Jejum e oração

Ut i öknen för att prövas

1 Sedan [direkt efter att den helige Ande hade kommit över honom, se Matt 3:16] blev Jesus ledd av Anden upp i öknen [som ligger på högre höjd än Jordandalen där han befann sig] för att bli prövad (testad) av djävulen. 2 Jesus fastade (åt ingen mat) i fyrtio dagar och fyrtio nätter [på liknande sätt som Mose och Elia också gjort, se 2 Mos 34:28; 1 Kung 19:8]. Efter detta blev han hungrig.

[Från Mark 1:13 och Luk 4:2 är det tydligt att djävulen frestade honom under hela denna sexveckorsperiod och den kulminerar i följande tre specifika frestelser.]

20 Han svarade: "På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapsfrö [det minsta av alla frön, se Matt 13:32] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er."

[Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: "Herre, jag tror! Hjälp min otro." Tro som ett senapsfrö är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]

21 Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [Vers 21 finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från Mark 9:29 som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Matt 10:8.]

3 (av 3) Rätt fasta

16 "Och när ni fastar [under tider då ni väljer att fasta], var [då] inte som hycklarna [de skenheliga som bara agerar som skådespelare]. För de ser dystra ut och vanställer sitt utseende för att visa människorna att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 17 Nej, när du fastar, smörj [då] in ditt huvud [med olivolja] och tvätta ditt ansikte [uppträd som vanligt] 18 så att du inte visar [inför] människorna att du fastar, utan [bara inför] din Fader som är i det fördolda (osynliga – gr. kryphaios). Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (osynliga), [öppet] belöna (gottgöra) dig."

[Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag. Att inte smörja sig var ett yttre sätt att visa sorg, se Dan 10:3. Att smörja olja på huvudet för tankarna till glädje och fest (Ps 23:5) – Guds närvaro är inbjudande och glädjefylld, se Ps 16:11. Förmaningarna i dessa verser riktar sig mot den dystra inställningen till fastan och motivet att "visa" det inför människorna (som här främst syftar på icke-troende). Här finns inget förbud att prata med andra troende om bön och fasta. Tvärtom – den första församlingen bad och fastade tillsammans inför viktiga beslut, se Apg 13:2-3; 14:23.]

3 (av 3) Rätt fasta

16 "Och när ni fastar [under tider då ni väljer att fasta], var [då] inte som hycklarna [de skenheliga som bara agerar som skådespelare]. För de ser dystra ut och vanställer sitt utseende för att visa människorna att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.

17 Nej, när du fastar, smörj [då] in ditt huvud [med olivolja] och tvätta ditt ansikte [uppträd som vanligt] 18 så att du inte visar [inför] människorna att du fastar, utan [bara inför] din Fader som är i det fördolda (osynliga – gr. kryphaios). Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (osynliga), [öppet] belöna (gottgöra) dig."

[Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag. Att inte smörja sig var ett yttre sätt att visa sorg, se Dan 10:3. Att smörja olja på huvudet för tankarna till glädje och fest (Ps 23:5) – Guds närvaro är inbjudande och glädjefylld, se Ps 16:11. Förmaningarna i dessa verser riktar sig mot den dystra inställningen till fastan och motivet att "visa" det inför människorna (som här främst syftar på icke-troende). Här finns inget förbud att prata med andra troende om bön och fasta. Tvärtom – den första församlingen bad och fastade tillsammans inför viktiga beslut, se Apg 13:2-3; 14:23.]

2 under 40 dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se 2 Mos 34:28; 1 Kung 19:8], och när de [de 40 fastedagarna] var över blev han hungrig.

28 Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Han skrev förbundsorden, de tio orden, på stentavlorna.

Daniels bön

3 Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud (Adonai Elohim). [Daniel riktade sin blick mot himlen, se 1 Kung 8:22; Joh 17:1.] Jag sökte honom i bön och vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd) och fastade i säck och aska. [Daniel följde den judiska seden att ta på sig obekväma sträva kläder av get- eller kamelhår och strö aska på huvudet. En yttre handling som visar inre sorg och genuin bön, se 1 Mos 37:34; Neh 9:1; Est 4:1, 3; Jes 58:5; Jer 49:3; Hes 7:18; Joel 1:8; Matt 11:21.]

3 Jag åt ingen lyxmat (delikatesser), inget kött eller vin vidrörde min mun. [Daniel verkar delvis ha fastat från mat, levt enkelt och bara ätit bröd och vatten under tre veckor.] Jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. [Att smörja sin kropp med olja var vanligt bland judarna och antika folk, oljan mjukgjorde huden och skyddade mot hettan.]

3 Jag åt ingen lyxmat (delikatesser), inget kött eller vin vidrörde min mun. [Daniel verkar delvis ha fastat från mat, levt enkelt och bara ätit bröd och vatten under tre veckor.] Jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. [Att smörja sin kropp med olja var vanligt bland judarna och antika folk, oljan mjukgjorde huden och skyddade mot hettan.]

16 "Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]

Nehemja sätter sig

4 [Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i Neh 2:11-16.]

Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).

21 Sedan utlyste jag där en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud (Elohim) för att söka hos honom en rak väg för oss och för våra små och för alla våra ägodelar.

23 Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss (svarade positivt på våra böner).

23 Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss (svarade positivt på våra böner).

16 Och David bönade till Gud (Elohim) för ynglingen (hebr. naar) och David fastade och så ofta han gick in låg han hela natten på marken.

[Även om Orija är död och David nu gift med Batsheva påminns läsaren om att barnet blev till när Orija levde. Tre olika ord för barnet används i vers 14-16: son, barn och yngling. Hebr. jeled är det vanliga ordet för ett litet barn, se vers 15, 18, 19, 21, 22. Att ordet naar används här (enda gången i detta kapitel) förstärker troligtvis Davids önskan att barnet skulle få växa upp till en frisk ung man. En liknande motsatt angivning av ålder återfinns i Rut 1:5.]

Folket gensvarar

5 Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) [de litade på att budskapet var sant]. Och de utropade (utlyste – hebr. qara) en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem. 6 Och ordet (nyheten) nådde Nineves kung. Då reste han sig från sin tron. Och han tog av sig sin mantel. Och han täckte sig med säcktyg. Sedan satte han sig i aska. [Aska är en symbol för sorg, se Job 2:8; Jer 6:26.] 7 Och han gav upp ett klagorop (ropade, jämrade sig) [som när man ropar i stor nöd, se 2 Mos 2:23]. Och kungen och hans stormän förkunnade ett påbud i Nineve som sa:

"Ingen människa, djur, boskap [större djur som kor och hästar] eller småboskap (får, getter), ska äta någonting. De ska inte beta eller dricka. 8 Ja, täck er i säcktyg, människa och boskap. Och ropa till Gud med kraft. Och var man ska vända om från sin onda väg, ja, från den orättfärdighet (grymt våld och all slags orätt – hebr. chamas) som de begår [ordagrant: som finns i deras händer].

[Tack vare arkeologin vet man att folk från det här området och den här tidsperioden också hade sin boskap, speciellt hästar, att delta i en fasta. Det förekom också att man rakade hästarnas manar i samband med detta.]

9 Vem vet om Gud (Elohim) då vänder om och ångrar sig (känner sorg över detta – hebr. nachum), ja, vänder om från sin brinnande vrede, så att vi inte går under."

10 Och Gud (Elohim) såg vad de [invånarna i Nineve] gjorde, ja, att de vände om från sin onda väg (syndfulla livsstil). Då ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) Gud (Elohim) det onda [domen att förgöra staden, se vers 4] som han sagt att han skulle göra dem – ja, han gjorde det inte.

[Ordet för att "ångra" (hebr. nacham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Ordets ursprung har att göra med att "andas djupt", och därmed fysiskt visa känsla av sorg, medkänsla eller tröst. Ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst (därav översättningen med det sammansatta ordet "sorg-trösta"). Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot, se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Jesus valde att verka utifrån Kapernaum (Jes 9:1; Matt 4:13), som på hebreiska är Kfar Nachum – ordagrant "tröstens by"!]

[ Solförmörkelse 763 f.Kr.

Den 15 juni 763 f.Kr. inträffade en total solförmörkelse över Nineve. Den finns dokumenterad i den assyriska historien och brukar kallas Bur-Sagale-förmörkelsen. Bur-Sagale var ståthållare i Guzana och omnämns i texten. Solförmörkelsen inträffade strax före middagstid i norra Assyrien. Assyrierna betraktade solförmörkelser som ett övernaturligt tecken på gudomlig dom. Det tolkades som ett tecken på en förestående olycka eller att kungen skulle störtas. Jona nämns i samband med Jerobeam II som regerade 770-750 f.Kr. (2 Kung 14:25) vilket passar in i tiden för solförmörkelsen. I den assyriska historien är perioden 785-745 f.Kr. en speciell tid som brukar kallas "tiden av stagnation". Det var en tid då Assyrien inte gick ut i krig lika ofta som man gjort tidigare. Det var annars vanligt att gå ut i krig varje år. Detta skulle kunna ha att göra med att nationen har omvänt sig. Drygt 60 år senare under Sanheribs styre (704-681 f.Kr.) blir Nineve landets huvudstad (den tidigare var Assur). Detta bekräftas också i Bibelns berättelse, se Jes 37:37.]

3 Varför har vi fastat när du inte ser oss?

Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?

Se, på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt

och utför alla era sysslor.

4 Se, ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),

och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).

Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,

om ni fortsätter fasta på det här sättet.

5 Är det den här sortens fasta jag vill ha?

En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?

Är detta vad ni kallar fasta,

en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?

[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]

6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:

Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).

Slit sönder repen till människors tunga bördor.

Befria dem som är förtryckta (i slaveri),

bryt sönder alla ok.

6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:

Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).

Slit sönder repen till människors tunga bördor.

Befria dem som är förtryckta (i slaveri),

bryt sönder alla ok.

Omvänd er

12 Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]:

Vänd om [vänd/omvänd er] till mig av (i) hela ert hjärta, i fasta, och i gråt, och i klagan (sorg; jämrande klagosång).

Omvänd er

12 Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]:

Vänd om [vänd/omvänd er] till mig av (i) hela ert hjärta, i fasta, och i gråt, och i klagan (sorg; jämrande klagosång).

Herrens dag kommer

14 Utlys en helig fasta,

kalla samman en högtidsförsamling,

de gamla

och alla landets invånare,

till Herrens er Guds (Jahvehs Elohims) hus

och ropa till Herren (Jahveh).

2 De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens leitourgounton har översatts "helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se Luk 1:23. Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.]

Då sa den helige Ande [genom någon av profeterna]: "Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till."

2 De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens leitourgounton har översatts "helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se Luk 1:23. Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.]

Då sa den helige Ande [genom någon av profeterna]: "Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till."

2 De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens leitourgounton har översatts "helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se Luk 1:23. Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.]

Då sa den helige Ande [genom någon av profeterna]: "Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till."

3 När de hade fastat och bett [ännu mer vid samma tillfälle, eller vid en ny sammankomst] och lagt händerna på dem skickade de i väg dem.

[Det profetiska tilltalet bekräftar kallelsen att missionera bland hedningar, som Paulus redan fått, se Apg 9:15.]

[Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47 e.Kr. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.]

3 När de hade fastat och bett [ännu mer vid samma tillfälle, eller vid en ny sammankomst] och lagt händerna på dem skickade de i väg dem.

[Det profetiska tilltalet bekräftar kallelsen att missionera bland hedningar, som Paulus redan fått, se Apg 9:15.]

[Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47 e.Kr. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.]

3 När de hade fastat och bett [ännu mer vid samma tillfälle, eller vid en ny sammankomst] och lagt händerna på dem skickade de i väg dem.

[Det profetiska tilltalet bekräftar kallelsen att missionera bland hedningar, som Paulus redan fått, se Apg 9:15.]

[Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47 e.Kr. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.]

23 I varje församling utsåg de äldste (ledare) åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.

[Att utse äldste är inte det första som Paulus och Barnabas gör. Paulus undervisar om att inte "lägga händerna på någon" för snabbt i 1 Tim 5:22. När Paulus och Barnabas nu kommer tillbaka, efter ett par veckor eller månader, är det tydligt vilka som bara hade en kortvarig entusiasm och vilka som verkligen hade beslutat att följa Jesus.]

37 och sedan varit änka i åttiofyra år. [Åttiofyra år kan antingen syfta på hennes nuvarande ålder eller tiden som änka, och då är hon över hundra år gammal. Oavsett stämmer beskrivningen i versen innan att hon var "mycket gammal".] Hon lämnade aldrig templet utan tillbad dag och natt med fastor och böner. [Hon tillbringade mycket tid i bön och fasta i kvinnornas förgård, var alltid med på den dagliga bönen klockan nio, tolv och tre, men även kvällsbönen, se Ps 134:1-2.]

33 De [fariséerna] sa till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner (regelbundna böner för specifika behov), och det gör fariséernas lärjungar också, men dina lärjungar äter och dricker."

[Man syftar antagligen på den fest som Jesus och lärjungarna besökte hos den nyfrälste Matteus, se vers 29. Kanske råkade den infalla på en måndag eller torsdag, som var de rättrogna judarnas fastedagar. Man kunde dock inte anklaga Jesu lärjungar för att inte be, och nämner inget om det.]

34 Jesus svarade dem: "Kan man låta bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta så länge som brudgummen fortfarande är med dem? [Nej, det kan man inte.] 35 Men det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska de fasta."

28 När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"

29 Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta."

[Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.]

29 Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta."

[Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.]

27 Allt [detta] under möda och slit,

ofta under vaknätter,

ofta under hunger och törst,

ofta fastande,

ofta frusen och naken.

13 När de var sjuka,

klädde jag mig i sorgdräkt (säckklädnad) [Ps 30:12],

visade min sorg genom att fasta,

men min bön återvände till mitt knä (besvarades inte).