9 Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

7 Ty Gud har icke givit oss en försagdbetens ande, utan en kraftens och kärlekens och tuktighetens ande.

13 Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

29 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

3 Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa.

28 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.

26 Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

15 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.

41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.