Família

15 Men om ni inte vill tjäna HERREN, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN.

15 Men om ni inte vill tjäna HERREN, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN.

31 ✝Då sa de: Tro på Herren Jesus Kristus*, så blir du och ditt hus frälst.

57 ✝HERREN, vår Gud, må vara med oss, så som han har varit med våra fäder! Må han inte lämna oss eller överge oss,

6 Vägled den unge på vägen han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.

6 Vägled den unge på vägen han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.

8 ✝Min son, lyssna på din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning. 9 ✝För de är en nådens krans för ditt huvud och ett halsband för din hals.

20 ✝Min son, ta vara på din fars bud och överge inte din mors lag.

6 Dessa ord, som jag i dag befaller dig, ska du lägga på ditt hjärta. 7 Du ska inskärpa dem i dina barn, och tala om dem när du sitter i ditt hus, när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.

6 Dessa ord, som jag i dag befaller dig, ska du lägga på ditt hjärta. 7 Du ska inskärpa dem i dina barn, och tala om dem när du sitter i ditt hus, när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.

4 ✝Och ni fäder, reta inte era barn till vrede, utan lär upp dem genom att fostra och förmana dem i Herren.

4 ✝Och ni fäder, reta inte era barn till vrede, utan lär upp dem genom att fostra och förmana dem i Herren.

Barns och föräldrars, tjänares och herrars plikter. Kampen mot ondskans andemakter. Guds vapenrustning. Sluthälsning.

1 ✝Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, för det är rätt. 2 ✝Hedra din far och din mor, vilket är det första bud som har ett löfte med sig,

12 ✝Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.

12 ✝Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.

19 ✝Hedra din far och din mor, och du skall älska din nästa så som dig själv.

Jesus undervisar om äktenskapet, lägger sina händer på barnen, svarar en ung rik man på hans fråga om evigt liv, svarar på Petrus fråga vad den får som lämnat allt och följt Jesus?

1 ✝ När Jesus hade slutat detta tal, hände det att han bröt upp från Galileen och kom till Judeens område, på andra sidan Jordan. 2 Och mycket folk följde honom, och han botade dem där. 3 ✝ Då gick fariseerna fram till honom, frestade honom och sa till honom: Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst? 4 ✝ Då svarade han och sa till dem: Har ni inte läst att han som gjorde dem från början, gjorde dem till man och kvinna 5 ✝ och sa: Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska vara ett kött? 6 ✝ Så är de inte mer två utan ett kött. Vad nu Gud har fogat samman får människan inte skilja åt. 7 ✝ De sa till honom: Varför befallde då Mose att ge skilsmässobrev och skilja sig från henne? 8 Han sa till dem: För ert hjärtas hårdhets skull tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9 ✝ Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med den frånskilda kvinnan begår äktenskapsbrott.* 10 Hans lärjungar sa till honom: Är det så med mannens förhållande till hustrun, är det bäst att inte gifta sig. 11 ✝ Då sa han till dem: Inte alla kan ta emot det ordet, utan bara de, åt vilka det blir givet. 12 För det finns obrukbara*, som har blivit födda så från moderlivet, och de som har blivit obrukbara av människor, och andra som har gjort sig själva till obrukbara för himmelrikets skull. Den som kan ta emot det, han må ta emot det.

Jesus och barnen

13 ✝ Sedan bar man fram småbarn till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och be, men lärjungarna hindrade dem. 14 ✝ Då sa Jesus: Låt småbarnen komma till mig och hindra dem inte. För sådana hör himmelriket* till. 15 Och när han hade lagt händerna på dem gick han därifrån.

En rik yngling

16 ✝ Och se, en man gick fram och sa till honom: Gode* mästare, vad för gott ska jag göra för att få evigt liv? 17 Då sa han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, det är Gud.* Men vill du gå in i livet, så håll budorden. 18 Han sa till honom: Vilka? Jesus sa: Du skall inte dräpa, du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. 19 ✝ Hedra din far och din mor, och du skall älska din nästa så som dig själv. 20 Den unge mannen sa till honom: Allt detta har jag hållit från min ungdom*. Vad är det mer som fattas? 21 ✝ Jesus sa till honom: Om du vill vara fullkomlig, så gå och sälj det du har och ge åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. 22 Men när den unge mannen hörde det ordet, gick han bedrövad sin väg, eftersom han hade många ägodelar. 23 ✝ Då sa Jesus till sina lärjungar: Sannerligen säger jag er: Det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24 Och ytterligare säger jag er: Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i Guds rike. 25 När hans lärjungar hörde detta, blev de mycket förskräckta och sa: Vem kan då bli frälst? 26 Då såg Jesus på dem och sa till dem: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt. 27 ✝ Då svarade Petrus och sa till honom: Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad ska vi få för det? 28 ✝ Då sa Jesus till dem: Sannerligen säger jag er, att ni som har följt mig ska i återupprättelsen när Människosonen sitter på sin härlighets tron, också ni sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 ✝ Och var och en som lämnar hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller hustru* eller barn eller åkrar för mitt namns skull, ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30 ✝ Men många som är de första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.

32 ✝Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.

33 Men även var och en av er ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man aktning.

20 ✝Om någon säger: Jag älskar Gud, och hatar sin broder, så är han en lögnare. För den som inte älskar sin broder som han har sett, hur* kan han älska Gud som han inte har sett?

8 Men om nu någon inte har omsorg om sina egna och särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än en hedning.

8 Men om nu någon inte har omsorg om sina egna och särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än en hedning.

4 Men om en änka har barn eller barnbarn, så ska dessa först lära sig att visa vördnad mot sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar, för det är gott* och välbehagligt inför Gud.

Motsättningar i församlingen

10 ✝Men jag förmanar er, bröder, i vår Herre Jesu Kristi namn, att ni alla är eniga i ert tal och inte låter någon splittring finnas bland er, utan är fullkomligt förenade i samma sinnelag och samma mening.

3 ✝Se, barn är en gåva* från HERREN, livsfrukt är en lön. 4 Som pilar i en hjältes hand, så är söner födda då man är ung. 5 ✝Lycklig är den man som har sitt koger fullt av dem, de kommer inte på skam utan de ska tala med fienden i porten.

17 ✝Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom, och hans rättfärdighet från släkte till släkte, 18 ✝över dem som håller hans förbund och över dem som kommer ihåg hans befallningar och gör efter dem.

17 ✝Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom, och hans rättfärdighet från släkte till släkte, 18 ✝över dem som håller hans förbund och över dem som kommer ihåg hans befallningar och gör efter dem.

En sång om brödragemenskap.

1 ✝En pilgrimssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans!

6 Barnbarn är de gamlas krona och barnens ära är deras fäder.

6 Barnbarn är de gamlas krona och barnens ära är deras fäder.

17 ✝En väns kärlek består alltid och en broder är född för att hjälpa i nöd.

24 En man som har vänner måste själv vara vänlig och det finns en vän som är närmare än en bror.

10 Överge inte din vän eller din fars vän, gå inte heller till din släktings hem när du råkar i nöd. För en granne som är nära är bättre än en bror långt borta.

15 ✝Min son, om ditt hjärta blir vist, så gläder sig också mitt hjärta.

24 Den rättfärdiges far ska jubla, och den som får ett vist barn ska glädja sig över det.

Salomos Ordspråk.

1 ✝Salomos Ordspråk. En vis son är sin fars glädje, men en dåraktig son är sin mors bedrövelse.

27 Ordna ditt arbete där ute och gör allting klart åt dig på åkern. Bygg sedan ditt hus.

27 Den som är girig efter oärlig vinst drar olycka över sin egen familj, men den som hatar mutor får leva.

29 Den som drar olycka över sitt eget hus får vinden som arvedel, dåren blir tjänare åt den som har ett vist hjärta.

24 ✝Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.

28 Gud välsignade dem och sa till dem: Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. Lägg den under er och råd över fiskarna i havet och över himlens fåglar och över alla djur som rör sig på jorden.

9 ✝Lev glädjefullt med din hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som han har gett dig under solen, så länge som ditt förgängliga liv varar, för det är din del i livet och i ditt arbete som du gör under solen.

6 ✝Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. 7 ✝Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru. 8 ✝Och de två ska bli ett kött. Så är de inte mer två, utan ett kött. 9 ✝Vad nu Gud har fogat samman, det ska människan inte skilja åt.

13 Om nu ni, som är onda, vet hur ni ska ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska inte er himmelske Fader ge den Helige Ande åt dem som ber honom?

15 ✝Kan en kvinna glömma sitt spädbarn, så att hon inte förbarmar sig över sitt barn hon själv fött? Och även om de kan glömma, så kommer inte jag att glömma dig. 16 Se, jag har skrivit dig på mina händer. Dina murar är ständigt inför mig.

2 ✝Älskade, vi är nu Guds barn, och det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli. Men det vet vi, att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för vi ska få se honom som han är. 3 Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.