13 Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).

[Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]

19 Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

6 Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat (påbörjat, inlett) ett gott verk (arbete) i (inom; bland, hos) er, [också] ska (kommer att) fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka]. [Joh 6:29]

31 Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se vers 28-30, men även hela sammanhanget från vers 17]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? [Ps 118:6]

39 varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],

eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],

eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]

[inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds [utgivande] kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

1 Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe

förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.

[Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se Job 39:12.]

2 Jag ska (vill) säga om Herren (Jahveh):

"Min tillflykt och min borg (mitt starka fäste), min Gud (Elohim)

– jag vill lita (kommer att förtrösta) på honom!"

7 Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),

mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),

jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte].

[Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]

3 Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen,

för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig.

4 Dagar (dagen) när fruktan (rädsla) kommer över mig,

förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp till) dig.

19 Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,

inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nacham).

När han har sagt, ska han då inte göra det?

Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?

5 Var inte girig (inte penningkär – det grekiska adjektivet afilarguros är sammansatt av tre ord och betyder "inte-älska-silver") till sättet (karaktären), var nöjda med vad ni har (hur er nuvarande situation är). För han [Gud] har själv sagt:

Nej – aldrig [någonsin] ska jag lämna dig (släppa taget om dig, ge upp, låta dig sjunka),

inte [heller] – nej, aldrig [någonsin] ska jag överge dig (lämna dig hjälplös mitt under svåra omständigheter). [5 Mos 31:6, 8]

[Två olika negationer föregår verbet "lämna" och upprepas tillsammans med en tredje negation före verbet "överge" i grekiskan. Detta understryker verkligen att Gud inte ska lämna eller överge oss. Citatet är hämtat från 5 Mos 31:6, 8 där Mose uppmuntrar Josua inför intåget i löfteslandet.]

6 Därför kan vi frimodigt säga:

Herren är min hjälpare (den som rycker ut för att rädda och betjäna) [Ps 27:1],

jag ska inte vara rädd (ha ångest, vara förskräckt).

Vad kan en människa göra mig?

[Ps 118:6]

13 Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

1 När det gäller dig [Timoteus], mitt barn [följ Onesiforus exempel, se 2 Tim 1:16-17], hämta nu kraft (få ständigt, gång på gång styrka) i den nåd (oförtjänta favör) [kraft] som finns hos den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

5 Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahveh) av hela ditt hjärta,

och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).

6 På alla dina vägar [på din färd genom livet]

– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom

så ska han jämna (räta ut)

dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].

[Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]

5 Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahveh) av hela ditt hjärta,

och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).

6 På alla dina vägar [på din färd genom livet]

– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom

så ska han jämna (räta ut)

dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].

[Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]

3 Överlämna (rulla över) dina verk till [anförtro allt du gör och vill göra åt] Herren (Jahveh),

så ska dina planer (tankar, syften, mål) ha framgång (bestå; stå fasta; bli grundligt etablerade).

[Dela dina planer med Herren så går det dig väl!]

20 Den som har insikt i (ger akt på, agerar förståndigt på) ordet [Guds ord], finner det goda,

den som litar på Herren (Jahveh) blir välsignad (salig, lycklig, avundsvärd).

[Hebr. davar kan betyda ord, sak, ting eller föremål. Det används ofta om Herrens ord (Ps 33:4), vilket är den troligaste betydelsen här. En annan tolkning är att det handlar om att den som sätter sitt hjärta till att överväga "sitt ord", angelägenheter, att väga sina vägar, kommer att finna gott. Att lita på Gud och göra det rätta, även om det kostar på, kommer att ge sann lycka.]

25 Människofruktan för med sig en snara [Ords 29:6],

men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahveh)

blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd].

[Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]

2 Fokusera på [träna era sinnen och tänk ständigt på] det (de ting) som är där ovan [i det himmelska], inte på det (de saker) som är på jorden.

23 Jesus sa till honom: "Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror."

27 Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud." [Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28-29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se Luk 19:1-10.]

26 Se (titta noggrant) på himlens fåglar! De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, ändå föder er himmelske Fader dem ständigt. Är inte ni mycket mer värda än de?

[Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]

33 Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." [Joh 14:27]

7 [Som kontrast till vers 5-6:]

Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)

som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahveh),

och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahveh).

8 Han är som ett träd planterat vid vatten,

vars rötter sträcker sig mot floden.

Det har inget att frukta när hettan kommer,

dess löv är alltid gröna.

Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,

och det upphör aldrig att bära frukt. [Ps 1:3]

2 När du korsar (går) genom (ordagrant: igenom i) vattnen är jag med dig,

och strömmarna dränker dig inte [ska inte överskölja eller föra bort dig].

När du går genom eld bränner den dig inte (ska du inte bli svedd),

och flamman antänder dig inte (ska inte förtära/bränna/skada dig).

[Versen inleds med konjunktionen ki som översätts eftersom, för eller när. I denna vers fungerar ki som en bekräftelse på att du kan gå igenom svårigheter just därför att han är med. Det första exemplet med vatten och strömmar innebär att man korsar eller passerar genom ett vadställe eller en liknande övergång. Här kan läsaren associera till hur israeliterna korsade Vasshavet och Jordanfloden (2 Mos 14:21-22; Jos 3:4). Det sista exemplet uppfyllde Daniels tre vänner bokstavligen (Dan 3:25-27), men profetian har utan tvekan också en bredare betydelse om Guds beskydd i svåra omständigheter. Frågan är inte om vi möter dem utan när. Se även Ps 66:12; 138:7.]

14 Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,

att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)

så hör han (lyssnar han till) oss.

14 Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,

att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)

så hör han (lyssnar han till) oss.

16 Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.

Gud är kärlek [se vers 8]

och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

1 Mina älskade!

Tro inte (lita inte på) varje ande,

utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],

för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.

18 Nära [tillgänglig] är Herren (Jahveh) – för alla som ropar till (åkallar) honom,

för alla som åkallar (har ropat och fortsätter att ropa till) honom i sanning (trofasthet, visshet, ärlighet, uppriktighet).

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I denna vers börjar de hebreiska orden för "nära" och "ropar till" på denna bokstav och det förstärker vittnesbördet att Gud är nära dem som höjer sin röst i bön till honom.]

8 Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,

för på dig förtröstar (litar) jag.

Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,

för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]

[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]

3 Han låter inte din fot slinta (han låter dig inte tappa fotfästet) [förlora balansen],

han som bevarar (beskyddar; vakar över) dig ska inte vila (slumra).

3 Förtrösta på (lita på; luta dig emot) Herren (Jahveh)

och gör det goda;

bo (bosätt dig; var kvar) i landet

och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).

19 Låt lögnaktiga läppar tystas,

de som talar arrogant (fräckt, oförskämt) mot den rättfärdige,

med högmod och förakt.

25 Vem har jag i himlarna [utom dig]?

Och förutom dig finns det ingenting jag [någonsin] önskar (har nöjt mig med; glatt mig åt) [här] på jorden.

[Himlarna/jorden är en s.k. merism – Gud är det viktigaste av allt i hela universum!]

4 Men låt uthålligheten (ståndaktigheten, tålamodet) utföra sitt fullmogna verk (ha med sig fullbordad handling) så att ni blir fullmogna och fulländade – utan att sakna något.

6 Men han ska fråga [fortsätta att be] i tro, utan att tvivla (utan att vara osäker och splittrad i sin bedömning), för den som tvivlar [kastas fram och tillbaka mellan tro och otro] är (ordagrant: har varit) som havets våg, som drivs omkring av vinden och kastas hit och dit.

[Jakob liknar ett tvivlande sinne vid en våg som rullar in i tro mot fastlandet och som i nästa ögonblick, utav otro och rädsla, kastas ut i havet igen. Vinden kan här tolkas som de yttre omständigheterna.]

7 För i (genom, av) tro

vandrar vi [lever vi vårt liv här på jorden],

inte i (genom, av) det vi ser (det yttre som syns och har tagit form).