Estudar a Bíblia

Berea

11 Folket där [den judiska befolkningen i Berea] var öppnare (mer vidsynta, hade en ädlare karaktär) än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor villighet (entusiasm) och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. [Att budskapet som Paulus och Silas predikade att Jesus var Messias verkligen stämde med de hebreiska Skrifterna, Gamla testamentet.]

15 Gör allt du kan för (var ivrig; skynda dig) att bestå provet [att visa dig redo till tjänst] inför Gud, likt en [oblyg] arbetare som inte har någon anledning att skämmas, och som rätt (korrekt och precist) hanterar (delar, tillämpar, utlägger) sanningens ord.

[Ordet "rätt hanterar", gr. orthotomeo, återfinns bara här i NT. Det används dock två gånger i den grekiska översättningen av GT och översätts "gör vägen rak", se Ords 3:6; 11:5. Grundbetydelsen syftar på att bygga en rak väg, men även att "skära rakt" med innebörden att plöja rakt eller skära till ett stenblock. Irrlärare försökte leda bort på andra vägar, men Timoteus uppmanas att anlägga en rätt väg. Användningen här anspelar också på att vandra den rätta vägen, att själv göra det rätta genom att följa och tillämpa sanningen.

När en romersk väg anlades spände man upp ett snöre mellan två punkter för att få en rät linje. I sammanhanget talas det om de dödas uppståndelse, se vers 18. De två hållpunkter som en sund kristen undervisning bör fästas upp på är Jesu första och andra ankomst. Ett ensidigt fokus på att han har kommit kan leda till världslighet, på samma sätt som ett ensidigt fokus på hans andra tillkommelse kan leda till överandlighet.]

15 Du har redan som litet barn fått kunskap om de heliga Skrifterna, som kan ge dig vishet, så att du blir frälst (helad, upprättad, befriad) genom tron i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

16 Hela Skriften (varje skrift; varje del av Skriften) [hela Bibeln] är utandad av Gud ("gudsutandad" – gr. theopneustos) [inspirerad av Guds Ande] och nyttig (användbar, hjälpsam)

till undervisning [handledning i läran och dess tillämpning, se Rom 15:4],

till tillrättavisning (överbevisning) [om synd, se Joh 16:8],

till upprättelse (återupprättelse, korrigering), [och]

till fostran i rättfärdighet [disciplinerad träning i att leva i överensstämmelse med Guds vilja],

17 så att gudsmänniskan [den som tillhör Gud] kan bli [fullt] färdig [kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu],

väl rustad [sedan hon fullt ut har anpassats och utrustats] för varje god gärning.

[Med Skriften syftar Paulus på de judiska skrifterna (som utgör det vi idag kallar för Gamla testamentet), men även på evangelierna, Apostlagärningarna och breven som tillkom under mitten av det första århundradet (som tillsammans med Johannesevangeliet, senare brev och Uppenbarelseboken benämns Nya testamentet). Den grekiska prepositionen pros ("till" i vers 16 och "för" i vers 17) har innebörden "samverkande fram mot målet" och betonar här Skriftens roll i helgelsen.]

13 Tills jag kommer, fortsätt att

läsa högt ur Skriften [främst GT, men även vissa NT-brev fanns i omlopp, se 2 Pet 3:16.],

uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana)

och undervisa (lära, instruera).

[Den kristna gudstjänsten följde samma mönster som den judiska samlingen i synagogan där någon efter textläsningen lade ut ordet. Jesus följde det mönstret i Nasaret och Paulus och Barnabas gjorde på samma sätt i Antiokia i Pisidien, se Luk 4:16-20; Apg 13:15. Uppmuntran och undervisning hör ihop. Båda orden finns tillsammans i Rom 12:7-8.]

39 [Skrifterna vittnar:]

Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig,

8 Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]

lämna din mun.

Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt

– så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –

för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)

på din väg

och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång].

[Vers 7-8 har flera parallella uttryck. Verben hör (hebr. shamar) och gör (hebr. asah) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet att "beakta – följa". Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även Ps 1:2. Rent språkligt skulle ordet "meditera" kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds ord, se Jes 55:1-3; Joh 6:27, 35.]

נ – nun

105 Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg]

och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).

מ – mem

97 Hur jag älskar din undervisning (Torah)!

Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).

98 Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,

för de är alltid med mig.

99 Jag har mer förståelse än alla mina lärare,

för dina stadgar (hebr. edot) är min begrundan [det jag ständigt reflekterar över].

ב – bet

9 Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?

Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).

10 Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,

låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

11 I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],

så att jag inte ska synda mot dig.

12 Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),

lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

13 Med mina läppar

har jag återgett (räknat upp)

alla påbud (hebr. mishpat)

från din mun.

[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]

14 Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg,

lika mycket som över all [världens] rikedom.

[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]

15 Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)

vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)

och skåda

dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).

[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]

16 I dina förordningar (hebr. chuqim)

har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],

och jag ska inte glömma

ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har "dina ord" i plural.]

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]

7 Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,

när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).

9 Han påbörjade sin resa upp från Babylon på den första dagen i den första månaden [nisan] och kom till Jerusalem på den första dagen i den 5:e månaden [av], [den långa resan gick bra] eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom.

[Resan, via Karkemisch i norra Syrien, var lång och farlig, se Esra 8:21-22. Datumet 1:a nisan motsvarar 8:e april och 1:a i den hebreiska månaden av den 4:e aug 458 f.Kr. Det tog drygt tre och en halv månad att resa de 140 milen och man gick i genomsnitt 15 km per dag. Särskilt den senare delen av resan under sommarmånaderna blir det väldigt hett i området. Datumen anspelar också på ett nytt uttåg liknande det från Egypten, se 2 Mos 12:2; 4 Mos 33:3. Det finns även en koppling till profeten Jesaja, se Jes 11:11-16.]

10 För Esra hade helhjärtat beslutat sig för (hade satt sitt hjärta till att) söka och utforska Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah), för att efterleva den och undervisa om dess stadgar och föreskrifter i Israel.

5 Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahveh) din Gud (Elohim)

av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]

och av hela din själ (med hela din levande varelse)

och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld].

[Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet ("Hör, Israel!"). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se vers 6-7. Se även 5 Mos 11:13-15.

Ordet för hjärta (hebr. levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meód) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jfr Matt 22:37; Mark 12:30; Luk 10:27.]

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. 8 Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah). 9 Skriv dem på dörrposterna (hebr. mezozah) i ditt hus och era portar.

[Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. "tefillin", som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.

I judiska hem har man en mezuza vid sin dörrpost. Mezuza är en pergamentrulle som innehåller två stycken från Torah, 5 Mos 6:4-9 och 5 Mos 11:13-20 och rullas och fästs vid en hylsa på dörrposten. Se även 5 Mos 11:13-21.]

18 Det ska vara så att när han sitter på tronen i sitt kungarike, ska han skriva ner åt sig själv en kopia av denna undervisning (instruktion; hebr. Torah – de fem Moseböckerna) i en egen bok, från den [originalet] som finns hos prästerna, leviterna. 19 Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahveh Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem. 20 Då blir inte hans hjärta upphöjt över hans bröder och han viker inte av från budorden (de tydliga befallningarna), varken till höger eller till vänster. Till slut kan det göra hans dagar fler i hans kungarike, hans och hans barns, mitt i Israel. [2 Sam 7:16]

[Israels kung får inte diktera sina egna lagar som andra kungar utan måste lyda och underordna sig Guds undervisning och instruktioner! Detta är en beskrivning även på Jesus som inte gör något som Fadern inte har talat om för honom, se Matt 5:17; Joh 8:28-29.]

FÖRSTA SAMLINGEN: En manual för livet (kap 1-9)

1 Detta är ordspråk (liknelser, bilder, talesätt, sanningar – hebr. mashal)

av Israels kung Salomo, Davids son.

[Nu följer fem orsaker till boken som översätts "För att ge". I hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen lamed på fem verb i vers 1, 2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.]

2 För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran).

För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.

3 För att ge undervisning om hur man agerar med vishet (hur man får självdisciplin, och hur man handlar rätt i moraliska frågor), resultatet blir:

rättfärdighet (att man följer Guds standard) och

rättvisa (att man tar rättvisa beslut) och

integritet (vad man säger och vad man gör överensstämmer, att man lever moraliskt rätt, vandrar rakt fram).

4 För att ge den oerfarne (naive) förstånd (vaksamhet, gott omdöme),

den unge (ynglingen, tonåringen – hebr. naar) kunskap för att planera sitt liv (kunskap om bästa sättet för att kunna leva ett vist liv).

5 Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.

En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).

6 För att ge förståelse (insikt att tolka den djupare meningen) av ordspråk (hebr. mashal),

de visas ord och mysterier (frågeställningar; mörka och förbryllande ord – hebr. chida).

Bevara visheten i ditt hjärta

1 Min son (mitt barn, min vän),

glöm inte min undervisning (mina instruktioner – hebr. Torah),

och bevara (beskydda, vakta) mina budord (bud – hebr. mitzvot) i ditt hjärta,

2 för hög ålder (dagars längd)

och ett långt liv [många levnadsår]

och frid (fred; fullständig harmoni)

ger de (ska de tillägga/addera till) dig.

13 Ta ett stadigt tag om min förmaning (tillrättavisning, fostran, förädlingsprocess),

släpp den inte, för den är ditt liv.

[Vik inte undan för prövning utan låt den få göra sitt verk i dig.]

23 För budordet (hebr. mitsvah) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (hebr. torah) ett ljus,

och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.

[Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitsvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]

6 Mitt folk är fördärvat på grund av brist på (intim) kunskap.

Eftersom du har förkastat kunskap

ska jag också förkasta dig så att du inte har någon präst till mig (som tjänar mig).

Eftersom du har glömt din Guds (Elohims) undervisning

ska även jag glömma dina söner.

20 till undervisning och till vittnesbörd?" Säkerligen ska de tala enligt detta ord, som inte har något ljus.

24 Jesus svarade dem [saddukéerna, se vers 18]: "Är det inte här [på följande två punkter] som ni tar fel (vandrar vilse)? [Jo det är det!] Det är för att ni inte förstår (känner till) Skrifterna [som undervisar om uppståndelsen] och inte heller Guds kraft [som kan resa upp de döda].

4 För allt det som skrivits förut [i Guds ord], är [ju] skrivet till vår undervisning [för att ge oss instruktioner], så att vi genom den uthållighet (ståndaktighet) och genom den tröst (uppmuntran, uppmaning) Skrifterna ger kan [alltid skulle] bevara hoppet [vårt hopp – en förväntan och en framtidstro, se Rom 8:20-21].

17 Mina älskade, ni vet ju redan detta.

[Ordet "prognos" kommer från gr. proginosko som översätts "ni vet ju redan detta". Guds ord ger en förvarning och "prognos" om vad som kommer att ske.]

Var därför på er vakt [mot falska lärare, se kapitel 2], så att ni inte dras med i de ondas (laglösas) villfarelse och förlorar ert fäste.

18 Väx i stället [kontinuerligt, hela tiden] till i nåd [Guds favör/kraft] [1 Pet 1:5-7] och kunskap [personlig kännedom] om vår Herre och Frälsare, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Hans är äran, nu och till evighetens dag.

Amen (låt det ske så).

10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De försökte förstå vem eller vilken tid den Smordes (Kristi) Ande i dem syftade på när han förutsade den Smordes (Kristi) lidanden och den härlighet som skulle följa.