1 Och Josafat, kungen i Juda, återvände välbehållen hem till Jerusalem. 2 ✝ Och siaren Jehu, Hananis son, gick ut för att möta honom och sa till kung Josafat: Ska du hjälpa den ogudaktige och älska dem som hatar HERREN? Därför är HERRENS vrede över dig. 3 ✝ Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har tagit bort offerlundarna från landet och har inriktat ditt hjärta på att söka Gud. 4 Och Josafat bodde i Jerusalem, och han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Seba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud. 5 ✝ Och han tillsatte domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad. 6 ✝ Och han sa till domarna: Ge akt på vad ni gör, för det är inte på människors vägnar ni dömer utan på HERRENS. Han är med er när ni dömer. 7 ✝ Därför, låt nu HERRENS fruktan vara över er. Ge noga akt på vad ni gör, för hos HERREN, vår Gud, finns ingen orätt eller partiskhet, inte heller tar han mutor. 8 ✝ Också i Jerusalem insatte Josafat några av leviterna och prästerna och israeliternas familjeöverhuvuden till att döma enligt HERRENS lag och avgöra rättstvister, när de återvände till Jerusalem. 9 Och han befallde dem och sa: Så ska ni göra i HERRENS fruktan, troget och helhjärtat. 10 Och när någon tvist kommer till er från era bröder som bor i sina städer, mellan blod och blod, mellan lag och bud, stadgar och förordningar, då ska ni varna dem så att de inte överträder mot HERREN och vreden kommer över er och era bröder. Gör detta, så drar ni inte någon skuld över er. 11 Och se, Amarja, översteprästen, är över er i alla HERRENS angelägenheter, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen, och leviterna ska vara tjänstemän inför er. Var frimodiga i det ni gör, och HERREN ska vara med den som är god.