7 var och en [ska så, dvs. ge] precis [så mycket] som han har bestämt (föreslagit; lagt fram) i sitt hjärta (ordagrant: i hjärtat), inte utav olust (motvilja) eller tvång [som något obligatoriskt],

för Gud älskar (föredrar) en glad (beredvillig, förnöjsam; välvilligt inställd) givare.

[Här citerar Paulus fritt från den andra delen av Ords 22:8 i den grekiska översättningen Septuaginta där det står: "Gud älskar en glad man och givare". Principen om sådd och skörd och om givandets välsignelser finns också i Ords 11:24-26 och i 5 Mos 15:7-11. Paulus sammanfattning av denna "lag" har ibland förminskats till en slug investeringsstrategi där man genom att ge mycket förväntar sig en större välsignelse tillbaka för att leva gott för egen del. Om det är drivkraften blir resultatet bara ännu djupare andlig fattigdom. Paulus gör klart att Gud vill se alla sina barns behov uppfyllda. Herren lönar generositet genom att möjliggöra för ännu mer generositet.]

6 Dessutom [säger Skriften] detta:

Den som sår sparsamt

får (ska) också skörda sparsamt,

och den som sår rikligt [efter principen om välsignelser]

får (ska) också [efter principen om välsignelser] skörda rikligt,

7 var och en [ska så, dvs. ge] precis [så mycket] som han har bestämt (föreslagit; lagt fram) i sitt hjärta (ordagrant: i hjärtat), inte utav olust (motvilja) eller tvång [som något obligatoriskt],

för Gud älskar (föredrar) en glad (beredvillig, förnöjsam; välvilligt inställd) givare.

[Här citerar Paulus fritt från den andra delen av Ords 22:8 i den grekiska översättningen Septuaginta där det står: "Gud älskar en glad man och givare". Principen om sådd och skörd och om givandets välsignelser finns också i Ords 11:24-26 och i 5 Mos 15:7-11. Paulus sammanfattning av denna "lag" har ibland förminskats till en slug investeringsstrategi där man genom att ge mycket förväntar sig en större välsignelse tillbaka för att leva gott för egen del. Om det är drivkraften blir resultatet bara ännu djupare andlig fattigdom. Paulus gör klart att Gud vill se alla sina barns behov uppfyllda. Herren lönar generositet genom att möjliggöra för ännu mer generositet.]

8 Och Gud förmår (har ju kraft; är dessutom mäktig) att låta all nåd (varje slags favör) överflöda till [nå fram och vida omge] er, så att ni alltid i allt [vid varje tidpunkt och i varje omständighet] har nog (tillräcklig mängd – gr. autarkeia) av allt och kan överflöda till [skulle nå fram och vida omge] varje gott verk (varje god gärning). [Fil 4:11, 19]

[Inom stoisk livsfilosofi användes autarkeia i betydelsen att vara självförsörjande, och därigenom vara oberoende av andra människor. Paulus använder ordet i betydelsen att ha tillräckligt av allt för att också kunna ge vidare till andra (och på så sätt göra människor beroende av varandra). Detta förstärks av att verbet perisseuo – vars innebörd är att överflöda runtomkring – både står före och efter det grekiska ordet för tillräcklig mängd. Att adjektivet pas (all, allt, varje) förekommer fyra gånger i versen visar att Paulus verkligen vill betona att Gud i sin omsorg både kan och vill låta sitt överskott nå oss på alla sidor – detta så att det räcker mer än väl och blir över till att dela med sig av.]

9 Precis som det står skrivet:

"Han [den rättfärdige] strör ut (är generös, sår rikligt), han ger till de fattiga,

hans rättfärdighet (hans gärningar av rättvisa, medmänsklighet, och godhet) varar i evighet." [Ps 112:9]

10 Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet]. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

12 Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom många tacksägelser till Gud (att många tackar Gud).

10 Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet].

11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

12 För om viljan (ivern, beslutsamheten) finns, så är gåvan välkommen (accepterad) utifrån de tillgångar någon har, inte utifrån vad han inte har.

[Paulus uppmanar till den generella principen om proportionellt givande; samtidigt prisar han makedonierna som offrat och gett över sin förmåga.]

25 Den som välsignar (en generös själ; en givmild person)

blir framgångsrik (rikt mättad; även: smord, se Ps 23:5),

och den som vederkvicker andra (släcker andras törst; frikostigt vattnar andra),

ja, han blir [själv] översköljd (vattnad; rikligt välsignad med regn) [från ovan].

[Ordet "vederkvickt" (hebr. ravah) handlar om att fylla andras behov och släcka andras törst. "Översköljd" är i grundtexten det ovanligare ordet jara, som bara går att finna här och i profetboken Hosea, där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som vattnar jorden, se Hos 6:3, men också används bildligt för Guds rättfärdighet som "regnar" över Israel, se Hos 10:12. Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av lite vatten från egen brunn till andra människor vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts "den", även om "själ" på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står "han som vederkvicker". Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]

24 Den finns som [frikostigt] sprider (strör, sår) ut,

och [hela tiden] får mer och mer,

och den finns som undanhåller (snålar; sparar på) mer än vad som är rätt (rättvist, passande)

– vilket bara leder till fattigdom (brist, armod, nöd).

[Genom att ge av sina tillgångar förökas allt och blir tillgodosett då det ständigt fylls på.]

25 Den som välsignar (en generös själ; en givmild person)

blir framgångsrik (rikt mättad; även: smord, se Ps 23:5),

och den som vederkvicker andra (släcker andras törst; frikostigt vattnar andra),

ja, han blir [själv] översköljd (vattnad; rikligt välsignad med regn) [från ovan].

[Ordet "vederkvickt" (hebr. ravah) handlar om att fylla andras behov och släcka andras törst. "Översköljd" är i grundtexten det ovanligare ordet jara, som bara går att finna här och i profetboken Hosea, där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som vattnar jorden, se Hos 6:3, men också används bildligt för Guds rättfärdighet som "regnar" över Israel, se Hos 10:12. Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av lite vatten från egen brunn till andra människor vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts "den", även om "själ" på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står "han som vederkvicker". Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]

9 Ära Herren (Jahveh) med allt du äger,

ge honom den första (och bästa) delen av din skörd (inkomst). [2 Mos 23:19; 3 Mos 23:9-14; 4 Mos 18:4; 28:8; Mal 3:10-12]

10 Då kommer dina lador att fyllas i överflöd (till brädden)

och dina vinfat (vinpressar) flöda över med nytt vin.

27 Undanhåll inte gott (glädje, välgång, framgång)

till någon som har rätt till det [dess rättmätiga ägare],

när det står i din makt (kraft – hebr. el) att ge det.

13 Den som väljer att inte höra (stänger sitt öra för) den fattiges rop,

kommer själv att ropa utan att få svar.

10 För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge).

[Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]

11 Det kommer aldrig att saknas fattiga (behövande – hebr. evion) i landet [Mark 14:7; Joh 12:2]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är drabbad (hebr. ani) och som är i behov (evion) i ditt land.

38 Ge [gör det till en vana att vara generös],

så ska ni få (så ska man ge åt er).

Ett gott (generöst) mått, [väl] packat,

skakat och rågat (överflödande)

ska man lägga (ge) i er famn [mantel].

För med det mått ni mäter [brukar använda],

ska det [också] mätas upp åt er."

[På marknaden hälldes vetet i ett mått som man sedan skakade för att jämna till. Om försäljaren var generös fyllde han sedan på måttet ännu mer så att det flödade över. Köparen kunde använda sin "famn" (den övre delen av sin mantel) där det vida tyget naturligt formats som en urgröpt ficka med hjälp av bältet.]

[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.]

38 Ge [gör det till en vana att vara generös],

så ska ni få (så ska man ge åt er).

Ett gott (generöst) mått, [väl] packat,

skakat och rågat (överflödande)

ska man lägga (ge) i er famn [mantel].

För med det mått ni mäter [brukar använda],

ska det [också] mätas upp åt er."

[På marknaden hälldes vetet i ett mått som man sedan skakade för att jämna till. Om försäljaren var generös fyllde han sedan på måttet ännu mer så att det flödade över. Köparen kunde använda sin "famn" (den övre delen av sin mantel) där det vida tyget naturligt formats som en urgröpt ficka med hjälp av bältet.]

[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.]

30 Åt var och en som ber dig – ge!

[Grekiskan har här liksom i vers 29 Jesu uppmaning sist i meningen. Ge åt alla som frågar eller begär något, men inte alltid allt de frågar efter, se 2 Thess 3:6-13; Fil 1:9-11; 1 Joh 4:1; 2 Joh 1:10-11.]

Och om någon tar [stjäl – ordagrant: lyfter/bär bort] det som är ditt,

[så] kräv det inte tillbaka [från honom]."

[Denna vers har kommit att kallas "den gyllene regeln", men Jesus var inte den förste att formulera en sådan tanke. De som lyssnade till Jesus måste ha känt till den store rabbinen Hillel som många år tidigare hade sammanfattat Mose undervisning med orden: "Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer." Jesu uppmaning innehöll inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att ställa frågan: "Hur skulle jag själv vilja bli bemött i min medmänniskas ställe?"]

13 Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"

42 Ge till den som ber dig om något, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig."

[I 5 Mos 15:7-11 uppmanas den som kan att låna till sin nästa. Budet gäller att inte stänga sitt hjärta för den fattige. Ingenstans uppmanar dock Bibeln någon att skuldsätta sig själv för att hjälpa någon annan. Både den som ber om hjälp och den som tillfrågas och säger nej, måste se till att det inte finns girighet som motiv, se Luk 12:13-15.

I Moseböckerna finns både marknadsekonomi och planekonomi i en fin kombination. Vart sjunde år upplöstes lån och marken fick ligga i träda. Det 49:e året var jubelår och släkten fick tillbaka sin mark. Detta system säkerställde att även om föräldragenerationen misslyckats ekonomiskt, så skedde en återställning. Barn och barnbarn blev inte lidande på grund av den tidigare generationens misstag. När det närmade sig det sjunde året var därför få villiga att låna ut, eftersom risken var stor att man inte fick tillbaka sina pengar. Detta är bakgrunden till Jesu uttalande som visar att girighet inte får ligga bakom ett beslut att neka någon ett lån eller hjälp.]

2 "Därför, när du ger en gåva (allmosa – gr. eleemosune; när du av medkänsla vill utöva välgörenhet; ger till de fattiga), ska du inte basunera ut det så (just på det sätt) som de skenheliga (hycklarna) gör [dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel] i synagogorna och på gatorna för att bli uppmärksammade (lovordade, prisade) av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 3 Nej, när du ger en gåva (allmosa) [när du i medkänsla utövar välgörenhet] – låt [då] inte din vänstra hand veta vad den högra gör, 4 [detta] så att din gåva (allmosa) får vara i det fördolda [att din medkänsla alltid får möjlighet att ske och verka invärtes i det hemliga – gr. kryptos]. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda, [öppet] belöna (gottgöra) dig."

[Samma avslutande fras återkommer efter undervisningen om bön och fasta i vers 6 och snarlikt i vers 18. Vissa handskrifter har ytterligare några ord en to phanero (i det synliga) på alla dess tre ställen.]

40 När Kungen då svarar ska han säga till dem: ’Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.’

5 Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [Ords 2:3-6; Luk 21:15; 1 Kor 1:24]

15 Om en [troende] broder [eller syster] visar sig vara utan kläder och saknar mat för dagen, 16 och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt", till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen? 17 På samma sätt är också tron död (kraftlös, inaktiv) om den inte har gärningar [handlingar som backar upp den].

29 Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

5 Det går väl (är gott) för den som visar oförtjänt nåd (är generös) och ger lån [5 Mos 15:9],

den som handlar (agerar) rättvist i allt han gör.

[Ordet "Det går väl" börjar på bokstaven tet och "handlar" med jod.]