1 ✝ Och Josafat hade stor rikedom och ära och genom giftermål* blev han släkt med Ahab. 2 ✝ Och efter några år drog han ner till Ahab i Samaria. Och Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket som han hade med sig, och han övertalade honom att dra upp mot Ramot i Gilead. 3 Och Ahab, Israels kung, frågade Josafat, Juda kung: Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead? Och han svarade honom: Jag som du, och mitt folk som ditt folk, och vi kommer att vara med dig i kriget. 4 Och Josafat sa till Israels kung: Jag ber dig, sök HERRENS ord idag. 5 ✝ Då samlade Israels kung profeterna, 400 män, och sa till dem: Ska vi dra ut för att strida mot Ramot i Gilead eller ska jag låta bli? Och de sa: Dra dit upp, ty HERREN ska ge det i kungens hand. 6 ✝ Men Josafat sa: Finns det inte någon mer HERRENS profet här, så att vi kan fråga genom honom? 7 ✝ Och Israels kung sa till Josafat: Det finns en man till, genom vilken vi kan fråga HERREN. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig något gott för mig, utan alltid bara ont. Det är Mika, Jimlas son. Då sa Josafat: Säg inte så, konung. 8 ✝ Då kallade Israels kung på en hovman och sa: Hämta genast hit Mika, Jimlas son. 9 ✝ Och Israels kung och Josafat, Juda kung, satt på var sin tron, klädda i sina skrudar. Och de satt på en öppen plats vid ingången till Samarias port, och alla profeterna profeterade inför dem. 10 ✝ Och Sidkia, Kenaanas son, hade gjort sig horn av järn och sa: Så säger HERREN: Med dessa ska du stånga syrierna tills du har gjort slut på dem. 11 ✝ Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sa: Dra upp mot Ramot i Gilead så ska du ha framgång, för HERREN ska ge det i kungens hand. 12 ✝ Och budbäraren som hade gått för att kalla på Mika, talade till honom och sa: Se, profeterna förkunnar med en mun framgång för kungen. Låt därför ditt ord, jag ber dig, stämma med deras och lova framgång. 13 ✝ Och Mika sa: Så sant HERREN lever, jag kommer bara att tala det som min Gud säger. 14 ✝ Och då han kom till kungen, sa kungen till honom: Mika, ska vi dra ut för att strida mot Ramot i Gilead eller ska vi låta bli? Och han svarade: Dra upp och var framgångsrik och de ska bli givna i er hand. 15 ✝ Men kungen sa till honom: Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du inte säger något annat än sanningen när du talar till mig i HERRENS namn? 16 ✝ Då sa han: Jag såg hela Israel skingrat på bergen som får som inte har någon herde. Och HERREN sa: Dessa har ingen herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt. 17 ✝ Då sa Israels kung till Josafat: Har jag inte sagt dig att han aldrig profeterar något gott för mig utan bara ont? 18 ✝ Och han sa: Hör därför HERRENS ord: Jag såg HERREN sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. 19 ✝ Och HERREN sa: Vem ska locka Israels kung Ahab så att han drar upp mot Ramot i Gilead och stupar där? Då sa den ene si och den andre så. 20 ✝ Då kom en ande fram och ställde sig inför HERREN och sa: Jag ska locka honom. Och HERREN sa till honom: På vilket sätt? 21 ✝ Och han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Och HERREN sa: Du ska locka honom, och du ska också lyckas. Gå och gör så. 22 ✝ Och se, nu har därför HERREN lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och HERREN har förkunnat att det onda ska komma över dig. 23 ✝ Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och slog Mika på kinden och sa: På vilken väg har då HERRENS Ande gått bort från mig för att tala till dig? 24 ✝ Och Mika sa: Se, du ska få se det den dag när du springer för att gömma dig i det innersta rummet. 25 ✝ Och Israels kung sa: Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, ståthållaren i staden, och till kungens son Joas, 26 ✝ och säg: Så säger kungen: Sätt denne i fängelse och ge honom bedrövelsens bröd och bedrövelsens vatten tills jag kommer välbehållen tillbaka. 27 ✝ Och Mika sa: Om du någonsin kommer tillbaka välbehållen, då har HERREN inte talat genom mig. Och han tillade: Hör detta, alla ni folk! 28 ✝ Så drog Israels kung och Juda kung Josafat upp mot Ramot i Gilead. 29 ✝ Och Israels kung sa till Josafat: Jag ska dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder. Så förklädde sig Israels kung, och de drog ut i striden. 30 ✝ Men Syriens kung hade befallt befälhavarna över vagnarna och sagt: Strid varken mot liten eller stor, utan bara mot Israels kung. 31 ✝ Och det hände när befälen över vagnarna såg Josafat att de sa: Det är Israels kung. Därför omringade de honom för att strida, men Josafat ropade och HERREN hjälpte honom, och Gud lockade bort dem från honom. 32 ✝ När befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung slutade de att förfölja honom. 33 ✝ Och en man spände sin båge och sköt på måfå och träffade Israels kung i en skarv på rustningen. Då sa han till föraren av vagnen: Vänd om och för mig ut ur hären, för jag är sårad. 34 ✝ Och striden blev den dagen allt häftigare men kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot syrierna, ända till kvällen, och vid solnedgången dog han.