10 ✝O Gud, du vår sköld, blicka ner och ge akt på din smordes ansikte.

4 ✝Ett har jag begärt av HERREN, detta längtar jag efter: att få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar för att se HERRENS härlighet och söka honom i hans tempel.

4 ✝Synderna är mig övermäktiga. Men du ska förlåta våra överträdelser.

1 ✝En pilgrimssång av David. Jag blev glad när man sa till mig: Låt oss gå till HERRENS hus.

6 ✝Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i HERRENS hus för evigt.

8 ✝De rättfärdiga ska se det och frukta, och de ska le åt honom:

9 Jag har blivit främmande för mina bröder, en främling för min mors barn.

12 ✝Och Jesus gick in i Guds* tempel och drev ut alla som köpte och sålde i templet, och stötte omkull penningväxlarnas bord och stolarna för dem som sålde duvor, 13 ✝och sa till dem: Det står skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönehus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.

13 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14 Och han fann i templet dem som sålde oxar och får och duvor, och även växlarna som satt där. 15 ✝Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet, med får och oxar, och slog ut växlarnas pengar och välte omkull borden. 16 Och han sa till dem som sålde duvor: Ta bort detta härifrån. Gör inte min Faders hus till ett handelshus. 17 ✝Då kom hans lärjungar ihåg det som står skrivet: Nitälskan för ditt hus har förtärt* mig.

19 ✝Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva?

15 och för att, ifall jag dröjer, du ska veta hur du ska förhålla dig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, en pelare och sanningens grundval.

6 ✝men Kristus såsom Son över hans hus, vars hus är vi, om vi orubbligt håller fast vid den förtröstan och glädjen som hoppet ger ända fram till slutet.*

44 ✝Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel* i öknen, såsom han som talade med Mose hade bestämt, att han skulle göra det efter den förebild som han hade sett. 45 ✝Detta övertog också våra fäder och förde det med Josua in i det land som hedningarna rådde över, vilka Gud drev ut framför våra fäders ansikte fram till Davids tid. 46 ✝Han fann nåd inför Gud, och bad att han skulle finna ett tabernakel åt Jakobs Gud. 47 ✝Men Salomo byggde ett hus åt honom. 48 ✝Den allra Högste bor dock inte i tempel* som är byggda med händer, som profeten säger: 49 Himlen är min tron, och jorden min fotpall. Vad för ett hus vill ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats, där jag kan vila? 50 Har inte min hand gjort allt detta?

1 ✝Så säger HERREN: Himlen är min tron, och jorden är min fotpall. Var är det hus som ni ska bygga åt mig? Och var är platsen för min vila? 2 ✝För allt detta har min hand gjort, ja, så har allt blivit till, säger HERREN. Men jag ska se till den som är ödmjuk och har en förkrossad ande och som fruktar mitt ord.

16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sa han: Sannerligen är HERREN på denna plats och jag visste det inte. 17 Han greps av fruktan och sa: Hur helig är inte denna plats! Det kan inte vara något annat än Guds hus och detta är himlens port.