18 Tacka [hela tiden Gud] i allt [i varje situation och omständighet].

För detta är nämligen Guds vilja [det han mest av allt önskar] för er i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant "men pröva allt".]

18 Tacka [hela tiden Gud] i allt [i varje situation och omständighet].

För detta är nämligen Guds vilja [det han mest av allt önskar] för er i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant "men pröva allt".]

16 Var alltid glada (gläd er alltid) [över nåden; luta er i alla tider ständigt mot Gud, se Rom 12:12; Fil 4:4].

17 Be oavbrutet (utan uppehåll) [regelbundet utan att tröttna].

[Det vanligaste ordet för att be i NT (gr. proseuchomai) används här. Det beskriver ett förtroligt samtal där man utbyter önskningar, dvs. man lägger fram sina egna önskningar inför Gud, men lyssnar också in vad Gud vill genom att verka sin vilja/önskan i den troende, se Matt 6:9-10; Fil 2:13.]

18 Tacka [hela tiden Gud] i allt [i varje situation och omständighet].

För detta är nämligen Guds vilja [det han mest av allt önskar] för er i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant "men pröva allt".]

17 Och allt vad ni gör (vill göra) [vad det än skulle vara] i ord eller i handling (gärning), gör allt [alla dessa saker] i Herren Jesu namn, samtidigt som ni tackar Gud Fadern genom honom.

[Det första "allt" står i singular i grundtexten vilket gör att varje enskild sak i livet betonas, men också att ord och handling följs åt och bildar en enhet, se även Jak 1:22; Matt 25:35-40; Heb 13:16. Det sista "allt" står i plural, dvs. "alla saker".]

[Uttalandet i vers 11, att det i Jesus inte längre är några skillnader mellan fri och slav, måste ha väckt frågor. Finns det inga roller kvar? Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. Den nya klädnaden i Jesus påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. En dåtida familj i Kolossai, och i resten av Romarriket, var mycket större än en nutida familj. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark.

I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

17 Och allt vad ni gör (vill göra) [vad det än skulle vara] i ord eller i handling (gärning), gör allt [alla dessa saker] i Herren Jesu namn, samtidigt som ni tackar Gud Fadern genom honom.

[Det första "allt" står i singular i grundtexten vilket gör att varje enskild sak i livet betonas, men också att ord och handling följs åt och bildar en enhet, se även Jak 1:22; Matt 25:35-40; Heb 13:16. Det sista "allt" står i plural, dvs. "alla saker".]

[Uttalandet i vers 11, att det i Jesus inte längre är några skillnader mellan fri och slav, måste ha väckt frågor. Finns det inga roller kvar? Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. Den nya klädnaden i Jesus påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. En dåtida familj i Kolossai, och i resten av Romarriket, var mycket större än en nutida familj. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark.

I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]

15 Låt den Smordes (Kristi) frid regera i era hjärtan [låt den få agera som herre, låt alla tankar och beslut tas i detta fridfulla tillstånd], för ni har kallats som en kropp [en enda enhet].

Var ständigt tacksamma.

15 Låt den Smordes (Kristi) frid regera i era hjärtan [låt den få agera som herre, låt alla tankar och beslut tas i detta fridfulla tillstånd], för ni har kallats som en kropp [en enda enhet].

Var ständigt tacksamma.

16 Låt den Smordes (Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni

med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)

och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;

när ni sjunger

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och

andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]

med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].

[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]

2 Fortsätt [att vara uthålliga] i bönen samtidigt som ni [fokuserat] vakar i den [förtroligt och hängivet] med tacksägelse (tacksamhet) [över Guds goda nåd].

2 Fortsätt [att vara uthålliga] i bönen samtidigt som ni [fokuserat] vakar i den [förtroligt och hängivet] med tacksägelse (tacksamhet) [över Guds goda nåd].

4 Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],

[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).

Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,

välsigna (lova; tala gott om) hans namn.

[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren (Jahveh). Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]

1 En tacksägelsepsalm.

______

Ropa högt (höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahveh)

[alla tillsammans utöver] hela jorden (alla länder)!

[Det hebreiska verbet rua beskriver segerjubel och segerlarm; ordets ursprungsbetydelse är att förstöra genom att bryta något. Här skulle det bildligt kunna tolkas som att öronen brister p.g.a. öronbedövande ljud.]

2 Tjäna [bli hans livegna och arbeta för] Herren (Jahveh)

i [största] glädje [med fröjd, munterhet och nöje],

kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro)

i jubelsång [med triumferande fröjderop]!

3 Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahveh) själv är Gud (Elohim)

– han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva –

[vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap)

på hans betesmark (grönbete). [Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11-14]

[Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i vers 1-3 leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]

4 Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],

[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).

Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,

välsigna (lova; tala gott om) hans namn.

[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren (Jahveh). Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]

5 För Herren (Jahveh) är god [han har den bästa välviljan],

i evighet [varar]

hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)

och från släkte till släkte (från generation till generation) [varar]

hans trofasthet (sanning, fasthet – hebr. emonah).

[Versen formar en kiasm där Guds nåd står centralt och ramas in av "tidsangivelserna" evighet och släkte till släkte. Den yttre ramen utgörs av Herrens godhet och trofasthet/sanning. Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahveh"). Här finns inget ord för är med. Enligt det grekiska tänkesättet – som påverkat oss i väst – kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dock dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 3:4; 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord står tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden nämns alltid först.]

2 Låt oss träda fram inför hans ansikte (inför honom; i hans närvaro)

med tacksägelse [som ett gemensamt hyllningsoffer]

med sånger (psalmer, sång och spel) ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till honom.

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8-11; 4 Mos 5:12-15]

______

2 Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),

och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8-11; 4 Mos 5:12-15]

______

2 Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),

och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).

24 Detta är dagen som Herren (Jahveh) har gjort (då han grep in),

låt oss jubla och vara glada.

28 Du är min Gud (El),

jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!

Min Gud (Elohim),

jag vill upphöja dig.

29 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh) för han är god.

I evighet varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

23 Ett lovets offer ärar mig,

och till den som styr sina steg rätt

ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."

1

[Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmisten lär oss att bön fungerar i alla situationer: i den torraste öken, i fångenskap, på sjukbädden eller mitt på ett stormande hav.

Författare: Okänd

Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. Vers 6 återges snarlikt i vers 13, 19 och 28. Vers 8 återges exakt i vers 15, 21 och 31. De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse.

Inledande uppmaning till tacksägelse, vers 1-3

1 – Vilsna ökenvandrare, vers 4-9

2 – Fångar som blivit fria, vers 10-16

3 – Sjuka som blivit helade, vers 17-22

4 – Sjömän som räddats, vers 23-32

Gud förser, vers 33-42

En sista uppmaning, vers 43

I den hebreiska texten finns ett inverterat nun (׆) i marginalen på sju verser, se vers 21-26 och vers 40. Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i 4 Mos 10:34-35. Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just vers 23-26 anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se Matt 12:39.]

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),

för han är god [Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott],

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).

[Psalmen inleds med ett verb (hebr. jada) som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tóv, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.]

22 Låt dem bära fram tackoffer

och med starkt jubel återge [ropa ut] vad han gjort.

[I marginalen till följande sex verser (vers 23-28) finns ett inverterat nun (׆), se inledningen.]

1 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

34 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Ps 106:1]

34 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,

för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Ps 106:1]

8 Tacka Herren (Jahveh), åkalla hans namn;

kungör hans gärningar bland folken. [Ps 105:1]

35 Och säg: "Fräls oss Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim),

och samla oss från hednafolken [länderna dit de blivit utspridda]

så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn

och triumfera i din lovprisning." [Ps 106:47]

2 Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),

min själ (hela min varelse),

och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].

[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till [melodin av sången] "sonens död" (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: sonens mysterier).

[Frasen sonens död eller sonens mysterier för tankarna till Jesu död och uppståndelse.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

______

16 upphör jag inte att tacka [Gud] för er, när jag nämner er i mina böner (en tacksägelse med glädje som väller fram inifrån).

20 Tacka ständigt Gud Fadern för allt,

i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.

19 Tala ständigt till varandra med:

psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],

hymner [mänskligt komponerade lovsånger]

och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15].

Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)

av hela ert hjärta till Herren.

[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även Kol 3:16.]

20 Tacka ständigt Gud Fadern för allt,

i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.

4 Låt det inte heller finnas:

fräckhet (skamlighet, obscena gester och tal),

dåraktigt (tanklöst, lättsinnigt) tal

och vulgära smutsiga skämt (syrlig ironi; som inte är passande).

Höj i stället er röst i tacksamhet [till Gud].

[Det är enda gången i NT dessa tre ord används. Det första ordet, gr. aischrotes, beskriver sådant som är skamligt och smutsigt och inkluderar gester osv. Det andra ordet, gr. moro-logia, som beskriver dåraktigt och lättsinnigt tal. Det tredje ordet är eu-trapelia där eu betyder "smidig/lätt" och trapelia betyder "böja/svänga". Ursprungligen beskrev det en förmåga att anpassa sig och följa med i en konversation, och var en av Aristoteles dygder. Ordet kom dock senare att användas för grova oanständiga skämt.]

6 Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd].

6 Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd]. 7 Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

11 Jag säger inte detta för att [antyda att] jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter.

11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

15 Allt [mitt lidande] sker för er skull, för att nåden (Guds kraft, favör) ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.

10 som bedrövade,

men ändå alltid (ständigt, oavbrutet) glada [över nåden, se Gal 5:22; 1 Pet 4:13],

som fattiga,

men ändå gör vi många rika,

utan någonting,

och ändå äger vi allt.

57 Men Gud vare tack [för hans nåd] som ger oss segern genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)!

[Det grekiska ordet charis som här översätts med tack har en grundbetydelse av nåd och favör. Ordet för seger (erövring, triumf – gr. nikos) ramar in det sista stycket, vers 54c och 57.]

4 Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

3 Vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er, kära syskon (bröder och systrar i tron), och det med rätta (det passar bra),

för er tro växer så starkt (över alla mått),

och den [osjälviska, utgivande] kärlek ni har för varandra ökar (överflödar) ännu mer.

36 Från honom

och genom honom

och till honom

är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.]

Honom tillhör äran i evighet,

amen (låt det ske så, det är sant).

21 Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

4 Allt som Gud har skapat [syftar här främst på mat] är gott [1 Mos 1:31], och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse [vid måltider, se Mark 6:41; 8:6].

15 Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn.

15 Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn.

28 När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss ha nåd [Guds favör och kraft]. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan,

13 Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:

"Honom som sitter på tronen [Fadern]

och Lammet [Jesus]

tillhör

lovet (lovordet, lovprisningen),

och äran (priset, aktningen, respekten)

och härligheten (äran, lovprisningen)

och väldet (herraväldet; kratos – kraften att regera, makten att styra)

i evigheternas evigheter."

12 och sa:

"Amen (detta är sanningen, låt det ske):

Lovsången (priset) och

härligheten och

visheten och

tacksägelsen och

äran och

makten och

kraften

tillhör vår Gud i evigheters evighet.

Amen (det är sant, låt det ske)."

[Denna doxologi (lovprisning av Gud) är sjufaldig (sju substantiv), vilket pekar på fulländning och helhet. Detta förstärks också av inramningen med det hebreiska ordet amen både först och sist!]

17 De sa:

"Vi tackar dig, Herre Gud Allsmäktig,

du som är och som var.

[Frasen "och som kommer", se Upp 1:8; 4:8, saknas här och i Upp 16:5. Jesus är nu, som nästa vers indikerar, i en process att fullborda allt och komma tillbaka.]

Du har tagit makten,

din stora makt, och börjat regera (som kung).

7 Förbli djupt rotade i honom [som ett träd som står stadigt]. Detta resulterar i att ni blir uppbyggda [som en byggnad, som byggs där sten läggs på sten] och ständigt befäster er tro (växer i inre stabilitet) precis som ni blev undervisade om, och överflödar i tacksamhet [till Gud].

23 Till dig, mina fäders Gud, riktar jag mitt tack och pris,

för du har gett mig vishet och kraft.

[Jag erkänner att det är från dig detta bönesvar kommer.]

Du har nu låtit mig få veta det vi bad dig om.

För du har låtit oss veta svaret på kungens fråga [hans dilemma]."

7 Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger),

lovsjung vår Gud (Elohim) till kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2] till vår Gud –

6 Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),

och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahveh),

7 för att låta tacksägelsen ljuda,

och för att räkna [vittna om] alla dina under.

5 Offra ett tacksägelseoffer

av det som är jäst (med surdeg) [3 Mos 7:13]

och förkunna frivilliga offer

och gör dem kända, för det älskar ni att göra, ni Israels söner",

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

3 "Högt ärade Felix! Tack vare dig och ditt ledarskap har vi fått uppleva en långvarig fred. Dina politiska reformer har gjort så att detta folk som jag representerar, överallt och på alla sätt fått det mycket bättre. Detta erkänner vi med stor tacksamhet.

[Talet följer den dåtida vanliga retoriska modellen. Det inleds med smickrande ord, greppet kallas captatio benevolentiae på latin. På båda punkterna tänjde han på sanningen; det hade aldrig varit så oroligt som under Felix styre och han hade inte gjort livet bättre för judarna. Felix var ståthållare i Judeen 52-60 e.Kr.]

9 De som ser på lögnaktig fåfänglighet (värdelösa tomma ting)

överger sin nåd (omsorgsfulla kärlek).

[De byter bort den nåd de fått genom att inte ta vara på den utan istället ägna sig åt ytlighet.]

9 De som ser på lögnaktig fåfänglighet (värdelösa tomma ting)

överger sin nåd (omsorgsfulla kärlek).

[De byter bort den nåd de fått genom att inte ta vara på den utan istället ägna sig åt ytlighet.]

9 De som ser på lögnaktig fåfänglighet (värdelösa tomma ting)

överger sin nåd (omsorgsfulla kärlek).

[De byter bort den nåd de fått genom att inte ta vara på den utan istället ägna sig åt ytlighet.]

19 Och ut från dem ska komma tacksägelse

och rösten av dem som skrattar (roar sig),

och jag ska föröka dem och de ska inte förminskas,

jag ska låta dem bli fler och de ska inte krympa bort.

1 Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till

böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se Heb 5:7),

förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i NT, se vers 8],

förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv)

[Grundordet betyder att "träffa målet". Verbet används i Rom 8:26-27 där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i 1 Tim 4:5. I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.]

och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön],

för alla (kategorier av) människor,