6 Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahveh) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),

åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.

6 Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahveh) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),

åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.

1 Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;

jag fanns för dem som inte sökte mig.

Jag sa: Här är jag, här är jag

till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.

29 Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

30 Även unga pojkar kan bli trötta och behöva vila,

unga män (ordagrant: utvalda, dvs. "de starkaste" – elitsoldater) kan stappla och falla.

31 Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)

ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):

De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)

som örnar.

De ska springa (rusa fram)

utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).

De ska vandra (fortsätta, gå)

utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).

[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]

11 Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],

sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [Ps 105:5]

[I hebreiskan används två olika verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.

Baqash har också tre bokstäver (bet, qof och shin), där shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

11 Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],

sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [Ps 105:5]

[I hebreiskan används två olika verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.

Baqash har också tre bokstäver (bet, qof och shin), där shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

9 Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.

14 men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)

ödmjukar sig (böjer sina knän),

och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]

och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)

och vänder om från sina onda vägar,

då ska jag

höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se vers 13],

och förlåta deras synd,

och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land.

[Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]

2 Han gick ut mot Asa och sa till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren (Jahveh) är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er.

1 Guds (Elohims) Ande kom över Asarja, Odeds son. 2 Han gick ut mot Asa och sa till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren (Jahveh) är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. 3 En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem (hebr. jarah) och utan någon undervisning (instruktion, Torah). 4 Men i sin nöd omvände de sig till Herren (Jahveh), Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. 5 Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. 6 Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd. 7 Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön."

8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded [hans son Asarja], tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.

[Det var Asarja som talade profetian, se vers 1. Att den hebreiska texten har Obed här kan vara ett patronymikon, där faderns namn används om sonen. Detta skrivsätt är inte ovanligt. Jesus kallas "Davids son" i Jer 30:9 och Mose används om "Moses söner", se Ps 90:1. Den grekiska översättningen Septuaginta byter ut Obed mot Asarja, den latinska översättningen Vulgata och den syriska översättningen lägger till och översätter "Asarja, Obeds son".]

9 Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), var med honom.

10 De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas 15:e regeringsår [ca 896 f.Kr. på våren, kanske under påskhögtiden i Jerusalem]. 11 Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. 12 Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren (Jahveh), sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. 13 Var och en som inte sökte Herren (Jahveh), Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. 14 Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och shofarer. 15 Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

16 Kung Asa avsatte också sin farmor (mor/farmor – hebr. im) Maacha från sin position som drottningmoder, eftersom hon hade satt upp en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände den i Kidrondalen. 17 Offerhöjderna blev dock inte avlägsnade ur Israel, men Asas hjärta var hängivet Gud så länge han levde. 18 Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.

19 Och det blev inget krig förrän i Asas 35:e regeringsår.

13 När ni söker (strävar, letar och frågar efter) mig,

ska ni finna (så finner ni) mig,

om ni frågar efter (träder fram inför; närmar er; söker) mig

av hela ert hjärta.

[Versen kan också översättas: Och ni har sökt mig, och ni har funnit mig, för ni har helhjärtat sökt upp mig; se även 5 Mos 4:29; Dan 9:4-19; Joel 2:12; Luk 11:9.]

13 När ni söker (strävar, letar och frågar efter) mig,

ska ni finna (så finner ni) mig,

om ni frågar efter (träder fram inför; närmar er; söker) mig

av hela ert hjärta.

[Versen kan också översättas: Och ni har sökt mig, och ni har funnit mig, för ni har helhjärtat sökt upp mig; se även 5 Mos 4:29; Dan 9:4-19; Joel 2:12; Luk 11:9.]

29 Är inte mitt ord (budskap) som en eld [som förädlar metallen], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), som en slägga som krossar klippan?

29 Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv).

[Ordet "söka" beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural "ni" till singular "din" mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.]

2 Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),

de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.

2 Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),

de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.

10 Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,

låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

28 Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,

upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

45 Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),

för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

4 Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],

sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt).

[I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom.

Ordet baqash har också tre bokstäver: Bet, qof och shin. Den sista bokstaven, shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro.

Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts "ständigt" kommer från verbet "att sträcka" eller "att tänja" dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

4 Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],

sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt).

[I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom.

Ordet baqash har också tre bokstäver: Bet, qof och shin. Den sista bokstaven, shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro.

Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts "ständigt" kommer från verbet "att sträcka" eller "att tänja" dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]

8 Mitt hjärta säger om dig [hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]:

"Sök [plural] mitt ansikte."

[Versen är svåröversatt. Ordet "sök" används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se Ef 3:17. Den andra gången ordet "sök" förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även Ps 24:6; 105:4.]

Ja, jag söker [singular] ditt ansikte, Herre (Jahveh),

1 En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda havet.]

[Bakgrunden kan vara Davids egen sons Avshaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15-17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är "törstig" och hur han och de med honom anlände "utmattade" vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21-31.]

______

7 "Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.

Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.

Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.

9 Därför säger jag er:

Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.

Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.

Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.

10 För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar aktivt och villigt emot],

och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer],

och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp)."

[Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom. Vers 9-10 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 9 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 10 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 9 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 10 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.]

9 Därför säger jag er:

Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.

Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.

Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.

31 Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

10 för Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

[Sackeus, och många med honom i Jeriko, arbetade med pengar. Nu ger Jesus en liknelse om just pengar, som illustrerar förvaltarskap. På samma sätt som i tidigare liknelser i Lukas kommer anledningen och förklaringen i inledningen, se Luk 18:1, 9. Man trodde han skulle gå upp till Jerusalem och göra revolt mot det romerska styret, men Jesus vill förklara att han kommer att gå bort för att sedan komma tillbaka som kung. Det finns likheter med liknelsen om talenterna i Matt 25:14-30, men det är två olika liknelser. Jesus berättade liknande men olika liknelser vid olika tillfällen.]

10 Och Herren (Jahveh) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,

ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd).

10 Och Herren (Jahveh) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,

ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd).

4 Tillskriv storhet till (väx, förstora) Herren (Jahveh) med mig,

låt oss upphöja hans namn tillsammans!

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden "Tillskriv storhet till" som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Ju mer vi lovar och prisar Herren (Jahveh) tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]

10 Frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh), ni heliga (Guds utvalda),

för de lider ingen brist, de som fruktar honom.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Denna vers både inleds och avslutas med ordet "Frukta" (hebr. jare), som börjar med denna bokstav. Här finns en koppling till Ordspråksbokens kända inledning där gudsfruktan är början till all kunskap, se Ords 1:7; 9:10.]

4 Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahveh) –

då ska han ge dig ditt hjärtas önskningar (böner, planer – hebr. mishalah).

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet "Förtrösta" börjar med bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även vers 9b. Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i vers 11b, där det tematiskt knyter an till vers 3-4. Det ovanliga ordet mishalah kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 20:6.]

2 Herren (Jahveh) skådar ner från himlen

på människosläktet (Adams barn),

för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),

någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.

[På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Moseboken och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David.

______

Herre (Jahveh), du rannsakar (utforskar, genomsöker, granskar) mig

och känner mig.

2 Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];

du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30]

5 Han ska (kommer att) få välsignelse av Herren (Jahveh),

och rättfärdighet [ett frikännande från domen] från sin frälsnings Gud (Elohim).

6 Detta är släktet (den generation) som frågar efter (hängivet/flitigt uppsöker) honom:

de som söker ditt ansikte (önskar/längtar att vara inför dig) är Jakob [Jakobs släkte].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4 För så säger Herren (Jahveh) till Israels hus:

"Sök mig och ni ska leva.

4 För så säger Herren (Jahveh) till Israels hus:

"Sök mig och ni ska leva.

14 Sök gott och inte ont

så att ni får leva,

och så att Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), ska vara med er,

som ni säger.

16 Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande,

10 Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade, "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.]

11 Vi ber att ni ständigt ska bli styrkta

med all kraft som kommer från hans härliga makt.

Det resulterar i uthållighet (ståndaktighet) [att ni kan stå fast under prövningar]

och tålamod [självkontroll – att ni får en förlåtande attityd mot människor],

och att ni med glädje

7 För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,

utan kraftens (förmågans, möjlighetens)

och kärlekens

och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande].

[Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]

6 Utan tro är det omöjligt (kraftlöst, fruktlöst – gr. adunatos) att behaga [honom], för den som närmar sig Gud måste (behöver) tro att han existerar (är, finns) och att han belönar (ordagrant: blir en belönare åt) dem som hängivet söker (uthålligt och innerligt frågar efter) honom. [Jak 4:8]

[Om tro saknas, dvs. om vi inte är trofasta mot Gud och förtröstar på honom, uppstår problem – det grekiska ordet för omöjligt kan även översättas kraftlöst eller oförmöget. Det går alltså över huvud taget inte alls att glädja eller behaga honom. Gud vill att vi ska söka honom med en ivrig förväntan på hans godhet, se Jak 1:6-8.]

[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar Röda havet och räddas, se vers 29.]

6 Utan tro är det omöjligt (kraftlöst, fruktlöst – gr. adunatos) att behaga [honom], för den som närmar sig Gud måste (behöver) tro att han existerar (är, finns) och att han belönar (ordagrant: blir en belönare åt) dem som hängivet söker (uthålligt och innerligt frågar efter) honom. [Jak 4:8]

[Om tro saknas, dvs. om vi inte är trofasta mot Gud och förtröstar på honom, uppstår problem – det grekiska ordet för omöjligt kan även översättas kraftlöst eller oförmöget. Det går alltså över huvud taget inte alls att glädja eller behaga honom. Gud vill att vi ska söka honom med en ivrig förväntan på hans godhet, se Jak 1:6-8.]

[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar Röda havet och räddas, se vers 29.]

8 Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen

både i Jerusalem [staden där de nu befann sig]

och i hela Judeen och Samarien [de närliggande regionerna] –

ända till jordens yttersta gräns."

[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.

- Jerusalem ligger i Judeen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7.

- Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18.

- Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i Apg 11:19-28:31.

Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se vers 1-8.

Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i 1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (Matt 28:19-20; Mark 16:15-16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]