1 Och det hände efter detta att Moabs barn och Ammons barn och med dem andra ammoniter, kom för att strida mot Josafat. 2 Då kom några och berättade för Josafat och sa: En stor skara kommer mot dig från andra sidan havet, från Syrien, och se, de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi. 3 ✝ Då greps Josafat av fruktan och vände sig för att söka HERREN och utlyste en fasta över hela Juda. 4 Då samlades Juda för att be HERREN om hjälp och från alla Juda städer kom man för att söka HERREN. 5 Och Josafat ställde sig bland de församlade från Juda och Jerusalem i HERRENS hus, framför den nya förgården, 6 ✝ och sa: O HERRE, våra fäders Gud! Är inte du Gud i himlen och råder inte du över alla hednafolkens riken? Och finns det inte i din hand kraft och makt, så att ingen kan stå dig emot? 7 ✝ Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav det åt din vän Abrahams ättlingar för evigt? 8 Och de bosatte sig där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sa: 9 ✝ Om något ont kommer över oss så som svärd, straffdom, pest eller hunger, så vill vi ställa oss framför detta hus och inför dig, för ditt namn är i detta hus, och ropa till dig i vår nöd, och du ska då höra och hjälpa. 10 ✝ Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, som du inte lät Israel invadera när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och utrotade dem inte, 11 se, hur de nu lönar oss genom att komma för att kasta ut oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12 ✝ O vår Gud, ska du inte döma dem? Ty vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, inte heller vet vi vad vi ska göra, utan våra ögon är vända till dig. 13 Och hela Juda stod inför HERREN med sina spädbarn, sina hustrur och sina barn. 14 Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15 Och han sa: Hör upp, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och du kung Josafat! Så säger HERREN till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16 I morgon ska ni dra ner mot dem. Se, de drar då upp vid Sisbranten och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17 ✝ Ni ska inte behöva strida i denna strid. Träd fram och stå stilla, och ni ska få se HERRENS frälsning. Han är med er, o Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. Dra ut mot dem i morgon, för HERREN ska vara med er. 18 Då böjde Josafat ner sitt huvud med ansiktet mot marken, och hela Juda och Jerusalems invånare föll ner inför HERREN och tillbad HERREN. 19 Och leviterna av kehatiternas och koraiternas söner stod upp för att prisa HERREN, Israels Gud, med högljudd röst. 20 ✝ Och de stod tidigt upp på morgonen och drog ut till Tekoa öken. Och när de drog ut, steg Josafat fram och sa: Hör på mig o Juda och ni Jerusalems invånare! Tro på HERREN, er Gud, så ska ni bli befästa, och tro på hans profeter, så ska det gå er väl. 21 ✝ Och när han hade rådgjort med folket, utsåg han sångare åt HERREN och som skulle prisa den heliga härligheten, medan de drog ut framför hären och säga: Prisa HERREN, för hans nåd varar för evigt. 22 Och när de började sjunga och prisa, sände HERREN ett bakhåll mot folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23 ✝ Ty folket från Ammon och Moab reste sig mot dem som bodde i Seirs bergsbygd för att förinta och utplåna dem, och när de hade gjort slut på dem som bodde i Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra. 24 Och när Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen och blickade ut mot folkmassan, se, då låg där bara döda kroppar fallna på marken, och ingen hade kommit undan. 25 Och när Josafat och hans folk kom för att plundra bytet från dem, fann de bland dem ett överflöd av rikedomar och på de döda kropparna dyrbara smycken. Och de tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen av bytet i tre dagar, så mycket fanns det. 26 Och på fjärde dagen samlades de i Berakadalen*, för där välsignade de HERREN. Därför fick platsen namnet Berakadalen ända till denna dag. 27 Och alla män från Juda och Jerusalem vände om med Josafat i spetsen och återvände glada till Jerusalem, eftersom HERREN hade gett dem glädje över sina fiender. 28 Och de drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter till HERRENS hus. 29 Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att HERREN hade stridit mot Israels fiender. 30 Och Josafats rike fick ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor. 31 ✝ Och Josafat regerade över Juda. Han var 35 år gammal när han blev kung, och han regerade 25 år i Jerusalem. Och hans mor hette Asuba, Silhis dotter. 32 Och han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, och gjorde det som var rätt i HERRENS ögon. 33 Men offerhöjderna blev inte avskaffade, för folket hade ännu inte riktat sina hjärtan till sina fäders Gud. 34 ✝ Och resten av Josafats gärningar, de första som de sista, se, de är nedtecknade i Jehu, Hananis sons bok, som är nämnd i boken om Israels kungar. 35 Och därefter ingick Juda kung Josafat allians med Israels kung Ahasja, han som gjorde så mycket ont. 36 Och han slog sig samman med honom för att bygga skepp som skulle segla till Tarsis. Och de byggde skeppen i Esjon-Geber. 37 ✝ Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresa, mot Josafat och sa: Eftersom du har allierat dig med Ahasja, har HERREN gjort dina verk om intet. Och skeppen förliste så att de inte kunde segla till Tarsis.