1 Han som förskingrar drar upp mot dig. Vakta fästningen, spana mot vägen, rusta dig, samla all din kraft! 2 För HERREN har återställt Jakobs storhet, liksom Israels storhet, för plundrare har plundrat dem och fördärvat deras vinträd. 3 Hans hjältars sköld har färgats röda, krigsmännen är klädda i scharlakan. Det flammar som eld i vagnarnas stål den dag han gör sig redo, och spjuten av cypress svingas. 4 ✝ På gatorna ska stridsvagnarna störta fram, de ska jaga varandra över de öppna platserna. De ska likna facklor, som blixtar far de iväg. 5 Han ska komma ihåg sina kämpar. De stapplar fram på sin väg, de skyndar mot dess mur, och skyddstaken görs redo. 6 Flodernas portar ska öppnas, och palatset ska rasa samman. 7 Det som är beslutat är att hon ska kläs av och föras bort, och hennes tjänarinnor ska leda henne och låta som duvor, de slår sig för bröstet. 8 ✝ Men Nineve var sedan gammalt lik en vattenrik damm, ändå ska de fly bort. Stanna, stanna, ska man ropa, men ingen ska vända sig om. 9 Plundra silvret, plundra guldet, för det finns ändlöst med skatter och ett överflöd av dyrbarheter. 10 ✝ Hon är tom, övergiven och ödelagd! Modlösa hjärtan, skälvande knän och darrande höfter överallt. Och alla deras ansikten bleknar. 11 ✝ Var är lejonkulan, och platsen där de unga lejonen fick sin föda, dit lejonet, lejoninnan och lejonungarna gick, utan att någon skrämde dem? 12 ✝ Lejonet rev i stycken tills hans ungar var mättade och ströp åt sina honor och fyllde sina hålor med rov, och sina kulor med sönderrivet byte. 13 Se, jag är emot dig, säger HERREN Sebaot, och jag ska bränna dina vagnar i rök, och svärdet ska förgöra dina unga lejon, och jag ska utplåna ditt rov från jorden, och dina sändebuds röst ska aldrig mer höras.