1 ✝ Och Josia höll HERRENS påskhögtid i Jerusalem, och man slaktade påskalammet på den fjortonde dagen i första månaden. 2 Och han insatte prästerna i deras uppgifter och styrkte dem till tjänstgöringen i HERRENS hus. 3 ✝ Och han sa till leviterna som undervisade hela Israel, vilka var helgade åt HERREN: Sätt den heliga arken i det hus som Israels kung Salomo, Davids son, har byggt. Den ska inte vara er en börda på era axlar. Tjäna nu HERREN, er Gud, och hans folk Israel. 4 Och gör er redo enligt era fäders släkt, efter era avdelningar, enligt vad David, Israels kung, har föreskrivit och enligt hans son Salomos föreskrifter. 5 Och ställ er i helgedomen, efter indelningen av familjerna av dina bröders fäder, folket, och efter indelningen av leviternas familjer. 6 Och slakta påskalammet och helga er och förbered era bröder, så att de kan göra enligt HERRENS ord som Mose gav. 7 ✝ Och Josia gav av hjorden åt folket, lamm och killingar, allt till påskoffer för alla som var närvarande, till ett antal av 30 000 och 3 000 tjurar. Allt detta kom från kungens egendom. 8 Och av furstarna fick folket, prästerna och leviterna frivilliga gåvor. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna till påskoffer 2 600 lamm och killingar och 300 oxar. 9 Och Konanja och hans bröder Semaja och Netanel, samt Hasabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav åt leviterna till påskoffer 5 000 lamm och killingar och 500 oxar. 10 Så förbereddes gudstjänsten och prästerna stod på sina platser, och leviterna efter sina avdelningar, enligt kungens befallning. 11 ✝ Och de slaktade påskalammet, och prästerna stänkte blodet leviterna tagit hand om och leviterna flådde dem. 12 ✝ Och de tog undan brännoffren för att de skulle ge åt folket enligt deras indelning i familjer, för att de skulle offra dem åt HERREN, så som det står skrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de med oxarna. 13 ✝ Och de stekte påskalammet över eld enligt föreskrifterna, men de andra heliga offren kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut dem till allt folket. 14 Sedan gjorde de i ordning åt sig själva och åt prästerna, eftersom prästerna, Arons söner, var upptagna med att offra brännoffer och fettet ända till natten. Därför tillredde leviterna åt sig själva och åt prästerna, Arons söner. 15 ✝ Och sångarna, Asafs ättlingar, stod på sina platser, så som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, eftersom deras bröder leviterna lagade till åt dem. 16 Så blev den dagen allt ordnat för HERRENS tjänst, för att hålla påskhögtiden och för att offra brännoffer på HERRENS altare, enligt kung Josias befallning. 17 ✝ Och de israeliter som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. 18 ✝ Det hade inte hållits någon sådan påskhögtid i Israel sedan profeten Samuels tid. Och ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som Josia höll och prästerna och leviterna och hela Juda och Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. 19 I Josias artonde regeringsår hölls denna påskhögtid. 20 ✝ Efter allt detta, när Josia hade gjort i ordning templet, drog Neko, kungen i Egypten upp för att strida mot Karkemis vid Eufrat. Och Josia drog ut mot honom. 21 Men han skickade sändebud till honom och lät säga: Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot det folk jag är i krig med, för Gud har befallt mig att skynda mig. Avstå från att lägga dig i vad Gud gör, som är med mig, så att han inte förgör dig. 22 Men Josia ville inte vända sig bort från honom, utan förklädde sig för att strida mot honom, och lyssnade inte på Nekos ord från Guds mun, utan kom för att strida på Megiddoslätten. 23 ✝ Och bågskyttarna sköt kung Josia, och kungen sa till sina tjänare: För mig härifrån, för jag är svårt sårad. 24 ✝ Då tog hans tjänare honom ut ur vagnen och satte honom i den andra vagnen som han hade, och de förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd i en av sina fäders gravar. Och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia. 25 Och Jeremia sörjde över Josia, och alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina klagosånger såsom de gör än i dag, och det blev en sed i Israel, och se, de är nedtecknade i klagosångerna. 26 Och resten av Josias gärningar och hans godhet enligt det som står skrivet i HERRENS lag, 27 och om hans gärningar, de första som de sista, se, de är nedtecknade i boken om Israels och Juda kungar.