Filhos de Deus

Genom tro blir man Guds barn

12 Men åt alla som (ordagrant: "men så många som") tog emot honom

gav han makt (rätt) att bli Guds barn,

åt dem som [kontinuerligt] tror (förtröstar; förlitar sig) på hans namn [auktoriteten i Jesu namn].

13 De som blev födda,

inte av blod [plural; utifrån blodsband – tron ärvs inte från föräldrar, se Matt 3:9],

inte heller av köttets vilja [utifrån fysisk åtrå; goda gärningar etc.],

inte heller av någon (ordagrant: utifrån en) människas vilja [ingen annan människa kan frälsa någon],

utan av Gud.

16 För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen

att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom

inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.

31 Men dessa [sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro (lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.

[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se Joh 21:24-25. Det grekiska ordet för tecken semeion fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud.

• Vinundret, se Joh 2:1-11.

• Helandet av kungens tjänares son, se Joh 4:46-54.

• Helandet av den lame vid Betesdadammen, se Joh 5:1-18.

• Matundret för 5 000, se Joh 6:5-14.

• Jesus går på vattnet, se Joh 6:16-24.

• Helandet av den blindfödde mannen, se Joh 9:1-7.

• Uppväckandet av Lasarus, se Joh 11:1-45.]

Del i arvet

26 I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron. 27 Alla ni som blivit döpta in i den Smorde (till Kristus) har iklätt er den Smorde (Kristus).

4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av en kvinna, och född in under lagen, 5 för att friköpa dem som står under lagen, för att vi ska kunna välja att bli söner [bli adopterade och få söners rätt].

7 Därför är du inte längre slav utan son, och om du är son, då är du också arvinge genom Gud. [Rom 8:15]

Barnaskapets ande

14 För alla som leds (drivs) av Guds Ande är Guds söner (barn). 15 För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla), utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!"

[Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. Abba betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lärde sig var pappa (aram. abba) och mamma (aram. immah). Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]

16 Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn,

8 Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar.

Kommande upprättelse

10 Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem "ni är inte mitt folk" ska det sägas till dem "ni är den levande Gudens (hebr. El) söner."

Rena och orena djur

1 Ni är Herren er Guds (Jahveh Elohims) söner, ni ska inte rista (klippa – hebr. gadad) er själva eller göra någon skallighet mellan era ögon för de döda [i kulturerna runtomkring var det vanligt att man ristade sig (3 Mos 19:28) och klippte av eller rakade sitt hår helt eller delvis för de döda], 2 för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahveh Elohim) som har valt dig att vara hans egen skatt bland alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta).

1 Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].

10 Så blir det uppenbart (så här kan man känna igen) vilka som är Guds barn

och vilka som är djävulens barn:

Den som inte vanemässigt praktiserar rättfärdighet (ikläder sig den, lever i den)

är inte av Gud.

Den som inte älskar sin broder (sina syskon i tron med Guds osjälviska, utgivande kärlek)

är inte heller från Gud.

[Som ofta i detta brev introduceras nästa tema i de sista stroferna. Från att ha diskuterat synd och dess ursprung, se 1 Joh 2:28-3:10, leds nu diskussionen in på kärlek som är nästa stora tema. Den som inte älskar sina troende syskon är inte av Gud. Den som älskar Gud älskar också hans barn.]

[Det andra av de två "detta är budskapet", gr. angelia, som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1 Joh 1:5 där det beskrev att "Gud är ljus och inget mörker finns i honom". Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 1 Joh 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek är i vers 16-18.]

9 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som skapar frid (de fredsmäklande) [som på Guds villkor frimodigt sammanför till en helhet]

– för de ska kallas Guds barn (söner). [Ps 34:15; 37:37; 133:1]

15 Han sa till dem: "Men vem säger ni att jag är?"

16 Simon Petrus svarade och sa: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens Son."

17 Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.

7 När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran (disciplinering, tuktan) – något som alla de andra har fått [sin] del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.