12 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

16 Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

2 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig:3 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».

1 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt.2 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig:3 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».4 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.

20 I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.

8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

1 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.

1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

3 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?4 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

3 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?4 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'5 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.6 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

17 Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.

1 Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma.2 Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,3 kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,

4 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.

8 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.

3 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater skolen I hålla. Jag är HERREN, eder Gud.

32 För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.