Deus é nosso refúgio

Psalm 46 – Gud är med oss!

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (för) Korachs söner. En sång för alamot.

[Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till dolda ting", och har även tillägget "För ändens tid" i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.]

______

Psalm 91 – Gud är fortfarande min sköld

1 Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe

förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.

[Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se Job 39:12.]

2 Jag ska (vill) säga om Herren (Jahveh):

"Min tillflykt och min borg (mitt starka fäste), min Gud (Elohim)

– jag vill lita (kommer att förtrösta) på honom!"

3 För han räddar (utan tvekan ska han rycka bort) dig från fågelfångarens snara (jägarens nät),

från dödlig pest (förödande farsot). [Ps 78:50]

4 Han ska betäcka dig med sina fjädrar,

och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt. [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]

Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].

Psalm 18 – Tack för segern

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Herrens (Jahvehs) tjänare David, som talade [sjöng] orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahveh) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand.

[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]

______

Inledande lovprisning

2 Han [David] sa [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]:

Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)!

[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i 2 Mos 33:19, där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se Jes 49:15, dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.]

Herre (Jahveh),

min styrka (källa till kraft).

3 Herre (Jahveh),

min bergsklyfta (ointagliga bergskam; skyddade plats)

och min borg (mitt starka fäste)

och min räddare (den som befriar mig) [så att jag kan undkomma oskadd].

Min Gud (Eli),

min Klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],

min sköld [mitt personliga försvar]

och min frälsnings horn [som hornet på en vildoxe – metafor för militär styrka och seger]

och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)!

[I vers 2-3 riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder åtta termer: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare (verb – en personlig beskyddare), min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som vår Hjälpare och Beskyddare! I vers 4-7 summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren (Jahveh).]

Psalm 16 – Förtröstan på Herren

1 En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.

[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.

Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]

______

Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),

jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.

Psalm 27 – Förtröstan på Gud

1 Av David.

[På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]

______

Inledande förvissning

Herren (Jahveh) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!

Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?

Herren (Jahveh) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!

Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför?

[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]

Motståndare hotar

2 När onda människor kom mot mig,

för att äta mig levande (slita mig i stycken; ordagrant: "äta mitt kött"),

ja, då var det mina motståndare och mina fiender,

som stapplade och föll.

3 Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,

känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);

om ett krig bryter ut mot mig,

så är jag trygg.

Psalm 31 – Upprepad bön

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

______

Del 1

2 I dig, Herre (Jahveh) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).

Låt mig aldrig komma på skam.

Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.

3 Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,

rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.

Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),

en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.

4 Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).

För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter)

och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.

[Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2-3; Jes 40:11.]

5 Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,

för du är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).

3 Var min beskyddare och tillflykt,

en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg).

Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig,

för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). [Ps 31:4]

8 Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahveh),

än att förlita sig på människor (hebr. adam).

9 Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahveh),

än att förlita sig på furstar (gåvor).

[Ordet furste (hebr. nadiv) kommer från verbet "att ge". Det är lätt att sätta sin förhoppning till människor och deras gåvor. Ett exempel finns i Esra bok där Kyros gav gåvor, men hur andra ledare senare vill hindra bygget, se Esra 1:4-5; 3:7; 4:1-24.]

5 Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)

hur de ska störta ner (vanära) honom.

[Ordagrant är versen: "Bara, från höjden störta planerar de för."]

De älskar lögn (falskhet),

med munnen välsignar de,

men i sitt hjärta förbannar de.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Fullständig förtröstan på Gud

6 Bara hos Gud (Elohim) kan min själ (mitt inre) vara stilla,

för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.

7 Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),

mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),

jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte].

[Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]

8 Gud (Elohim) är den som befriar och upphöjer mig.

Gud är min starka beskyddare och min tillflykt.

Förtröstan på Gud

17 Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet),

ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop)

över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed).

För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd)

och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag – hebr. tsar) [är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer].

Psalm 90 – Människans bräcklighet och Guds evighet

1

[Frågan "Hur länge?" binder ihop bok tre och fyra, se Ps 89:47 och Ps 90:14. Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Moses sång finns nämnd i 5 Mos 31:30-32:43. Titeln gudsman används om Elia, Elisha och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahveh) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17.

Författare: Mose

Citeras: Vers 5 citeras i 2 Pet 3:8

Struktur:

1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1-2

2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3-6

3. Guds vrede, vers 7-12

4. En upprättad relation, vers 13-17]

En bön av gudsmannen Mose (Moshe).

______

[Vers 1b-2 formar en kiasm som ramas in av "du", följt av generation/evighet och centralt jorden.]

Du, Herre (Adonai), har varit vår tillflyktsplats

från generation till generation.

2 Innan bergen föddes,

eller du ens hade format jorden

och världen (marken, den bebodda delen),

från evighet till evighet

är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).

9 och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,

han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.

[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i vers 5 där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]

10 Och Herren (Jahveh) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,

ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd).

7 Din rättfärdighet (trofasthet)

är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).

Dina domar

är som det djupaste hav [outgrundligt].

Du beskyddar (bevarar, hjälper)

både människa och djur (mänskligheten och djurriket),

Herre (Jahveh).

[Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35-39; Ps 139:7-12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]

ט – tet

7 God är Herren (Jahveh),

ett värn (starkt skydd; en säker fästning) på nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [Ps 37:39; 50:15].

[י – jod]

Och han känner (hebr. jada)

dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.

4 För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [Ps 27:1],

ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),

en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),

ett skydd mot [solens] hetta.

Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,

är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall],

26 Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),

hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.

29 Herrens (Jahvehs) vägar är ett värn (en tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning) för de ärliga (de som har integritet),

men är undergång (olycka, skräck) för syndarna (för dem som har som livsstil att planera och utföra ondska).