1 Samla ihop dig [som halm],

ja, samla ihop dig, du skamlösa folk,

2 innan förordningen (ordagrant "saker inristat") går ut,

innan dagen försvinner som agnar,

innan Herrens (Jahvehs) brinnande vrede kommer över dig,

innan Herrens (Jahvehs) vredes dag kommer över dig.

3 Sök Herren (Jahveh), alla ni ödmjuka i landet

som har verkställt hans domar (gör vad han har befallt).

Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet (saktmod);

kanske ska ni bli undangömda

på Herrens (Jahvehs) vredes dag.

[Denna vers talar om beskydd från Herrens straff, se 1 Thess 5:9.]

4 Gaza [längst söderut längs med kusten] ska bli övergivet

och Ashkelon [norr om Gaza] ska bli en ödemark.

Ashdod ska fördrivas mitt på dagen

och Ekron ska ryckas upp.

5 Ve över invånarna längs havet,

Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].

Herrens (Jahvehs) ord är emot er.

Kanaan, filistéernas land:

"Jag ska fördärva dig

tills det inte längre finns några invånare hos dig."

6 Havskusten ska bli en betesmark

med ängar för herdarna och fållor för hjordarna.

7 Kusten ska tillhöra kvarlevan av Juda hus

och där ska de beta.

I Ashkelons hus ska de lägga sig ner på kvällen,

för Herren deras Gud (Jahveh Elohim) ska besöka dem

och föra tillbaka dem från fångenskapen.

8 Jag har hört hånet från Moab

och hånskratten från Ammons barn

som har hånat mitt folk

och ifrågasatt deras gränser.

9 Därför, så sant jag lever,

förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim),

Moab ska bli som Sodom

och Ammon som Gomorra

de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,

ett evigt ödeland.

Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;

kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.

10 Detta är lönen för deras stolthet,

för de har hånat och trängt Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) folk.

11 Herren (Jahveh) ska vara skrämmande mot dem,

för han har låtit alla jordens gudar tyna bort (minska mer och mer, försvinna bort).

Inför honom ska var och en från sin plats knäböja,

även önationerna [jordens yttersta gräns].

12 Du kushit [folkslag från nuvarande Sudan och delar av Etiopien]

ska också bli slaktad av mitt svärd.

13 Han ska sträcka ut sin hand mot norr

och ödelägga Assyrien

och göra Nineve till en ödemark,

torr som öknen.

[Sefanja förutsäger Nineves fall som sker 612 f.Kr.]

14 Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,

alla sorters vilda djur,

både små ugglor och stora ugglor

ska ha sina bon på hennes pelare.

Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,

dörröppningen ska vara i ruiner,

cederplankorna ska vara exponerade.

[Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]

15 Detta är den glada staden

som lever bekymmerslöst och tryggt

och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta:

"Det är jag, jag och ingen annan."

Hur har hon blivit en ruin,

en viloplats för vilddjuren?

Alla som går förbi henne väser

och skakar näven (mot henne).

[Vers 4-17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och nord.]