1 ✝ I Asas trettiosjätte regeringsår drog Israels kung Baesa upp mot Juda och befäste Rama, för att ingen skulle kunna komma ut eller komma in till Asa, Juda kung. 2 ✝ Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i kungapalatset och sände det till Syriens kung Ben-Hadad, som bodde i Damaskus, och lät säga: 3 ✝ Det finns ett förbund mellan mig och dig så som det fanns mellan min far och din far. Se, jag har sänt dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Baesa och kom, så att han drar bort från mig. 4 ✝ Och Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer. Och de slog Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla förrådsstäderna i Naftali. 5 ✝ Och det hände, när Baesa fick höra det, att han slutade med att befästa Rama och avslutade sitt arbete. 6 ✝ Då tog kung Asa med sig hela Juda och de förde bort stenarna och trävirket som Baesa hade använt till att befästa Rama, och med detta befäste han Geba och Mispa. 7 ✝ Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sa till honom: Eftersom du har förlitat dig på kungen i Syrien och inte har förlitat dig på HERREN, din Gud, därför har den syriske kungens här sluppit undan din hand. 8 ✝ Var inte etiopierna och libyerna en mycket stor här med mängder av vagnar och ryttare? Men eftersom du förlitade dig på HERREN gav han dem i din hand. 9 ✝ Ty HERRENS ögon överblickar hela jorden, för att stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. I detta har du handlat dåraktigt, därför ska du härefter ha krig. 10 ✝ Då blev Asa vred på siaren och satte honom i fängelse för han var rasande på honom för detta. Och Asa förtryckte en del av folket vid samma tid. 11 ✝ Och se, Asas gärningar, de första som de sista, se, de är nedtecknade i boken om Juda och Israels kungar. 12 Och i sitt trettionionde regeringsår blev Asa sjuk i sina fötter, men trots att hans sjukdom blev värre, sökte han inte i sin sjukdom HERREN, utan läkare. 13 Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår. 14 Och de begravde honom i hans grav, som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad, och de lade honom på en bädd, som man hade fyllt med välluktande dofter och olika slags kryddor, konstmässigt beredda, och de tände ett mycket stort bål för honom.