Esperar no Senhor

31  men de som bida efter HERREN hämta ny kraft,  de få nya vingfjädrar såsom örnarna.  Så hasta de åstad utan att uppgivas,  de färdas framåt utan att bliva trötta.

18 Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig; därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sig över eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de som vänta efter honom.

14  Förbida HERREN,  var frimodig och oförfärad i ditt hjärta;      ja, förbida HERREN.

13  Ja, jag tror förvisso      att jag skall få se HERRENS goda      i de levandes land. 14  Förbida HERREN,  var frimodig och oförfärad i ditt hjärta;      ja, förbida HERREN.

1

Längtan efter HERRENS umgängelse. Bön under en tid av nöd.

Av David.  HERREN är mitt ljus och min frälsning;      för vem skulle jag frukta?  HERREN är mitt livs värn;      för vem skulle jag rädas? 2  När de onda draga emot mig      och vilja uppsluka mig,  då stappla de själva och falla,      mina motståndare och fiender. 3  Om ock en här lägrar sig mot mig,      så fruktar ändå icke mitt hjärta;  om krig uppstår mot mig,      så är jag dock trygg. 4  Ett har jag begärt av HERREN,      därefter traktar jag:  att jag må få bo i HERRENS hus      i alla mina livsdagar,  för att skåda HERRENS ljuvlighet      och betrakta hans tempel. 5  Ty han döljer mig i sin hydda      på olyckans dag,  han beskärmar mig i sitt tjäll,      han för mig upp på en klippa. 6  Och nu skall mitt huvud resa sig      över mina fiender runt omkring mig,  och jag vill offra i hans hydda      jublets offer,  jag vill sjunga till HERRENS ära      och lovsäga honom. 7  Hör, o HERRE!  Jag höjer min röst och ropar,      var mig nådig och svara mig. 8  Mitt hjärta förehåller dig ditt ord:      »Söken mitt ansikte.»  Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; 9  fördölj icke ditt ansikte för mig.  Driv icke bort din tjänare i vrede,      du som har varit min hjälp;  förskjut mig icke, övergiv mig icke,      du min frälsnings Gud. 10  Nej, om än min fader och min moder övergiva mig,      skall HERREN upptaga mig. 11  Visa mig, HERRE, din väg,  och led mig på en jämn stig,      för mina förföljares skull. 12  Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja;  ty mot mig uppstå falska vittnen      och män som andas våld. 13  Ja, jag tror förvisso      att jag skall få se HERRENS goda      i de levandes land. 14  Förbida HERREN,  var frimodig och oförfärad i ditt hjärta;      ja, förbida HERREN.

1

Tacksägelse och bön. Det rätta offret.

För sångmästaren; av David; en psalm. 2  Stadigt förbidade jag HERREN,      och han böjde sig till mig  och hörde mitt rop. 3  Han drog mig upp ur fördärvets grop,      ur den djupa dyn;  han ställde mina fötter på en klippa,      han gjorde mina steg fasta; 4  han lade i min mun en ny sång,      en lovsång till vår Gud.  Det skola många se och varda häpna,      och skola förtrösta på HERREN. 5  Säll är den man som sätter      sin förtröstan till HERREN;  och icke vänder sig till dem som äro stolta      och vika av i lögn. 6  Stora äro de under du har gjort,      HERRE, min Gud,  och de tankar du har tänkt för oss;      dig är intet likt.  Jag ville förkunna dem och tala om dem,      men de stå icke till att räkna. 7  Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag  -- öppna öron har du givit mig --  brännoffer och syndoffer begär du icke. 8  Därför säger jag: »Se, jag kommer;  i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. 9  Att göra din vilja, min Gud, är min lust,  och din lag är i mitt hjärta.» 10  Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet      i den stora församlingen;  se, jag tillsluter icke mina läppar;      du, HERRE, vet det. 11  Din rättfärdighet fördöljer jag icke      i mitt hjärta,  om din trohet och din frälsning talar jag;  jag förtiger icke din nåd och din trofasthet      för den stora församlingen. 12  Du, HERRE, skall icke tillsluta      din barmhärtighet för mig;  din nåd och din trofasthet      må alltid bevara mig. 13  Ty lidanden omvärva mig,      flera än jag kan räkna;  mina missgärningar hava tagit mig fatt,      så att jag icke kan se;  de äro flera än håren på mitt huvud,      och mitt mod har övergivit mig. 14  Värdes, o HERRE, rädda mig;  HERRE, skynda till min hjälp.

20  Vår själ väntar efter HERREN;  han är vår hjälp och sköld. 21  Ty i honom gläder sig vårt hjärta,  vi förtrösta på hans heliga namn. 22  Din nåd, HERRE, vare över oss,  såsom vi hoppas på dig.

5  Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord. 6  Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

5  De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd,      de hava behag till lögn;  med munnen välsigna de,      men i sitt innersta förbanna de.  Sela.

34  Förbida HERREN, och håll dig på hans väg,  så skall han upphöja dig till att besitta landet;  du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

5  Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd. 6  På alla dina vägar må du akta på honom,  så skall han göra dina stigar jämna.

3 Och icke det allenast, vi till och med berömma oss av våra lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar ståndaktighet, 4 och ståndaktigheten beprövad fasthet, och fastheten hopp,

11 Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt;

7 Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn. 8 Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära.

11 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit ståndaktiga. Om Jobs ståndaktighet haven I hört, och I haven sett vilken utgång Herren beredde; ty Herren är nåderik och barmhärtig.Job 1:20 f. 42:10,

22 Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek,Rom. 12,10. Ef. 4,3. 1 Tim. 1,5. 1 Petr. 2,17. 1 Joh. 5,1 f. 23 I som ären födda på nytt, icke av någon förgänglig säd, utan av en oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver.Luk. 8, 24  Ty  »allt kött är såsom gräs  och all dess härlighet såsom gräsets blomster;  gräset torkar bort,  och blomstret faller av,Ps. 102,12 f. 103, 25  men Herrens ord  förbliver evinnerligen». Och det är detta ord som har blivit förkunnat för eder såsom ett glatt budskap.Matt. 5,

9 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.1 Tim. 2,4. Hebr. 10,37. 1 Petr. 3,20,

1

Jesus framställer liknelserna om de tio jungfrurna och om de anförtrodda punden, talar om Människosonens dom över folken.

»Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen. 2 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga. 3 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig. 4 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna. 5 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade. 6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.' 7 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor. 8 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.' 9 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.' 10 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen. 11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.' 12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.' 13 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.