, så att han gav dem ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt enligt HERRENS ord. 13 Och en stor skara människor samlades i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i andra månaden, det var en mycket stor församling. 14 Och de stod upp och tog bort de altaren, som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. 15 Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Och prästerna och leviterna skämdes, och de helgade sig och förde brännoffren in i HERRENS hus. 16 Och de stod på sin plats, så som det var föreskrivet för dem enligt gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte det blod de fått av leviterna. 17 Ty det fanns många i församlingen som inte hade helgat sig, därför hade leviterna fått ansvaret att slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt HERREN. 18 ✝ Ty en mängd av folk, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig, utan åt påskalammet på annat sätt än vad som var föreskrivet. Men Hiskia bad för dem och sa: Må HERREN, den gode, förlåta* var och en 19 som inriktar sitt hjärta till att söka HERREN Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens reningsföreskrifter. 20 ✝ Och HERREN hörde Hiskia och helade folket. 21 Och de av Israels barn som befann sig i Jerusalem höll det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje. Och leviterna och prästerna prisade HERREN varje dag sjungande till HERREN med ljudande instrument. 22 Och Hiskia talade uppmuntrande till alla leviterna som lärde ut den goda kunskapen om HERREN. Och de åt under de sju dagar högtiden varade, de offrade tackoffer och bekände inför HERREN sina fäders Gud. 23 Och hela församlingen enades om att hålla högtid i ytterligare sju dagar. Och de höll högtid i ytterligare sju dagar under glädje. 24 ✝ Och Juda kung Hiskia gav åt församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får, och furstarna gav åt församlingen 1 000 tjurar och 10 000 får. Och ett stort antal av prästerna helgade sig. 25 Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och hela den församling som hade kommit från Israel, och de främlingar som kommit från Israels land, och de som bodde i Juda. 26 Och det var stor glädje i Jerusalem, för något liknande hade inte ägt rum sedan den tid då Salomo, Davids son, var Israels kung. 27 ✝ Och de levitiska prästerna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön nådde till hans heliga boning, till himlen.