5 Jag är vinstocken [se vers 1], ni är grenarna.

Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.

1 En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.

[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.

Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]

______

Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),

jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.

8 Jag har ständigt Herren (Jahveh) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),

eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) Salomo.

______

Om inte Herren (Jahveh) bygger huset (familjen; templet – hebr. bajit) [Salomo byggde templet, se 2 Kung 22:3]

arbetar (sliter) de som bygger på det fåfängt (i tomhet; förgäves).

Om inte Herren (Jahveh) bevarar (beskyddar; vakar över) staden,

vaktar (vakar) väktarna fåfängt.

[Deras insats blir misslyckad och är inte till någon nytta om inte Gud är med.]

3 då du grep in med din hand (makt).

Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],

du krossade folken som levde där, men lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].

14 Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)."

[Ordet stilla (hebr. charesh) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]

5 Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahveh) av hela ditt hjärta,

och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).

6 På alla dina vägar [på din färd genom livet]

– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom

så ska han jämna (räta ut)

dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].

[Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]

9 Människans hjärta tänker ut (planerar) sin väg ["väver samman" och utarbetar sitt sätt att leva],

men Herren (Jahveh) styr (leder) hennes steg (i singular: levnadslopp, jordevandring).

[Väg avser här troligen främst karaktär och moral, se Ords 16:2, 7, 17, 25.]

21 Många planer (ett överflöd av storslagna tankar) har en man i sitt hjärta,

men [bara] Herrens (Jahvehs) råd (syfte, plan, vilja) består [kommer att fullbordas, nå sitt mål]. [Ps 33:10-11; Ords 16:1-3, 9; Jes 46:10; Jer 10:23]

22 Herrens (Jahvehs) välsignelse gör en människa rik,

och det utan sorg (smärta, hårt arbete, lidande).

26 När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,

är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.

19 Då ska vi inte vända oss bort ifrån dig.

Återuppliva oss (ge oss på nytt styrka, mod och tro) och vi ska ropa (åkalla, höja vår röst i bön) till ditt namn.

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Jag lyfter mina ögon mot bergen [som omger Jerusalem – Sions berg och Moria berg].

Varifrån ska min hjälp komma (träda in – hebr. bo)?

2 Min hjälp kommer från Herren (Jahveh),

som har gjort himlar och jord.

[Hebreiskan använder alltid den duala formen på himmel, shamajim. När både "himlar och jord" nämns presenteras Gud som hela universums Skapare, se 1 Mos 1:1. Här används ordet asah för att göra, se 1 Mos 1:7; 2:18.]

3 Han låter inte din fot slinta (han låter dig inte tappa fotfästet) [förlora balansen],

han som bevarar (beskyddar; vakar över) dig ska inte vila (slumra).

18 Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",

då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahveh).

5 I mitt trångmål ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jah),

Herren (Jah) svarade mig och förde mig ut till en rymlig plats.

1 En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

______

Herren (Jahveh) är min herde [kung, fåraherde].

Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist).

[I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb "att valla". Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2-3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]

2 Vid gröna ängar (spirande betesmarker)

låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner).

Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: "invid vilans vatten")

leder han mig (ledsagar han mig varsamt).

[Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.]

11 Jag säger inte detta för att [antyda att] jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter.

13 För jag, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),

som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),

säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),

jag hjälper dig".

29 Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

16 Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga).

[Ordagrant "ha samma sinne mot varandra". Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på vers 16 talar om.]

Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),

utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon).

[Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se Luk 6:10.]

Var inte visa i era egna ögon [ha inte för stora tankar om er själva – tro inte att ni vet allt]!

4 För på samma sätt som vi har många olika delar i en kropp och delarna inte har samma funktion (uppgift), 5 så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i den Smorde (Messias, Kristus), och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. [Vi är beroende av varandra.]

[Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet charismata beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen "på ett sådant sätt att de kan bli till nytta", se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka den/dem, se 1 Kor 14:1.]

8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud.

34 Oroa er därför inte (gör er alltså inte bekymmer) för morgondagen, för morgondagen får själv bära sin oro (bekymra sig; kommer att ta hand om sig själv). Var dag har nog av sin egen plåga (ondska, elakhet, svårighet – gr. kakia; ordagrant: tillräcklig för dagen är dess ondska)."

14 [David fortsätter i bönen:] "Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand.